Onda drömmar

Onda drömmarOnda drömmar är den 23:e (!) boken i deckarserien om kriminalpolisen Maria Wern. Den handlar om Amelie Muscat som arbetar som barnpsykolog. Hon har träffat specialpedagogen Laura på en kurs och blivit blixtförälskad. De har precis flyttat ihop, alldeles för snabbt, utan att egentligen lära känna varandra, mitt i brinnande förälskelse. När Amelie ska passa Lauras treårige son gör hon ett stort misstag och sedan försvinner pojken. Det drar igång en rad av skakande händelser som inträffar i snöstormen på Gotland. Maria Wern gräver ner sig i fallet för att döva sorgen efter sin man Björn. Hon är fast besluten att lösa det, men det ser länge olösligt ut med många misstänkta.

Anna Jansson är ju en av Sveriges deckardrottningar och hon levererar som vanligt en spännande, lättläst, underhållande bok. Persongalleriet känner vi väl vid det här laget, även om privatlivet denna gång fick mindre utrymme, vilket jag tycker är synd. Temat denna gången är svek och att vilja skydda sina närmaste, även om det innebär att bryta mot lagen och gå över lik.

Skarp

SkarpDe senaste åren har varit stökiga för litteraturvetaren Emma Wijkman, men när hon får ett vistelsestipendium i Norrbotten får hon sin chans att börja om. Hon ska få bo på gården när hennes favoritförfattare Beata Skarp levde och verkade. Där ska hon äntligen få lugn och ro, och inspiration till att skriva klart sin avhandling om författaren som dog under mystiska omständigheter i slutet av 90-talet.

När Emma kommer på plats på gården i Norrbotten dröjer det inte länge förrän hon dras in i Beatas värld betydligt mer än hon räknat med. Hon börjar gräva i Beatas sista tid i livet och vad som egentligen hände när hon dog. Ju mer hon får veta, desto mer luckras gränsen mellan henne och författaren upp.

Skarp är en roman som är otroligt svår att genrebestämma. Det är ingen deckare, snarare en spänningsroman eller psykologisk thriller med teman som besatthet, beroende, galenskap, författarskap, familjehemligheter och psykisk ohälsa. En stämningsfylld roman där gränsen mellan fiktion, dröm och verklighet tunnas ut och blir flytande. Det är suggestivt, spännande, krypande, gotiskt, högt tempo, många litteraturreferenser, ett välavvägt språk och omöjligt att lägga ifrån sig boken förrän den är slut. Tyvärr är slutet just det svagaste i boken, den börjar riktigt bra, men tappar mot slutet och lämnar efter sig några olösta frågor. Detta är Helena Dahlgrens vuxendebut och jag ser fram emot fler vuxenböcker av henne.

Det enda jag vill är att leva

Det enda jag vill är att levaEn dag hör Nike en gammal röst på radion och då väcks något inom henne till liv. Hon lever ett instängt och inrutat liv med maken Elvis, utan barn, utan vänner och utan att göra något av det hon alltid drömt om. Men hon kan åtminstone gå ut, till skillnad från Linnea, den gamla dam som på radion berättar att hon sitter helt isolerad på grund av coronapandemin och saknar sina promenader som hemtjänsten inte längre har tid med.

Nike fattar ett snabbt beslut att erbjuda Linnea att följa med henne ut på promenader. Det blir upptakten till en vänskap, men också en frigörelseprocess. Nike som alltid levt under sin mans regler vågar nu ta alltmer plats och börjar ta tag i de drömmar hon tidigare trängt undan. Hon anmäler sig till en kurs i akvarellmålning och det öppnar dörrar i livet som hon aldrig tidigare kunnat föreställa sig: till skapande, en ny självkänsla och till en oväntad kärlek.

Det enda jag vill är att leva är skriven av Birgitta Bergin. Det är en feelgood och relationsroman som handlar om att hitta sig själv och att våga ta plats i sitt eget liv. Det handlar också om olika slags relationer, om vänskap över generationsgränserna och att våga följa sina drömmar. Det är välskrivet, engagerande och lättsamt. Snabbläst och underhållande. Det enda jag irriterar mig lite på är de alltför många och övertydliga coronareferenserna, de hade kunnat minskats ner. Det kändes också som att slutet hastades fram, vilket var synd på en annars bra historia

Dalskuggan

DalskugganDalskuggan är andra boken i Viveca Stens nya serie Åremorden. Det är sportlov och fullt med turister i Åre då ett illa tilltygat lik hittas utanför byn. Offret är en lokalkändis, en före detta slalomstjärna, och det finns inga kända fiender eller tydligt motiv till mordet. Hanna Ahlander kämpar på på sitt vikariat och hoppas på en fast tjänst. Hennes kollega Daniel Lindskog slits mellan familjen och arbetet och försöker hålla sitt humör i schack medan poliserna blir allt mer pressade.

Det här är en deckare som utspelar sig i de jämtländska fjällen och som har inslag med en frikyrklig sekt. Det är dramatiskt, spännande och engagerande, en komplicerad mordutredning pågår samtidigt som en kvinna blir alltför misshandlad av sin man. Karaktärerna är intressanta, naturen fängslande och boken är förstås välskriven. Det är en tjock bok, men lättläst, en riktig sträckläsarbok.

1959: Ingrid och Georg – en kärlekshistoria

1959 : Ingrid och Georg - en kärlekshistoria1959: Ingrid och Georg – en kärlekshistoria är den första boken i serien Generationssviten av Helena von Zweigbergk. Den utspelar sig i Stockholm i slutet av 1950-talet. I huvudrollen är Ingrid, ung änka som bor med sonen Tom i en liten lägenhet på Sankt Eriksplan. Hon arbetar som lärarinna på en flickskola och njuter av att vara fri och bestämma över sitt eget liv.

Men så möter hon Georg, en ung ambitiös journalist. Han har just flyttat till Stockholm och drömmer om ett nytt, modernt samhälle och en bättre framtid för alla. Varken Ingrid eller Georg har egentligen bråttom att binda sig, de trivs rätt bra med livet så som det är. Men så är olyckan framme, Ingrid blir gravid. De gör vad som förväntas av dem, gifter sig, flyttar ihop och försöker skapa en gemensam familj.

De är kära och de delar hoppet om en gemenskap och en kärlek, men de drömmer också båda om frihet, modernitet och ett friare sätt att leva. Men hur ska man kunna skapa ett sånt liv när man lever i en tid fyllt av konventioner och traditioner. För att inte tala om andras, varandras och sina egna förväntningar.

Boken handlar om ett kärlekspar, en kärlekshistoria, men lika mycket om en stad och om en tid. Det handlar om klass, om traditioner, förväntningar, drömmar, jämställdhet, normer, samhällsstrukturer och mycket mer. En historisk roman som synliggör dåtidens kvinno- och mammaroll.

Det är en lättläst och snabbläst bok med ett starkt driv trots sin lågmäldhet. En bok som passar de som tycker om Katarina Widholms Räkna hjärtslag, Kristina Sandbergs trilogi om Maj, Karin Wahlbergs Lasarettserie, och tv-serien Vår tid är nu. Helena von Zweigbergk levandegör Ingrid, Georg och de andra karaktärerna likväl som miljön och tidsandan. Det är berörande, intressant och välskrivet. En bokserie som jag definitivt kommer fortsätta följa.

Befriaren

BefriarenBefriaren är Tina M. Martins debutroman och tillika den första delen i en ny kriminalserie. Boken inleds med att läraren Eva Vendel hittas död, hängande i en takkrok. Ett spektakulärt brott eftersom någon spikat tjocka spikar genom hennes händer. Polisen står handfallna, vem gör så mot en kvinna som inte tycks ha några fiender alls? Så kidnappas plötsligt en femårig diabetessjuk flicka från en förskola. Några bibeltexter får polisen att misstänka att de båda brotten hör ihop. Kanske finns det kopplingar till den frireligiösa församlingen Paradisgården?

Befriaren är en spännande, underhållande, intressant och lättläst kriminalroman där konsekvenserna av en kontrollerande och våldsam förälder når långt in i framtiden. Det handlar om vuxenvärldens ansvar mot barnen, om arvssynd, sekter och befrielse. Den utspelar sig i Boden och i Luleå, vilket är intressant i sig och boken har också mångfacetterade karaktärer som kommer bli intressant att följa i serien. Lite förutsägbart emellanåt, men det är en välskriven och spännande debut av Tina M. Martin och jag ser fram emot att läsa fler böcker av henne framgent.

De kom från öar

De kom från öarI bilen har jag på sistone lyssnat på De kom från öar, en roman av Malin Haawind. Den utspelar sig strax efter andra världskriget. I huvudrollen finns Dagmar som jobbar som spritkassörska på Slitebaden. En dag träffar hon sjömannen Holger som kommer från andra sidan landet, men som blivit kvar på Gotland när båten han seglar på behöver repareras.

I boken skildras deras spirande intresse för barandra och trevande steg i vad som verkar bli en livslång gemenskap. Vi får också lära känna Dagmars familj och arbetskamrater, som också blir en viktig del av berättelsen. Men förutom att vara en kärleksroman så är detta också en berättelse om att vara människa och om att komma från en ö och vad det innebär att alltid ha havet helt nära sig.

Det är en lågmäld bok och jag kommer på mig själv ibland att sakna att det händer något omvälvande, något som för historien framåt med större kliv, men det kommer aldrig utan det tuffar på i samma tempo genom boken. Men det är en njutning i sig. Och det är också en inlevelsefull skildring av ö-livet, Sverige efter andra världskriget, kvinnors livsfrågor och en kärleksroman mellan två personer från olika delar av landet som ändå har mer gemensamt än de först trott. Jag tror detta skulle vara en bra bok för bokcirklar eftersom man kan ha många olika åsikter om den och det finns många ämnen att diskutera kring. Detta är den första boken i en trilogi om Dagmar och Holger och det ska bli spännande att läsa de kommande böckerna.

Att ta hand om någon annans barn

En extra plats i hjärtat : att ta hand om någon annans barn    Alla mina 30 barn : En familjehemspappas dagbok

Thomas Ardenfors är en av de som tillsammans med sin fru och sina barn har valt att öppna sitt hem och sina hjärtan för att ta hand om ett utsatt barn. Han har lång erfarenhet av att vara jourhems- och familjehemspappa och har nu delat med sig av sina erfarenheter av att vara familjehem. Det finns inte så många böcker som handlar om detta, så det är jättebra läsning för alla som är nyfikna och vill veta mer om vad familjehem egentligen är, eller för den som arbetar inom skolan, socialtjänsten eller polisen.

En extra plats i hjärtat – att ta hand om någon annans barn utkom 2015 och där berättar Thomas engagerat, inlevelsefullt och fritt från hjärtat om några av alla de barn familjen tagit hand om under årens lopp. Viola, Johanna, Ismael, Lovisa, Kajsa, Tor. Inför att varje barn ska komma har Thomas stått vid sitt köksfönster i väntan på att socialtjänsten och barnet ska komma – familjens nya medlem för en kortare eller längre tid. Familjen har vid det här laget varit familjehem, jourhem och kontaktfamilj för allt från spädbarn till tonåringar under mer än 20 års tid. Det har inte alltid varit en dans på rosor, men det har också inneburit glädje och kärlek. I boken delar författaren med sig av såväl glädjeämnen som svårigheter som följer med om att ta hand om ett barn som haft en tuff historia. Boken är otroligt gripande och berörande. Thomas har ett sätt att skriva, ett målande, levande, rakt och öppet sätt, som gör att man verkligen kommer familjen nära och bjuds in att ta del av såväl med- som motgångar.

Alla mina 30 barn – en familjehemspappas dagbok är den fristående uppföljaren som kom i slutet av förra året. Här utvecklar Thomas Ardenfors hur han ser på uppgiften som familjehemsförälder och uttrycker även sin önskan att fler svenskar ska öppna sina hem för utsatta barn eftersom behovet av extramammor och extrapappor är stort i Sverige idag. Under alla de 27 år som Thomas och hans familj varit familjehem och jourhem har Thomas fört dagbok över små och stora saker som hänt ”hans” barn, alla hans 30 barn. I denna bok har han sammanställt dessa dagboksanteckningar till ett slags årshjul på 52 veckor. Jag är inte helt förtjust i upplägget. Det känns lite krystat. Dessutom blir det förvirrande då han hoppar i tid, särskilt när man läst den tidigare boken som har ett helt annat upplägg. Det blir för korthugget och därmed också mer opersonligt än i förra boken där jag verkligen blev berörd. Det är också många upprepningar och ibland också förnumstiga pekpinnar. Innehållet är dock ändå intressant. Inte minst den kritik och de förslag han ger till socialtjänster och andra jourfamiljer/familjehem. Numera jobbar Thomas nämligen också som mentor för jour- och familjehem och det märks hur mycket han tycker om att dela med sig av sin långa, gedigna erfarenhet, och det är också väldigt viktigt det arbete han gör. Inte minst uppskattar jag den inblick jag får i familjehems- och jourhemsverksamheten, för det är ett område man inte så ofta får ta del av.

Enbart kvinnor

Enbart kvinnorEnbart kvinnor är den tredje delen i Christina Wahldéns serie om de australiska poliserna Jess och Bluey och den svenska studenten Greta. Boken börjar med att ministern Laura Jones hittas mördad i Darwins högsta domstol. Hon har nyligen fattat beslut om gruvexploatering på en helig plats, en förlossningsgrotta som använts av ursprungsbefolkningen i tiotusentals år. Nu riskerar den att sprängas bort och upprörda demonstranter sätter press på politiker och polis. Ju närmare tidpunkten för gruvsprängningen närmar sig, desto mer trappas spänningen i staden upp. För Jess innebär det att hon återigen behöver konfronteras med sin bakgrund, inte minst eftersom hennes syster är en av demonstranterna.

Jag gillade verkligen första boken i serien, den grep verkligen tag i mig. Jag är inte lika imponerad av denna tredje. Det märks verkligen att Wahldén brinner för att synliggöra och uppmärksamma Australiens ursprungsbefolkning och deras situation. Och det gör hon med bravur. Men mordgåtan känns alltför konstruerad och förutsägbar. Karaktärerna är inte heller så levande, inte minst Bluey känns mest som en schablon tyvärr. Jess, Greta och Liz är dock intressanta och jag hoppas de får ta mer plats i kommande böcker.

Isbrytare

IsbrytareÄntligen fick jag återse August Strindberg. Ja, inte den kände författaren, utan karaktären i Kristina Ohlssons nya bokserie som utspelar sig i Bohuslän. Första delen, Stormvakt, som förra året och den blev en omedelbar succé. Den har sålt i nästan 200 000 exemplar och nominerades till Årets bästa svenska kriminalroman.

I denna uppföljare, Isbrytare, får vi alltså åter träffa August Strindberg. Han har nu slagit sig till ro på Hovenäset och hans nystartade butik, Strindbergs second hand, går lysande. Dessutom är han förälskad i Maria Martinsson, polisen på ön. Men en iskall januarinatt skakas den idylliska orten av en brand som ödelägger två sjöbodar. Den ena är Augusts. Den andra tillhör Axel, en äldre man som bott på Hovenäset i hela sitt liv. Maria och hennes kollegor sliter med utredningen som strax kommer att innefatta även ett mord, och samtidigt hamnar August allt mer i centrum. Inte bara på grund av utredningen, utan på grund av något som tog sin början i förra boken och som nu eskalerar…

Det är spännande och mysigt på samma gång. August verkar vara en så himla mysig karaktär och Maria likaså. Fokus ligger på polisutredningen och deras privatliv, inte på blodiga eller råa detaljer och händelser. Miljöskildringarna är härliga och jag blir direkt sugen på att någon gång besöka Bohuslän. För att ha full koll på detaljerna i karaktärernas privatliv bör man ha läst första boken, men är man mest intresserad av själva kriminalhistorien spelar det ingen roll om man inte läser böckerna i rätt ordning. Jag tycker nog att boken kunde ha varit lite kortare än sina 553 sidor, men i övrigt så tycker jag att Isbrytare är en riktigt spännande och läsvärd deckare.