Bea och Niklas lever ett behagligt liv tillsammans med sina två barn på Östermalm i Stockholm. Efter ett bagatellartat gräl försvinner Niklas. Bea tror att han ska komma hem när han lugnat ner sig, men timmarna går och ingen Niklas kommer. Så småningom kryper det fram att han vill skiljas. Bea tycker att allt kommer som en blixt från en klar himmel och tror han är deprimerad eller i en livskris. Men kommer skilsmässan verkligen som en blixt från klar himmel?

Skilsmässan av Moa Herngren undersöker en relation ur bådas perspektiv, först Beas, sedan Niklas. Och vi inser att två människor kan uppfatta saker helt annorlunda. Är det alltid den som lämnar som är skurken? Finns det ens någon ”skurk” i en relation? Man inser också hur små händelser i vardagen kan växa till oöverstigliga hinder och hur viktigt kommunikation är i ett förhållande. Men också hur ens liv har flätats ihop när man levt med någon annan i 30 år. Och hur olika man kan tänka om sin relation trots att man levt tillsammans så länge. Och får man verkligen älska sina svärföräldrar när relationen med partnern tagit slut?

Boken är välskriven. En bladvändare med rappt språk. Det är så intressant att få båda personernas perspektiv. Först bygger man upp en sympati för Bea, något som kastas omkull när man får läsa Niklas version. Tänkvärt för vardagen, i situationer där man enbart hör den enes perspektiv. För det är ju faktiskt så, det finns inte bara en sida av en historia. Och det finns inte alltid en som har rätt och en som har fel. Den här boken vore så rolig att diskutera i en bokcirkel, precis som Moa Herngrens Svärmodern som kom för några år sedan och som också visar att det finns olika perspektiv på relationer.