Hatet vi bär är Cecilia Sahlströms fjärde bok om Sara Vallén. De tidigare böckerna heter Vit syren, I egna händer och Pojken som försvann. I denna bok mördas homosexuella kvinnor och spåren förs mot en grupp män som verkar på nätet, incels. När poliserna kommer gruppen på spåren öppnas en okänd värld för dem, en värld där ensamma män lever i mörker och smärta och när ett brinnande hat mot kvinnor.

Sara Vallén och hennes kollegor kämpar på så gott de kan trots en långdragen och förvirrande utredning som från början tar dem åt olika håll med blindspår och människorov som inte alls verkar ha med hatbrotten att göra. Men det är som alltid i deckare en kamp mot klockan och risken att fler kvinnor drabbas.

Det som gör att denna deckare sticker ut är att huvudpersonerna, poliserna som man följer, är helt vanliga sympatiska människor utan något trassligt privatliv eller egenskaper som gör att deras jobb påverkas. Vi får följa deras privatliv också, men det är ändå polisarbetet som står i fokus. Cecilia Sahlström är själv polis och det märks tydligt att polisarbetet skildras välformulerat, realistiskt och trovärdigt. I varje bok handlar det också om någon form av samhällsfenomen som författaren vill lyfta fram, exempelvis främlingsfientlighet och denna gång handlar det alltså om incels. Det handlar också mycket om mänsklig psykologi och utsatta människor och det är intressant att läsa om hur människor funkar i olika situationer samtidigt som detta inte alls tar bort fokus från brotten eller polisarbetet. Skånemiljöerna skildras väl och karaktärerna är som sagt väl sammansatta, intressanta människor som man kan känna igen sig i och gärna sympatiserar med. Så precis som de andra böckerna i serien är Hatet vi bär en underhållande, spännande, intressant och välskriven deckare och nu vill jag bara fortsätta läsa de två böcker i serien jag ännu inte har läst.

Sofia Winter är 40 år och vilse i livet. Hennes son ska precis flytta hemifrån och hon anar att hennes man är otrogen. Som tur är har hon sitt nya jobb att se fram emot. Hon ska ingå i en grupp där skola, polis och socialtjänst samarbetar för att hjälpa barn som mår dåligt eller har problem.

Det dröjer inte länge förrän gruppen får sitt första uppdrag, att hjälpa en flicka som heter Alva som drar sig undan socialt umgänge och ofta är frånvarande från skolan. Men de hinner inte mer än komma igång förrän ett nytt fall dyker upp. En flicka som heter Hedda försvinner och hittas så småningom brutalt mördad. Hedda går på samma skola som Alva och de bor i samma bostadsområde. Men vad har flickorna egentligen gemensamt?

Vid skogens slut är en spännande, intensiv, isande spänningsroman om hemligheter, lojalitet, sekter och utsatta barn. Den är väldigt berörande och stundvis till och med obehaglig att läsa. Men det är också brännande, aktuella teman som tas upp. Boken har ett starkt driv, högt tempo och är en riktig sträckläsningsbok med härliga person- och miljöskildringar.

Boken är skriven av Sara Åström och Anette Sandlund som båda är lärare och bor i Piteå. Det här är deras debutroman, men fler böcker om Sofia Winter verkar vara på gång med tanke på att det fanns ett par cliffhangers i slutet av boken. Jag tycker det var en riktigt bra debut och jag ser fram emot att följa deras författarskap och jag läser gärna mer om Sofia Winter och hennes kollegor eftersom de är sympatiska, levande och personer man lätt kan relatera till. Extra kul är det också att följa deras grupp eftersom man faktiskt får ta del av tre olika yrkesgruppers vardag istället för som i de flesta deckare mestadels följa polisarbetet.

Skuggspelet är den andra delen om brottsutredaren Harriet Vesterberg. I denna bok blir hon personligt involverad då hennes bästa vän Lisa är spårlöst försvunnen. Väldigt frustrerande för Harriets del, eftersom hon som civil utredare inte har behörighet att göra alla de efterforskningar hon vill. Men å andra sidan går hon sin egen väg och hon bryter gärna mot reglerna om det kan hjälpa henne att hitta Lisa.

Så småningom flyter en död kropp med mystiska skador i land i det pittoreska fiskeläget Lerviken där Harriet och hennes pappa bor. Polisen kan dock inte identifiera mannen. Men snart dyker ytterligare en kropp upp och det står klart att båda har mördats och att de har liknande skador. Harriet och hennes kollega Patrik börjar se oväntade kopplingar mellan morden i Lerviken och Lisas förvinnande. Samtidigt börjar det dyka upp hot mot det stundande EU-toppmötet som ska ske i Landskrona och där Europas högst uppsatta politiker snart ska samlas på ett och samma ställe. Klockan tickar allt snabbare.

Första boken om Harriet hette Ögonvittnet och den tyckte jag om dels eftersom Harriet känns som en trovärdig, väl sammansatt karaktär och dels för att det känns nytt och annorlunda att få följa en civil brottsutredare. Det tycker jag fortfarande. Harriet har inte ett jättetrassligt privatliv som så många andra karaktärer i deckare, utan det är snarare så att det hon är med om är sådant som helt vanliga människor är med om och därför så känns det så realistiskt. Hon är också en karaktär som är lätt att tycka om, kanske just för att man känner igen sig i henne.

Boken är spännande, inte särskilt förutsägbar, intressant och aktuell. Kanske finns det lite väl många sidospår som hade kunnat tajtas till för att skapa en mer sammanhållen historia. Men istället finns en härlig sarkastisk humor som känns som en extra krydda till handlingen utan att det ändå blir för tramsigt. Nu ser jag fram emot fler böcker om civilutredaren Harriet Vesterberg i Lerviken. Ett extra plus också för det fina omslaget med sina gula inslag.

Fonden till deckaren Låt det brinna är att den största skogsbranden i modern tid rasar i Sverige. Brandmännen arbetar dygnet runt för att hejda eldens framfart. Mitt i allt detta arbete hittas liket av en kvinna i en damm. Ingen vet hur länge hon legat där eller vem hon är. Kriminalkommissarie Stella Robertsson som i vanliga fall arbetar på NOA, polisens nationella operativa avdelning, kallas upp för att bistå den lokala polisen i mordutredningen.

Stella Robertsson har som så många andra huvudkaraktärer i deckare ett trassligt privatliv och just nu är det trassligare än någonsin. Samtidigt har hon i princip gjort sig omöjlig på sitt arbete. Hon gör lite som hon vill. Till sin hjälp i denna mordutredning får hon den lokale mordutredaren Tommy Reyer som är hennes raka motsats och tillsammans kastas de in i en utredning som leder dem till människans mörkaste sidor…

Låt det brinna är skriven av Björn Paqualin som är manusförfattare och varit med om att skriva tv-serier som Blå ögon och Hassel. Detta är första delen i en blivande trilogi om Stella Robertsson. Boken är lättläst och har ett starkt driv. Det är inte svårt att se denna som kommande filmatisering och man märker tydligt författarens vana av att skriva just manus. Det är rappt och högt tempo. Samtidigt hade jag önskat mig mer fördjupning i karaktärsbeskrivning och miljöskildring. Det känns som att det saknas. Det skrapas ofta på ytan.  Framförallt hade jag velat lära känna Stella mer, för hon är en intressant karaktär. Jag hade också velat veta var berättelsen utspelar sig. Det är spännande, mörkt, intensivt, samhällskritiskt och överraskande. Korta kapitel, många cliffhangers och tyvärr ganska orealistiskt. Det här är ingen bok jag kommer att minnas särskilt länge. Men det var trevlig underhållning och jag kommer troligen att läsa de kommande två böckerna i serien.

Ingen ond man är Leif Appelgrens debutroman och tillika den första boken i en ny serie med åklagare Mats Ljunggren i huvudrollen. Författaren har tidigare själv arbetat som åklagare och det märks att han är väl insatt i den värld han skildrar. Boken inleds med att Adbi, den unge ledaren för ett av västra Stockholms kriminella nätverk, hittas mördad intill en brygga vid Mälaren. Kroppen har spår av tortyr och kommissarie Irina Kovic kopplas in för att utreda fallet tillsammans med sin grupp, under ledning av kammaråklagare Mats Ljunggren. Mordet förväntas leda till uppgörelser i de kriminella gängen och polisen håller därför noga uppsikt över två gängledare i Abdis närhet: Slobodan och Karim. Men det finns också kopplingar till en tidigare gruppvåldtäkt som ett vittne försökte stoppa genom att ringa polisen. I centrum för den händelsen stod en ung kvinna från en finare del av Stockholm, hennes familj och hennes pojkvän, en ambitiös läkarstudent.

Det här är en deckare som undersöker begreppen ond och god. Vem är egentligen ond och vem är egentligen god? Priset för att stå upp för rättvisan är högt och för att skapa sin egen rättvisa är priset kanske ännu högre. Det handlar också mycket om fördomar och klass med förorten och överklassen som motpoler. Jag gillar de delar som handlar om det rättsliga och där glimmar också författaren, med rätta, till extra mycket. Men överhuvudtaget är boken välskriven med fint flyt i språket, trovärdiga karaktärer och väl skildrade miljöer. Dessutom innehåller som sagt boken det där lilla extra med de moraliska frågorna och de etiska dilemman som aktualiseras av handlingen. Genom att boken växlar mellan olika berättarperspektiv får vi också ta del av flera synvinklar och perspektiv, vilket fördjupar läsupplevelsen. Det här var en bok jag hade svårt att släppa och jag ser verkligen fram emot att fortsätta läsa den här serien.

Där isarna råmar är en deckare som utspelar sig i Norrbotten, i trakterna kring Kalix. I huvudrollen ser vi Irene Thorsdotter som nyligen lämnat Stockholm för jobbet som polis i yttre tjänst, men det visar sig strax att hon hamnar i konflikt såväl med chefer som flera fördomsfulla kollegor. Samtidigt dras hon och kollegorna in i ett fall som börjar med att en cykel hittas djupt inne i de norrländska skogarna när snön tinar. Cykeln visar sig tillhöra en pojke vars försvinnande förbryllat polisen. Vi får också följa en tioårig flicka vars mamma är svårt sjuk och hon bor därför hos sin moster. Men mosterns vänner är farliga vänner och en dag försvinner även flickan.

Boken är skriven av Ulrika Lundgren Lindmark och Jennie Lundgren. De är svägerskor, bor i Kalix respektive Gällivare och arbetar som ekonom respektive polis. Det här är deras debut, men den är välskriven och framförallt märks det att de vet vad de skriver om. Polisarbetet skildras trovärdigt liksom hur det är att bo och arbeta i Norrlands glesbygd där avstånden är stora och förutsättningarna annorlunda än på många andra ställen i landet. Själva fallet är gripande eftersom det är barn inblandat. Slutet går lite för fort, jag hade gärna fått en tydligare upplösning. Men boken öppnar också för en fortsättning, och om detta blir en serie så följer jag den gärna. Irene och Max är sympatiska huvudpersoner, vanliga människor och poliser som är lätt att relatera till och känna för. Miljön skildras autentiskt och med inlevelse, och det ödsliga, karga landskapet utgör också en spännande, dramatisk fond som förstås passar utmärkt i en deckarserie. Hela boken förmedlar en lågmäld, men spännande och gripande, men ändå verklighetstrogen stämning som jag inte känner igen från så många andra svenska deckare och det gillar jag.

I helgen var jag i Sundsvall och då hade jag kunnat passa på att ta ett foto på den här boken i den miljö som den utspelar sig. Nu var boken hemma, så det blev aldrig så, men det är något speciellt ändå att läsa böcker som utspelar sig på platser som man väl känner till och kan se framför sig. Skadedjuret är första delen i serien Morden i Sundsvall. I huvudrollen finns kriminalinspektör Amanda Junisson och hennes kollega Claes Johansson.

Boken inleds med att en illa tilltygad man flyter iland på en ö i hamninloppet till staden. Amanda och Claes påbörjar utredningsarbetet. Medan de försöker identifiera vem mannen är kämpar hans lilla dotter för sitt liv. Mördaren har nämligen sett henne och nu måste Kati hålla sig gömd. Det blir en kamp mot klockan och frågan är vem som kommer hitta henne först, polisen eller mördaren. Parallellt med att vi får följa polisernas arbete får vi också ta del av Amandas privatliv som är minst sagt komplicerat. Hon är gravid och hennes pojkvän har precis friat, men mitt i det som borde vara ett glädjerus finns en oro som gnager samtidigt som det finns minnen från det förflutna som gör sig påminda.

Jag hade lite svårt att komma in i boken först, men efter ett tag blev det istället riktig sträckläsning. Boken är skriven i ett ganska raskt tempo och tillsammans med korta kapitel blir boken snabbläst och lättläst. Amanda känns som en sympatisk karaktär. Som alla andra poliser i dagens deckarserier så har hon problem, men det handlar framförallt om relationsproblem som känns vardagliga och ger hög igenkänning till skillnad från många andra deckarserier där det ibland inte känns särskilt trovärdigt. Jag upplever också att polisarbetet känns realistiskt. Miljöerna skildras på ett sätt så att jag tydligt kan se dem framför mig, inte minst eftersom jag varit en hel del i Sundsvall. Det är spännande men framförallt känner jag att jag vill fortsätta följa Amanda och hennes privatliv och yrkesliv, så jag ser fram emot fler böcker i denna serie. Skadedjuret är skriven av Sofia Rustan och utgiven på bokförlaget Polaris.

Skyddsängeln är nionde boken om kriminalinspektör Emma Sköld. Den utspelar sig under våren. Vårsolen skiner och körsbärsträden blommar, men Emma kan inte glädjas åt den annalkande påsken. Det har nu gått ett halvår sedan Krille försvann, hennes kollega och vän och kanske även mer än så. Men Emma har inte gett upp. Hon är fast besluten att hitta honom, död eller levande. Så småningom griper polisen den som såg Krille sist i livet, en känd indrivare, och då äntligen börjar det komma lite ledtrådar. Ledtrådar som leder dem mot ett övergivet mentalsjukhus. Där hittas nämligen en äldre man död och när hans identitet uppdagas blir Emma än mer besatt av att lösa fallet.

Det här är en serie böcker som jag kastar mig över och läser så fort de kommer ut, men som jag ändå inte helt är såld på. Jag har så svårt för karaktären Emma. Att hon inte bryr sig om vad andra säger, att hon struntar i sin omgivning och till och med sina egna barn för jobbets skull till exempel. Hon utsätter sig själv för risker trots att hon har små barn som väntar på henne därhemma. Hon gör val som känns väldigt främmande för mig. Men bortsett från att jag har svårt för Emma, och svårt för trohetsgraden i de fall hon hamnar i, så är böckerna ändå spännande, underhållande, lättlästa och snabblästa.

Sjörök är Elinor Kapps debutroman och tillika den första boken i deckarserien Mord i skärgården som handlar om kriminalkommissarie Eddie Öhlund på Stenungssundspolisen. Eddie utreder små och stora brott i skärgårdsidyllen. Men hans eget liv är ingen idyll, han kämpar för att hålla sig över vattenytan och undvika spriten efter att hans fru omkommit i en bilolycka. Plötsligt får Eddie och hans kollegor inte bara ett utan två mord att utreda. De verkar till en början inte ha något gemensamt, men så småningom börjar de hitta olika beröringspunkter. I samband med utredningen träffar Eddie en tjej som heter Stella Hart och som får hon hos honom några dagar då hon saknar bostad i Sverige. Långsamt väcks känslor Eddie inte känt på länge och han tvingas erkänna att han är förälskad i Stella samtidigt som han har fullt upp med mordutredningarna där också Stella och hennes familj figurerar.

Sjörök var en riktig bladvändare skriven med rappt språk, högt tempo och korta kapitel. Den var snabbläst och spännande, men också engagerande i och med att huvudpersonen är så sympatisk och intressant. Själva mordgåtan var inte alltför förutsägbar och faktiskt ganska klurig och spännande. Men mest intressant var det nog att få ta del av Eddies privatliv. Och själva polisarbetet förstås. Hoppas hans kollegor får mer utrymme i nästa bok. Kollegan Maja hade jag gärna läst mer om till exempel. Fint skildrade skärgårdsmiljöer skänker också en mysig krydda till berättelsen.

Skuggliljan är den andra boken i serien Ölandsmorden, en deckarserie med Hanna Duncker vid Kalmarpolisen i huvudrollen. Första boken i serien heter Nattsångaren och böckerna är skrivna av Johanna Mo. Böckerna handlar mycket om att leva i skuggan av brott. Hanna Dunckers pappa satt nämligen i fängelse för att ha begått ett våldsamt mord, vilket vi fick veta ganska mycket om i första boken. I andra boken tvivlar Hanna dock på ifall det verkligen var pappan som var skyldig, eller om han tog på sig erkännandet för att skydda någon annan. Hon beställer utredningen och tar kontakt med sin bror, Kristoffer, men det visar sig att någon tar till allt grövre medel för att hon inte ska få reda på sanningen om vad som egentligen hände.

Självklart handlar boken också om en deckargåta. Den inleds med att en kvinna, Jenny, kommer hem till Öland och upptäcker att huset är tomt. Varken maken Thomas eller sonen Hugo, 14 månader, finns hemma. Har de stuckit frivilligt eller har något hänt? Hanna Duncker och hennes kollegor kastas in i en utredning som visar sig bestå av många hemligheter. En vuxen dotter är inte det enda som Thomas har dolt för sin fru. När Thomas så småningom hittas död sluter hela ön upp för att hitta lilla Hugo innan det är för sent.

Jag gillar verkligen Ölandsmiljöerna. Jag har varit både i Kalmar och på Öland och ser mycket av miljöerna framför mig. Jag tycker också om balansen mellan skildringarna av privatlivet och polisernas utredningsarbete. Det känns trovärdigt att karaktärernas privatliv följer med dem på arbetsplatsen, liksom att de också måste släppa en del av jobbet när de är lediga, även om de förstås alltid är poliser i själen. Jag gillar också skildringen av polisernas samarbete, det är verkligen inte en polis som gör allt och löser allt, utan de är ett team där även chefen har en viktig roll. Mordgåtan är invecklad och spännande, inte minst när de letar efter Hugo, vilket är en kamp mot klockan, då går det knappt att sluta läsa. Jag gillar också de delar som handlar om kärlek i boken, det skänker en värme liksom att det gör handlingen mer trovärdigt eftersom kärlek ju är en viktig del av livet.  Skuggliljan är en riktigt bra deckare som jag rekommenderar, men läs helst Nattsångaren innan ifall du inte gjort det.