Peter Pans hemlighet är en ruggig, men riktigt bra deckare. Den handlar om den gravida läkaren Maja Holm som flyttar tillbaka till sina barndomskvarter för att ge sitt ofödda barn en trygg uppväxt. Men hennes barndomskvarter är inte längre så trygga som de var när hon växte upp. Två nioåriga pojkar har förts bort och mördats. Båda har ett bokmärke föreställande Peter Pan i handen. Polisen står handfallna. Snart dyker också en tredje död pojkes kropp upp och paniken växer i det lilla samhället. Maja blir, mot sin vilja, engagerad i fallet. Så också hennes gamla klasskompis, Katrine Bergman, som nu jobbar som kriminalinspektör. Det visar sig senare också att Majas och Katrines gemensamma förflutna innehåller nyckeln till mördarens mörka hemlighet.

Boken är skriven av Michael Katz Krefeld och utgiven av Forum bokförlag. När jag väl läst den här boken fick jag veta att det här egentligen är den andra boken om Maja. Den första boken heter Stormvarning och den har jag inte läst ännu. Jag tror dock inte att det gör någon större skillnad om man läser böckerna i fel ordning. Peter Pans hemlighet är en välskriven deckare som går i ett rasande tempo och det är svårt att sluta läsa. Det enda jag stör mig på är att Maja (och även Katrine) är en så platt karaktär utan större känsloliv.

Corpus Delicti är den första boken om rättsläkaren Ella. Boken är skriven av Elias Palm, den första svenska deckarförfattaren som själv jobbar som rättsläkare. I boken stöter Ella på ett fall som verkar vara anknutet till hennes egen personliga historia. Hon förlorade både sin far och sitt föräldrahem i en våldsam brand när hon var sex år gammal. Drygt trettio år senare köper hon ett antikt bordsur på nätauktion och det visar sig vara exakt samma bordsur som stod i hennes nedbrunna barndomshem. Flera liknande kopplingar stöter hon på och snart inser hon att hon är något på spåren. Hon börjar göra en egen utredning för att ta reda på vad som egentligen står på och parallellt med detta får vi följa hennes dagliga arbete som rättsläkare. Det är ju ett yrke som gemene man inte har så stor insikt i, så jag tycker att det är väldigt intressant att få ta del av vad en rättsläkare egentligen gör om dagarna.

Corpus delicti är en välskriven och riktigt bra deckare. Ella är en karaktär som skulle kunna vara av kött och blod, så bra skildras hon. Miljöskildringarna känns också autentiska. Även själva berättelsen får bra betyg av mig. Det kanske blir lite för många trådar som ska vävas ihop på slutet, men det funkar bra ändå. Jag har läst någonstans att Elias Palm skriver på en uppföljare och den tänker jag absolut läsa.

Kristina Appelqvist skrev häromåret en väldigt bra bok, Den svarta löparen. Nu har hon kommit med en uppföljare till den, med titeln Den som törstar. Återigen står Emma Lundgren, ung rektor vid Västgöta universitet, i centrum. I början av boken befinner hon sig på semester i Rom när hon får reda på att en av hennes kollegor har dött. Till en början tyder inget på att han inte skulle ha dött en naturlig död. Men samma dag som begravningen ska äga rum görs en makaber upptäckt…

Jag gillade verkligen Den svarta löparen och jag tycker lika mycket om Den som törstar. Det är en deckare helt i min smak. Man får följa händelseutvecklingen kring morden och polisarbetet runt omkring. Men lika mycket får man följa Emmas privata liv och man får även en god inblick i hennes jobb. Dessutom är boken väldigt välskriven och genomarbetad. Och jag gillar miljöbeskrivningarna av småstaden och universitetet.  Jag ser fram emot fler böcker om rektorn Emma. Boken är utgiven av Alfabeta förlag.

Vecka 36 är en riktigt bra deckare av Sofie Sarenbrant. Den har en unik och spännande story, där höggravida kvinnor försvinner från det lilla samhället Brantevik. I fokus står två familjer, där tjejerna är barndomsvänner och båda är höggravida. Familjerna har haft en semestervecka tillsammans och sista kvällen ska de gå ut på den lokala hamnkrogen, men något går fruktansvärt snett. Morgonen därpå är nämligen Agnes borta. Polis och media jobbar från varsitt håll på att lösa försvinnandet, men det blir en kamp mot tiden och det finns inga uppslag att jobba med. Efter ett tag hittas en död kvinna uppspolad på en strand, men är det verkligen Agnes?

Boken har som sagt en riktigt spännande story och det är ett driv som gör att man gärna sträckläser. Boken känns också väldigt välskriven, både språkligt, men också när det gäller detaljer såväl kring graviditerna som polisutredningarna. Jag gillar den här boken och jag ser fram emot nästa bok av Sofie Sarenbrant. Boken är utgiven på Damm förlag.

Det fördolda är en bok skrivet av ett nytt författarpar: Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt (utgiven av Norstedts). Tanken är att det ska bli en serie böcker med samma huvudpersoner.

Boken börjar med att en 16årig pojke från Västerås försvinner. Så småningom hittas kroppen – pojken är mördad och inte nog med det, hjärtat är utskuret. Västerås-polisen försöker först utreda själv, men ganska snart kopplas Riksmord in. Samtidigt som dessa händelser utspelar sig befinner sig psykologen Sebastian Bergman i Västerås för att städa ur sin mammas hus. Han hittar något som ställer hans liv på spets och vill därför komma in i utredningsgruppen. Torkel, chefen för Riksmords utredningsgrupp, tar in honom på nåder. De är gamla vänner och Torkel känner att han vill göra Sebastian den tjänsten.

Jag hade svårt att komma in i boken först, men på slutet sträckläste jag istället. Mordgåtan är inte så speciell, den påminner om vilken deckare som helst. Bokens stora behållning är däremot huvudpersonerna. Det som jag tycker om med boken är också att alla trådar knyts ihop bra på slutet. Boken känns därför skickligt skriven. Inget lämnas åt slumpen. Ändå lockar boken till vidare läsning, så jag ser fram emot att del nummer två kommer. Dock måste jag säga att jag saknar miljöbeskrivningar. Visserligen finns det miljöskildringar, men jag hade velat ha mera. Jag bodde ju i Västerås för ett antal år sedan, så för mig är det en liten nostalgikick att läsa en bok som utspelar sig i staden och ju mer jag läser, desto mer miljö vill jag ha. Hur som helst, en mycket läsvärd bok för alla som gillar svenska deckare.

Nu har jag läst ut Själakistan av Ann Rosman (Damm förlag). En superbra deckare! Jag har inte läst hennes debutbok, Fyrmästarens dotter, och därför hade jag ingen aning om vad det här var för bok när jag började läsa. Boken handlar om kriminalinspektör Karin Adler och hennes kollegor. I slutet av sommaren finner en skolklass en död kropp nära Carlstens fästning i Marstrand. Den döda kvinnan ligger på en gammal offersten och hon är iklädd medeltida kläder. Huvudet saknas. Strax därpå ringer en kvinna som har hittat ett huvud i sin trädgård… Det är alltså inledningen till boken och snart inser poliserna att det här inte är det enda mordet som har skett i trakterna. Gemensamt för liken är att deras näsor är borta. Man hittar kopplingar till ett live-sällskap som har varit i närheten, men när kriminalarna gräver vidare finner de också kopplingar till de häxprocesser som ägde rum i Bohuslän under 1600-talet. Spännande värre, alltså. Precis som i andra deckare får vi följa framförallt Karin Adlers privatliv. Jag tillhör de som gillar utflikningarna om polisers privatliv, till skillnad från de som bara vill läsa om själva mordgåtan och polisarbetet. Jag tycker att det berikar boken och levandegör huvudpersonerna ifall man också får ta del av deras vardagsliv och livet utanför jobbet. Något som jag också gillar skarpt med Själakistan är att författaren, Ann Rosman, själv bor i Marstrand och har ett stort intresse för Marstrands spännande historia. Det märks tydligt i boken och bidrar ännu mer till att det här är en deckare utöver det vanliga. Här har vi alltså en bok med en spännande story, huvudpersoner man gärna vill läsa mer om, ett riktigt bra språk och extra krydda i form av historiska händelser. Miljöbeskrivningarna är också fantastiska! Som ni förstår är detta en av de bättre deckarna jag läst på länge, så vill ni läsa en riktigt bra bok i höst så leta upp Själakistan. Själv har jag ställt mig i kö för Fyrmästarens dotter och hoppas att den är minst lika bra.

Jag kunde inte alls hålla mig från att läsa den nyaste boken i Jonas Moströms serie om radarparet Johan Axberg och Erik Jensen. Jag recenserade tredje delen i serien här. I bok nummer fem, Mirakelmannen, får Johan Axberg bege sig tillbaka till sin barndomsby som han inte besökt sedan han var liten. Det är första dagen av Axbergs påtvingade tjänstledighet som han blir kontaktad av sin barndomskompis Mattias Molin. Mattias vill att Johan ska besöka honom eftersom han har något att berätta. Alldeles nyligen har nämligen en av deras andra barndomsvänner, Chris Wirén, drunknat under en fisketur, men Mattias är inte säker på att det var en olycka. Johan Axberg tvekar, men bestämmer sig för att återvända. När han kommer dit finner han Mattias ihjälslagen i sitt kök. Johan Axberg blir chockad och bestämmer sig för att stanna i byn för att ta reda på sanningen bakom Chris och Mattias död.

Precis som de tidigare böckerna av Jonas Moström så är även detta en välskriven och läsvärd deckare. Den utspelar sig i den lilla byn Bråsjö i Medelpad, men persongalleriet är detsamma som i tidigare böcker. Jag gillar verkligen mixen mellan personernas privatliv och kriminalpolisernas arbete. Jag ser redan fram emot att nästa bok i serien ska komma ut.

Jag är ett stort fan av Jonas Moströms deckarserie med radarparet Axberg och Jensen i huvudrollen. Jag har recenserat de tidigare delarna av serien här och här. Jag gillar verkligen att det är en polis (Johan Axberg) och en läkare (Erik Jensen) som är huvudpersoner, eftersom det ger inblick i två yrkesroller och skapar många förutsättningar. I bok nummer fyra i serien, Rymd utan stjärnor, försvinner överläkare Pia Fjellstedt under mystiska förhållanden. Det visar sig att Erik Jensen är mer inblandad i de dramatiska händelserna på sjukhuset än han vill erkänna. Johan Axberg har också privata problem eftersom hans nya flickvän blir misshandlad av sin exman.

Deckarserien utspelar sig i Sundsvall, vilket jag verkligen tycker om. Dels för att jag varit väldigt mycket i Sundsvall tidigare och dels för att det är en spännande miljö som sällan skildras i böcker. Jonas Moström är väldigt duktig på att skapa spänning och alla hans deckare har varit riktiga sträckläsarböcker. Hans persongalleri utvecklas från bok till bok och det känns som riktiga personer av kött och blod. Deckargåtorna är också kluriga, inte alls förutsägbara, utan som läsare hålls man länge på halster. Jag rekommenderar hela serien varmt och själv ser jag fram emot att börja läsa bok nummer fem i serien som ligger här hemma och väntar. Ska dock försöka läsa ut några av mina andra halvlästa böcker först.

Trots att jag älskar svenska deckare, såväl i bok- som filmformat, så har jag inte läst Camilla Läckbergs böcker. Jag har läst någon av de första, men sedan har jag inte alls hängt med förrän jag nu i helgen läste Fyrvaktaren. Fyrvaktaren är den sjunde delen i Camilla Läckbergs Fjällbackaserie (Forum bokförlag). I Fyrvaktaren har ön Gråskär, eller Gastholmen som den kallas i folkmun, en central roll. Ön kallas för Gastholmen eftersom det sägs att de som dör på ön aldrig lämnar ön, utan de stannar kvar och har något att berätta för de levande. Till Gastholmen kommer Annie och hennes son en mörk natt. De flyr från något fruktansvärt och de flyr till den enda plats där hon någonsin känt sig trygg. Strax därefter hittas kommunens ekonomichef mördad i sin lägenhet. Först kan polisen inte alls förstå varför han är mördad. Snart visar det sig att han har besökt Gråskär och Annie strax innan han dog. Ju mer polisen börjar kartlägga den döde mannens liv, desto fler hemligheter kommer de på spåren.

Jag blev positivt överraskad av Fyrvaktaren. Jag vet inte varför jag slutade läsa Camilla Läckbergs böcker. Men nu kommer jag nog att låna hem de som jag inte läst och plöja igenom dem i sommar. Jag tycker verkligen om persongalleriet, framförallt att få följa Erika och Patriks vardag med småbarn, föräldraledighet och karriär. Miljöebeskrivningarna från Fjällbacka med omnejd är också härliga. Språket är enkelt och böckerna lättlästa. Har du inte läst Fjällbackaserien så är det ett perfekt tillfälle att göra det nu i sommar.