Jag blev nyfiken på boken Innan snön faller eftersom den utspelar sig i Säter, på den mytomspunna rättspsykiatriska kliniken. Det är ju inte alltför långt härifrån där jag bor och jag har länge varit nyfiken på platsen och på det mentalvårdsmuseum som ska ligga där. Därför ville jag gärna läsa denna bok. Den utspelar sig under hösten och inleds med att den nyutexaminerade psykologen Anna Varga har fått en tjänst vid kliniken. Det innebär att hon måste lämna livet och vardagen i Stockholm där hon bott med sin sambo, men eftersom förhållandet är slut och hon inte har något annat att hålla sig kvar vid i Stockholm gör hon det med glädje. Dessutom finns ju den gamla vännen Lina redan i Säter där hon jobbar som läkare.

Det dröjer dock inte länge förrän Annas glädje försvinner. Hon börjar nämligen nås av hotfulla meddelanden. Hon får också veta att hennes företrädare försvunnit under mystiska omständigheter. Kort därefter hittas också en patient död på kliniken och detta, tillsammans med hennes nyfikenhet, leder till att Anna beger sig ut på en jakt som leder henne bakåt i tiden. På den tiden kunde gränsen mellan sjukt och friskt styras av kön, social tillhörighet, makt och pengar. Nu blir hoten mot Anna allt allvarligare och det blir tydligt för henne att det finns någon eller några som inte vill att hon ska gräva djupare. Flera frågor kvarstår dock. Hur dog patienten? Vilka är de andra? Varför ska det som skett på kliniken tystas ner till varje pris? Och vem kan egentligen Anna lita på?

Innan snön faller är Helena Kubicek Boyes skönlitterära debut. Jag tycker absolut att boken var läsvärd, men den kommer inte att stanna kvar länge hos mig. Den har ett väldigt långsamt tempo och det händer egentligen inte så jättemycket. Visst, Anna får lite hot, men inte ens hon själv verkar ta dem på allvar. Det som händer hennes kompis Lina får alldeles för dåligt utrymme medan det är många transportsträckor i boken istället. Jag hade väldigt svårt att skilja mellan Lina och Anna under den första halvan av boken, de skildrades inte särskilt djupgående där. Jag tror att boken hade vunnit på lite mer redigering. Jag fann några stavfel också och sådant drar alltid ner betyget för mig tyvärr. Men boken tog sig lite på slutet. De allra bästa partierna tyckte jag var det som utforskar gränsen mellan friskt och sjukt, ja, hela det psykologiska temat, det skulle jag vilja läsa mer om i andra böcker. Där har författaren något unikt att bygga mer på. Detta ska tydligen vara den första boken i en blivande serie om Anna Varga och jag tror faktiskt inte att jag kommer att kunna låta bli att läsa även nästa bok i serien. Framförallt inte om den också utspelar sig på Säter och har ett psykologiskt tema.

Innan snön faller är utgiven av Bokfabriken och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

En sjuårig flicka går naken och blodig mitt på blanka förmiddagen in på en bank i centrala Stockholm och lyckas få med sig ett miljonbelopp därifrån. Det osedvanliga rånet väcker snabbt stort uppseende. Den unga Leona Lindberg, brottsutredare vid Roteln för Grova Brott vid Citypolisen, får ärendet på sitt bord. Utredningen innehåller en rad märkliga omständigheter och spåren visar sig så småningom leda åt ett oväntat håll.

Leona är erkänd för sin yrkesskicklighet och samtidigt en udda fågel inom poliskåren, en kontroversiell outsider och ensamvarg som inte drar sig för att ta till ibland rent våghalsigt oortodoxa metoder om de helgar hennes syften.

Ovanstående är förlagets beskrivning av boken Leona – tärningen är kastad. Som ni förstår så är det här en annorlunda deckare. Dels med tanke på att det är ett barn som är den som till synes ligger bakom rånen, och dels med tanke på bokens huvudperson Leona. Den udda fågeln som hon beskrivs som. Och hon är verkligen kontroversiell ur samhällets mått mätt. Hon är mamma och polis, men har samtidigt enormt svårt att passa in i alla mallar. Men samtidigt är hon inte längre ensam – deckarvärlden innehåller trots allt ganska många sådana karaktärer, tänk bara på Saga i tv-serien Bron eller varför inte Lisbet Salander. Så man kan inte säga att idén eller boken känns särskilt unik. Det innebär dock inte att den inte är bra, för det är den. Jag hade lite svårt för berättarstilen först, och för karaktären Leona. Men hon förmänskligas mer och mer genom boken och till slut får man faktiskt någon slags förståelse, om än inte riktigt acceptans, för de val hon gör. Hon är ingen sympatisk karaktär, men hon är intressant. Både Leona och händelserna i boken väcker reaktioner och tankar hos mig som läsare. Boken håller också ett högt tempo, vilket gör den till en perfekt sträckläsarbok. Tärningen är kastad är första boken i serien om Leona. Hittills har det kommit ut två böcker till. Jag kommer definitivt att läsa dem. Konstigt vore det annars med tanke på den cliffhanger som avslutar boken.

Leona – tärningen är kastad är skriven av Jenny Rogneby och utgiven av Wahlströms & Widstrand. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

Det du inte vet är den 18:e (!) boken om Maria Wern. Helt otroligt, tänk att Anna Jansson skrivit så många Gotlandsdeckare om polisen Maria Wern. I denna bok är Maria på fest hos sina nya grannar i sommarstugeområdet i Åminne. Plötsligt utbryter en explosionsartad brand ut i närheten. Flera människor förs till sjukhus och ett hus brinner ner till grunden. Morgonen därpå försvinner en kvinna spårlöst. Det visar sig vara Sofi Hartman, dotter till Marias chef Tomas Hartman. Spåren efter henne pekar åt flera håll och det är många ledtrådar att följa upp. Det visar sig att utredningen inte bara kommer nära Tomas, utan också väldigt nära Maria och hennes familj.

Återigen har Anna Jansson alltså skrivit en spännande berättelse som är en blandning både av klassisk pusseldeckare och av nutida polisarbete. Jag gillar skildringen av Gotlandsmiljön och det är roligt att få följa Marias vardag. Jag hade gärna följt hennes privatliv lite mer på hemmaplan än vad som sker i denna bok. Dessutom tycker jag att det kan vara lite svårt att tro på att såhär mycket verkligen händer just kring Marias familj och att så mycket kretsar kring just polisernas anhöriga. I den här boken tillkommer dock en ny polis till gruppen, vilket ger lite nytt färgstarkt syre till persongalleriet. Jag har läst ikapp Anna Janssons deckare nu på ganska kort tid och har nu bara den allra senaste kvar att läsa. Kanske har jag läst dem lite för snabbt, det behövs lite paus emellan för att uppskatta dem fullt ut tror jag. Ändå kan jag inte sluta läsa serien och redan nu ser jag fram emot att ta del av vad Jansson har hittat på för tema till nästa bok.

Det du inte vet är utgiven av Norstedts förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jag betar av Kristina Appelqvists böcker en efter en. Nu har jag läst Smultron, bröllop och döden som är den tredje delen i serien om litteraturforskaren och talskrivaren Helena Waller. Baksidestexten lät väldigt bra:

Två entusiastiska studenter vid Västgöta universitet tar initiativet till en amatörteatergrupp och annonserar efter skådespelare för att sätta upp Romeo och Julia. I samma veva hittas Roy Pedersen, forskare vid universitet och en av Europas främsta experter på Shakespeare, brutalt dödad. Han har varit spårlöst försvunnen i åtta månader och nu startar en intensiv jakt på hans mördare. När litteraturforskaren Helena Waller förstår att Pedersen letat efter ett okänt originalmanuskript av just Romeo och Julia ger hon sig i väg till Verona för att söka på egen hand. Morddramat tycks på ett egendomligt sätt hänga samman med den gamla kärlekssagan, fylld av både passion och ond bråd död.

Teater, litteratur, kärlek, död och allt detta i en akademisk miljö. Det kan väl inte bli fel? Eller? Nej, det kan det inte. Boken är, precis som Appelqvists tidigare böcker, väldigt välskriven och hon skriver ju riktigt bra böcker i pusseldeckargenren. Men den grep inte tag i mig så som de tidigare böckerna gjort. Det kändes trögare att läsa. Historien kändes lite för tillrättalagd. Det blev aldrig tillräckligt spännande. Men å andra sidan är det väl inte riktigt därför man läser Appelqvist, hennes böcker innehåller ju så många andra saker som jag gillar. Skildringen av den akademiska miljön, karaktärerna, småstadslivet, litteraturvärlden, själva stämningen, den där lite småmysiga, underhållande, trevliga tonen som gör att man kan klassa hennes böcker nästan som feelgood trots att det faktiskt begås mord i dem. Så betyget blir ändå bra för boken, och självklart kommer jag också att läsa nästa del i serien.

Smultron, bröllop och döden är utgiven av Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Flickan framför muren är den andra boken i serien om litteraturforskaren Helena Waller, men den sjätte deckaren skriven av Kristina Appelqvist. Precis som den tidigare boken om Helena Waller utspelar sig även denna bok i Skövde och i universitetsmiljö. Det är dags för Västgöta universitet att anordna en promoveringshögtid och den tyska forskare som ska bli universitetets nya hedersdoktor är kontroversiell med sina åsikter om forna DDR. Rektorn blir hotad, kanske på grund av sitt val av hedersdoktor. Men det visar sig att han inte alls blir dödad under promoveringshögtiden, utan istället är det en av universitetets andra medarbetare som hittas död. Vem skulle vilja döda henne och vem var hon egentligen. Helena Waller blir personligt engagerad och bestämmer sig för att ta reda på mer om sin numera döda arbetskamrat Belinda. Hon hamnar i Tyskland under sin jakt efter mördaren och det blir inblandning av allt från konsertpianister till Stasi.

Jag gillar huvudpersonen Helena Waller. Hon känns intelligent, sympatisk och intressant. Jag gillar också att läsa deckare som utspelar sig i den akademiska världen, det känns nytt och fräscht. Kul är det också att det inte är poliser som är de riktiga huvudpersonerna, även om man förstås också får ta del av polisutredningen vid sidan av. Dessutom gillar jag att det inte är Stockholm som är miljön där böckerna utspelar sig, utan att de faktiskt utspelar sig i en svensk mindre stad. Appelqvist har skapat ett rikt persongalleri som det är roligt att lära känna närmare. Miljöskildringarna är fina och levande. Boken känns välskriven med ett lättläst språk och en handling som sker i ett raskt tempo utan att för den sakens skull kännas alltför fartfylld. Det här är en bok att sträckläsa. Inget för den som vill ha riktigt hårdkokta deckare, utan snarare för den som gillar mys-pusseldeckare som utspelar sig utanför den svenska storstadens puls.

Nu ska jag läsa den tredje boken i serien med det poetiska namnet Smultron, bröllop och döden. Alldeles nyss har också den fjärde boken om Helena Waller kommit ut, och där får vi också träffa rektor Emma Lundgren igen från de tidigare böckerna av Kristina Appelqvist, så det ser jag fram emot.

Flickan framför muren finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Pappas pojke är den senaste boken i serien om åklagaren Jana Berzelius som är skriven av Emelie Schepp. Jag har läst och gillat alla de tidigare böckerna, mycket just för huvudpersonens skull. Dels är hon väldigt olik många av de andra deckarkaraktärerna som jag läst om tidigare och dels för att hon inte är polis utan åklagare, vilket gör att man får insyn i en annan verksamhet än man är van vid i deckarsammanhang. Jana Berzelius har ju dessutom en mörk hemlighet som har dels att göra med hennes inristning i nacken och dels med Danilo som i denna bok sitter i fängelset. Hela tiden medan man läser undrar man när hennes hemlighet kommer att avslöjas, det känns som att det snart blir så.

Pappas pojke inleds med att en sexårig pojke försvinner i samband med att hans mamma mördas. Som så vanligt i sådana här sammanhang så är det pappan som blir huvudmisstänkt. Men så enkelt är det inte. Det visar sig vara ett betydligt mer komplicerat fall och dessutom visar sig familjebanden inte heller vara så som man tror att de är. Parallellt med denna handling har Jana sin egen agenda för att inte röja sin hemlighet.

Precis som de tidigare böckerna av Emelie Schepp så är även Pappas pojke välskriven, spännande och har ett starkt driv som för berättelsen framåt. Jag ser redan fram emot nästa bok i serien. För mig är det inte alls konstigt att författaren tilldelades priset Årets deckarförfattare både 2016 och 2017.

Pappas pojke är utgiven av HarperCollins Nordic och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Midnattsflickor är Jonas Moströms tolfte bok, men den tredje i serien om Nathalie Svensson och Johan Axberg. Kommissarie Johan Axberg är ju välkänd från den tidigare serien som handlade om hans liv som polis i Sundsvall och några av de mordfall han löst genom åren. I boken Himlen är alltid högre bytte dock Moström huvudperson. Den boken handlar nämligen om Nathalie Svensson som är psykiatriker. I de kommande böckerna har de båda huvudpersonerna mötts, så nu deltar både Nathalie Svensson och Johan Axberg i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp där de tar sig an några av landets svåraste fall.

När Midnattsflickor utspelar sig är det valborg i Uppsala, studenternas stora högtid. Men inom bara ett par dygn våldtas två kvinnliga studenter. Inom kort hittas ytterligare ett offer, men nu har gärningsmannen inte bara nöjt sig med att våldta henne, hon hittas nämligen död, strypt och dessutom utstuderat utplacerad i den anatomiska teatern i en av universitetets äldre byggnader. Det visar sig att historia och religion kommer att vara ämnen som är viktiga under utredningens gång. Dessutom finns det flera möjliga gärningsmän att fokusera på, liksom ett kvinnofientligt, sektliknande ordenssällskap som poliserna tvingas infiltrera.

Eftersom det finns flera potentiella gärningsmän hålls vi läsare på halster genom hela boken och det gillar jag. Boken är inte förutsägbar utan spännande. Dessutom gillar jag de båda karaktärerna som kompletterar varandra bra och ger olika slags insyn i utredningsarbetet, både från polisiärt och psykiatriskt håll. Det anas ju en liten kärlekshistoria dem emellan också, och jag skulle gärna se fram emot att den utvecklas lite mer. Moström skriver lättläst och fängslande precis som alltid.

Midnattsflickor är utgiven av Lind & co och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Anne-Marie Schjetlein har specialiserat sig på deckare i sjukhusmiljö och den senaste boken i serien heter Döden ingen ser. Sedan tidigare har det kommit ut två titlar i serien, nämligen Döden kvittar det lika och Döden den bitterbleka. Böckerna handlar om kirurgen Andreas Nylund och hans kollegor. Det börjar med att en sjuksköterska hittas död på tågrälsen efter att ha sökt jobb utanför vården, och sedan följer fler dödsfall/mord. Andreas ser med fasa att det är hans närmaste kollegor som får sätta livet till, de kollegor som var med i hans team när ett ödesdigert misstag gjordes. Den här deckaren har som fokus att belysa sjukhuspersonalens allt mer pressade arbetssituation och den överhängande risk som därmed finns för att allvarliga misstag begås. Författaren har självlång erfarenhet från sjukvården, vilket märks med tanke på hur realistiskt det skildras det vardagliga arbetet i sjukhuset. Däremot känns inte mordgåtan så trovärdig. Jag känner att det blir lite för mycket. Det finns ett viktigt budskap i den här boken och det är intressant, och det är väldigt viktigt att stressen och pressen i vården blir uppmärksammad och belyst. Men kanske hade den blivit det ännu lite mer om det kändes som ett scenario som faktiskt skulle kunna hända i verkligheten. Jag tror säkert att det även i verkligheten skulle kunna ske ett mord på detta sätt, men inte så många som sker i boken, det blev för mycket, för orealistiskt, och det är synd på en viktig berättelse. Dock så tycker jag att karaktärerna är intressanta, boken är snabbläst och det var underhållande läsning, så jag kommer säkert att fortsätta följa Schjetleins författarskap.

Döden ingen ser är utgiven av Bokfabriken och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Förlorat ansikte är den tredje boken i serien om Amanda Paller som är skriven av Anna Karolina. Böckerna är fristående, men precis som andra kriminalromanserier vinner de på att läsas i ordning. En stor behållning är ju nämligen att följa karaktärernas privatliv vid sidan om arbetet och där är det ju en stor fördel om man läser i kronologisk ordning.

Jag gillar Anna Karolinas böcker. Dels för att de skildrar polisarbetet på ett, åtminstone för mig, trovärdigt sätt, och de skildrar också trovärdiga brott. Men dels också för att karaktärerna är så himla bra skildrade. Amanda Paller tillför något extra till den svenska kriminalromanscenen. Hon är en ung, snygg polis, men samtidigt ensamstående mor till tvillingar i treårsåldern. Svår kombination, men det kompliceras ytterligare av att pappan till barnen är Adnan som inte direkt är någon svärmorsdröm. Just i den här boken är han misstänkt för mord och håller sig undan polisen och Amanda försöker rentvå honom trots att hon egentligen är bortkopplad från utredningen. Det finns också en fd poliskommissarie, Magnus, som i en av de tidigare böckerna blev dömd för våldtäkt. I den här boken har han kommit ut och försöker komma på fötter igen efter fängelsevistelsen, men det blir inte bättre än att han hamnar mitt i en uppgörelse i den undre världen. Själva ramberättelsen i den här boken handlar dock egentligen om att en ung syrisk kvinna dumpas utanför akuten på Karolinska med allvarliga frätskador i ansiktet efter att ha blivit utsatt för en syraattack. Ett par dagar senare försvinner hon från sjukhuset trots polisbevakning.

Det här är sommarläsning för mig, en riktigt spännande deckare att sträckläsa. Jag hade svårt att släppa den, man vill bara läsa vidare för att se vad som ska hända. Det enda negativa tycker jag var bokens slut, det känns som att det kom lite för plötsligt och att författaren hade lite klurigt med att knyta ihop alla lösa trådar på slutet samtidigt som hon förstås vill hålla dörrarna öppna för en ny bok i serien. Förlorat ansikte är utgiven av Norstedts förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.