Skymningens barfotabarn är den 15:e och senaste boken i Anna Janssons serie om Maria Wern. Boken inleds med att 90-årige Heinz Meyer hittas skjuten i Ronehamn. Men vem vill mörda en 90-åring? Och varför? Det visar sig att Heinz Meyer var en av de tyska soldater som kom till Gotland efter andra världskriget, skadad i strider vid Baltikum. Det blir Maria Werns uppgift att gå bakåt i historien och försöka hitta ett motiv till varför någon vill döda honom. Samtidigt håller hon på att planera bröllop med sin fästman brandmannen Björn. Dessutom finns det ytterligare något som kräver hennes uppmärksamhet. Hennes barn är på sommarkollo och på kollot finns det en flicka, Mirela, som verkar fara illa.

Jag tycker att denna bok är bättre än föregående bok i serien som jag också nyligen läst. De historiska händelserna som man får ta del av ger en extra dimension till läsningen. Likaså att läsa om ett barn som far illa, vilket gör berättelsen mer gripande och engagerande. Precis som vanligt har Anna Jansson skrivit en spännande och lättläst deckare, en riktig bladvändare. Det här är alltså den femtonde boken i serien och det kan vara svårt att hålla långa deckarserier vid liv samtidigt som huvudpersonerna utvecklas på ett trovärdigt sätt. Där tycker jag att Anna Jansson har en skicklig förmåga. Hon håller en rätt jämn kvalitet under hela serien och trots att böckerna bygger på varandra så är det heller inga problem att hoppa in mitt i serien eller läsa böckerna i ”fel ordning”. Jag ser fram emot fler böcker om Maria Wern och Gotland. Boken är utgiven av Norstedts förlag.

Dans på glödande kol är Anna Janssons fjortonde bok om Maria Wern. När boken börjar så har sommarlovet precis tagit slut, turisterna har återvänt till fastlandet och höstlugnet börjar sänka sig ner över Visby. Men så störs lugnet av att det en natt brinner i en villa. Sedan i en till. Några vittnen pekar ut elvaåriga Leo som nyss har förlorat sin mamma i en eldsvåda. Samtidigt får en lokalpolitiker sin lyxbil totalförstörd och polisen försöker hitta samband mellan händelserna. Maria Wern inser snart att spåren leder till en grupp vänner som hållit ihop sedan gymnasietiden, en grupp där Marias pojkvän, brandmannen Björn, ingår.. Leo har det svårt. Sedan hans mamma dog har han bott med sin pappa, trubaduren, som är lite för glad i alkohol. I skolan är Leo mobbad. Det är lätt att beröras av Leos levnadsöde. Att ett barn är misstänkt gör att polisarbetet blir mer känslosamt än vanligt och det gör också boken mer gripande. Maria drar paralleller till sina egna barn allt eftersom hon kommer Leos öde närmare och det ger en bra extra dimension till berättelsen. Tyvärr är hennes barn annars rätt så frånvarande i denna bok, vilket jag saknar.

Anna Jansson håller som vanligt en jämn och god kvalitet på sina böcker. Jag tycker inte att den här boken sticker ut på något sätt. Den hör inte till de sämsta av hennes böcker, men inte heller till hennes bästa. Det är en bra, lättläst och underhållande deckare, men ingen bok som jag kommer ihåg flera månader efter att jag läst den. Ett plus för att boken inte är så förutsägbar som många andra deckare. Man kan inte räkna ut vem den skyldige är alltför tidigt. Jag gillar också att böckerna utspelar sig på Gotland och att författaren är så duktig på både miljö- och personskildringar. Att följa Maria Wern och hennes arbete är roligt, liksom att följa hennes privatliv. Det är svårt att lägga ifrån sig böckerna. Man vill veta hur det går, inte bara i polisarbetet, utan framförallt också för Maria Wern och de övriga personerna i berättelsen. Boken är utgiven av Norstedts förlag.

Hennes iskalla ögon är den sjätte, fristående boken i Carin Gerhardsens kriminalserie om Hammarbypolisen. Den handlar om fysisk och psykisk misshandel, narcissism, destruktivitet och motpolerna kärlek och ondska. Boken utges av Norstedts förlag.

Boken inleds med att två Stockholmskvinnor försvinner, oberoende av varandra. Båda kvinnorna lever i till synes ordnade förhållanden. Men när poliserna börjar sin utredning framträder en annan bild. Kvinnorna har levt under en psykisk press, och ingen av dem saknar skäl för att frivilligt ge sig av. Men så sker en dramatisk upptäckt av en död kropp och det får utredarna att tänka om.

Carin Gerhardsen har tidigare skrivit mycket om barn som far illa och det har gjort att det emellanåt varit jobbigt att läsa hennes böcker eftersom jag var nybliven mamma när hennes första böcker kom. I den här boken är det snarare kvinnor som far illa som är i fokus och därför känns inte temat lika jobbigt att läsa om. Även om det såklart är lika viktigt. Jag gillar att författaren skildrar sådana teman och att hon inte blundar för sådant som är jobbigt i samhället.

Precis som vanligt får vi följa polisernas privatliv och där är det allt annat än lugnt och ro. Jag gillar att man får följa med i deras utveckling likväl som i deras vardag. Carin Gerhardsen skriver väldigt välskrivna deckare och den här är inget undantag. Språket är bra, intrigen skickligt uppbyggd och personskildringarna är trovärdiga. Boken är väldigt spännande, men jag har lite svårt att riktigt fastna i den här boken som jag gjort med hennes tidigare böcker. Det känns som en dussindeckare och så har jag inte känt tidigare med hennes böcker. Jag gillar dock skarpt att boken är så välskriven och att alla trådar prydligt knyts ihop i slutet, för det lyfter boken från mängden. Boken är också oförutsägbar och handlar om ett brännande ämne, vilket också är plus i kanten. Sammanfattningsvis så är det alltså en mycket bra och läsvärd svensk deckare som jag rekommenderar varmt. Jag har läst flera recensioner där man tycker att detta är författarens bästa bok, så lägg inte alltför stor vikt vid att detta inte blir min favorit av Gerhardsen.

Kristina Appelquist har tidigare skrivit fyra populära deckare och nu är hon tillbaka med den första delen i en helt ny serie och denna gång även på ett nytt förlag, Piratförlaget. Denna nya serie kommer att ha litteraturforskaren Helena Waller i huvudrollen, en intressant och sympatisk kvinna som det är lätt att tycka om och vilja läsa mera av. Boken är en deckare, men i och med att huvudpersonen inte är polis så får vi inte följa mordgåtan så nära eller detaljerat som man annars är van vid från kriminalromaner.

Boken inleds med att ett sällskap samlas på Bjertorp slott för att utse en person som ska tilldelas ett prestigefyllt pris inom litteratur. Helena Waller är en av de som har samlats på slottet. Men det blir inte som man har tänkt sig. En av sällskapets medlemmar hittas död under märkliga omständigheter. Inte långt därpå inser Helena att mordet har beröringspunkter med den stiftelse som ska utse litteraturpriset, men inte nog med det, även den danska författarinnan Karen Blixten, en okänd opera, en gammal kärlekshistoria och Svenska Akademien kommer upp gång på gång i jakten på den oberäkneliga mördaren.

Jag gillade Kristina Appelquists tidigare böcker och jag tycker fortfarande att hon skriver väldigt bra. Hennes person- och miljöskildringar är välskrivna och man lever sig lätt in i böckerna. Dock blev jag inte lika engagerad när jag läste denna bok som när jag läste hennes tidigare böcker. Det är något med drivet som saknas, boken kändes lite mer seg än de tidigare. Men jag ser ändå fram emot fler delar i serien, för jag tycker som sagt om huvudpersonen och författarens sätt att skriva. Boken är lättläst, välskriven och tillhör de bättre deckarna på marknaden, även om den inte gav mig någon wow-upplevelse.

Jag har läst Svart skugga av Ida Axelsson. Det är den första boken i en serie som utspelar sig i Helsingborg och som har kriminalinspektör Linn Wide i huvudrollen. Det är alltså en svensk deckare och jag gillar verkligen sådana. Trots det så hade jag svårt att komma in i boken till en början. Det gick segt att läsa och det var svårt att få grepp om de olika personerna och deras relationer. Men sedan hände det något och de sista tre fjärdedelarna av boken sträckläste jag.

I början av boken är vi med om när hemlöse Damir Skazlic vaknar till en makaber syn. Den folkkära skådespelerskan Katarina Johansson är död och hon är hängd mitt i centrala Helsingborg. Linn Wide är ny på jobbet i Helsingborg. Hon har tidigare jobbat som polis i Stockholm, men nyligen flyttat tillbaka till sin födelseort. Hon har en liten son, föräldrar som hon har en knepig relation till och dessutom ett komplicerat förhållande till sonens pappa. Så småningom inser hon också att hennes egen mörka historia hänger ihop med den mördade Katarinas historia. Först försöker Linn utplåna de spår som sammankopplar dem, men snart tappar hon greppet.

Det här är en bok där vi dels får följa själva polisarbetet och dels följa huvudpersonens privatliv. Jag gillar hur båda delarna skildras. Det känns trovärdigt och spännande, man läser snabbt för man vill veta hur det går. Jag ser fram emot att läsa kommande böcker om Linn Wide, hon är en karaktär jag vill lära känna ännu bättre. Miljöskildringarna tycker jag också om och jag kan tänka mig att om man bor eller har varit i Helsingborg lär man känna igen sig. Sammanfattningsvis är Svart skugga en mycket bra bok som jag rekommenderar till alla som gillar deckare. Boken är utgiven på Litet förlag.

Vänd om och var stilla är den andra delen i Johanna Mos serie om kriminalkommissarie Helena Mobacke. Boken börjar med att en ung kvinna hittas död vid en cykelväg i Högdalen. Strax därpå hittas en mördad kvinna i ett industriområde i Älvsjö. Det är Helena Mobacke som blir ansvarig för båda utredningarna och så småningom anas ett samband mellan de döda kvinnorna. Mobackes jobb försvåras av en konflikt i gruppen, men också av att hon jagas av minnena av sin mördade son.

Det här är en kriminalroman med utsatthet och religiös besatthet som teman. Boken är som en helt vanlig svensk deckare. De vanliga ingredienserna i en svensk kriminalroman finns där, inklusive en kriminalkommissarie med personliga problem. Det som skiljer den här boken från mängden är persongalleriet och språket. Bokens karaktärer är inte helt klichéartade som man annars är van vid från många deckare. Språket är något utöver det vanliga och det gör att det blir ett nöje att läsa boken, utöver den underhållning som själva intrigen ger. Boken har ett rätt långsamt tempo för att vara en deckare, vilket manar till mer eftertanke än man är van vid och det gör också att bokens tema belyses än bättre. Vänd om och var stilla är också både lättläst och snabbläst. En perfekt sommardeckare. Boken är utgiven av Forum bokförlag.

Stenhjärtat är Katarina Wennstams senaste spänningsroman. Den inleds med att ett par kommer in med sin sex månader gamla dotter Gloria till Astrid Lindgrens barnsjukhus i mitten av december. Gloria andas inte och är väldigt väldigt dålig. Hon kämpar för sitt liv. Snart framgår det för läkarna att Gloria inte är drabbad av någon sjukdom och har inte fått sina skador på egen hand. Mem är det som har gjort henne så illa? Och varför? Hur är man funtad när man ger sig på en halvårsgammal liten bebis? Ja, det är frågor som kriminalkommissarie Charlotta Lugn och målsägarbiträdet Shirin Sundin ska försöka ta reda på.

Det här är en riktigt bra och spännande bok. Eftersom jag är mamma till en bebis själv, så berör boken mig starkt stundvis. Att läsa om barn som far illa gör ont i mammahjärtat. Men utöver det så är boken också en skickligt skriven deckare, där man får följa såväl polisens som juristernas arbete. Stenhjärtat är definitivt en läsvärd bok!

Äntligen har Liza Marklund kommit med en ny bok i serien om Annika Bengtzon. Jag vet att hennes böcker ibland blir kritiserade, men jag tillhör de som verkligen gillar dem och det verkar det också finnas många andra som gör, världen över, med tanke på hur prisad hon blivit för böckerna. Lyckliga gatan är den tionde och näst sista romanen i serien om journalisten Annika Bengtzon.

I denna bok är Annika tillbaka och arbetar som nyhetsreporter på Kvällspressen. När den före detta riksdagsmannen Ingemar Lerberg hittas medvetslös i sitt hus och det visar sig att han blivit torterad så får hon i uppdrag att skriva om detta. Samtidigt så visar det sig att tidningens chefredaktör Anders Schyman blir utsatt för näthat och Annika dras in även i denna historia.

Det jag gillar med böckerna är kanske framförallt att det just är en journalist som står i huvudrollen. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag själv är frilansjournalist. Men det är ett spännande yrke och när man får följa en kriminalreporter så blir det ett annat angreppssätt på händelserna än om man får följa polisens arbete, och det är förstås lite udda jämfört med de flesta andra deckare som utges. Böckerna är också underhållande och spännande. Dessutom tycker jag om att både Annika och omvärlden har utvecklats genom böckerna, vilket skapar en realistisk och personlig känsla. Bilden av journalistens vardag är ju totalt annorlunda bara i denna bok jämfört med i första böckerna om Annika Bengtzon och jag tycker att det är roligt att Liza Marklund har tänkt på detta. Annika har också utvecklats som person genom åren som gått och jag gillar att man också får följa hennes privatliv och familjeliv. Så om du söker efter en bra deckare att läsa i jul så rekommenderar jag varmt Lyckliga gatan och de övriga böckerna om Annika Bengtzon.