I bilen har jag på sistone lyssnat på De kom från öar, en roman av Malin Haawind. Den utspelar sig strax efter andra världskriget. I huvudrollen finns Dagmar som jobbar som spritkassörska på Slitebaden. En dag träffar hon sjömannen Holger som kommer från andra sidan landet, men som blivit kvar på Gotland när båten han seglar på behöver repareras.

I boken skildras deras spirande intresse för barandra och trevande steg i vad som verkar bli en livslång gemenskap. Vi får också lära känna Dagmars familj och arbetskamrater, som också blir en viktig del av berättelsen. Men förutom att vara en kärleksroman så är detta också en berättelse om att vara människa och om att komma från en ö och vad det innebär att alltid ha havet helt nära sig.

Det är en lågmäld bok och jag kommer på mig själv ibland att sakna att det händer något omvälvande, något som för historien framåt med större kliv, men det kommer aldrig utan det tuffar på i samma tempo genom boken. Men det är en njutning i sig. Och det är också en inlevelsefull skildring av ö-livet, Sverige efter andra världskriget, kvinnors livsfrågor och en kärleksroman mellan två personer från olika delar av landet som ändå har mer gemensamt än de först trott. Jag tror detta skulle vara en bra bok för bokcirklar eftersom man kan ha många olika åsikter om den och det finns många ämnen att diskutera kring. Detta är den första boken i en trilogi om Dagmar och Holger och det ska bli spännande att läsa de kommande böckerna.