De senaste åren har varit stökiga för litteraturvetaren Emma Wijkman, men när hon får ett vistelsestipendium i Norrbotten får hon sin chans att börja om. Hon ska få bo på gården när hennes favoritförfattare Beata Skarp levde och verkade. Där ska hon äntligen få lugn och ro, och inspiration till att skriva klart sin avhandling om författaren som dog under mystiska omständigheter i slutet av 90-talet.

När Emma kommer på plats på gården i Norrbotten dröjer det inte länge förrän hon dras in i Beatas värld betydligt mer än hon räknat med. Hon börjar gräva i Beatas sista tid i livet och vad som egentligen hände när hon dog. Ju mer hon får veta, desto mer luckras gränsen mellan henne och författaren upp.

Skarp är en roman som är otroligt svår att genrebestämma. Det är ingen deckare, snarare en spänningsroman eller psykologisk thriller med teman som besatthet, beroende, galenskap, författarskap, familjehemligheter och psykisk ohälsa. En stämningsfylld roman där gränsen mellan fiktion, dröm och verklighet tunnas ut och blir flytande. Det är suggestivt, spännande, krypande, gotiskt, högt tempo, många litteraturreferenser, ett välavvägt språk och omöjligt att lägga ifrån sig boken förrän den är slut. Tyvärr är slutet just det svagaste i boken, den börjar riktigt bra, men tappar mot slutet och lämnar efter sig några olösta frågor. Detta är Helena Dahlgrens vuxendebut och jag ser fram emot fler vuxenböcker av henne.