Norrtullsligan är Elin Wägners debutroman. Den utkom för första gången 1908. Den handlar om fyra unga kvinnor som delar en liten bostad på Norrtullsligan i Stockholm. De arbetar som kontorister, lågavlönade och utan anställningstrygghet. De lever ur hand i mun och hjälper varandra med allt. På sina respektive arbetsplatser utsätts de för me-too-övergrepp närapå dagligdags, men fredar sig så långt det är möjligt. För att få bättre lön försöker några av kontoristerna genomföra en strejk.

Norrtullsligan är en klassiker bland Stockholmsskildringar. Det som är extra intressant är att den skildrar Stockholms i brytpunkten till den moderna tiden, men det är ur kvinnornas perspektiv. Som yrkesarbetande kvinna hade man inte alls samma möjlighet eller plats i det offentliga rummet som männen, eller som familjeflickorna heller för den delen. Stockholmslivet var betydligt mer begränsat för dessa fyra unga kvinnor. Vi får följa kvinnornas liv, vardag, drömmar, tankar och funderingar under några månader när de bor tillsammans i Stockholm. Vi får en inblick i hur det var att leva på den tiden, när man dansade boston och var tvungen att köa för att få betala skatt. Men det var också en tid då kvinnan inte ännu hade rösträtt.

Norrtullsligan är en kort och lättläst, underhållande och humoristisk bok, men som ändå är en viktig skildring för att få inblick i en tid som för kvinnorna var väldigt annorlunda mot för idag, trots att det inte ändå är jättelänge sedan boken utspelar sig. Boken är rappt skriven och den står sig väl än idag.

Elin Wägner var en feministisk förkämpe som förespråkade jämlikhet och bättre villkor för kvinnorna. Hon kämpade för freden, miljön och för feminismen. Hennes tankar kom att bli ännu tydligare i hennes senare böcker, men de anas redan i denna debutroman.

Norrtullsligan finns i en nyutgåva av förlaget Bakhåll och den finns att låna på biblioteket eller att låna på Adlibris eller på Bokus.

Blott en begravning är den andra boken om begravningsbyrån Tranan och om Sandra som tillfälligt lämnat sitt eget liv i Västerås för att försöka få bukt på sin mosters begravningsbyrå i Tranås eftersom den stod på konkursens rand efter mosterns mans död. Sandra försöker både få ordning på räkenskaperna och få byrån mer trivsam och populär i hopp om att hitta en köpare till Tranan. Hennes plan är att därefter återvända till Västerås och sitt gamla liv. Men en avliden skådespelares anhöriga väljer Tranan som begravningsentreprenör och det innebär att de får arbeta hårdare än någonsin för att ro i land det stora uppdraget. Samtidigt hårdnar konkurrensen från stadens nyöppnade begravningsbyrå. Sandra måste också försöka ta reda på vart Tranans pengar egentligen tar vägen. Det verkar som att hennes moster har en rad hemligheter. Dessutom löper hennes egna känslor amok, inte minst när Christoffer är i närheten….

Den här är alltså den andra (av hittills sex) delen i serien om begravningsbyrån Tranan. En lättläst och varm feelgood som handlar om arbetet på en begravningsbyrå, om livet i en småstad och om relationer. Få böcker vågar vara såhär öppna kring döden och livets svåra stunder, men här avdramatiseras detta svåra tema. Samtidigt får vi en mysig känsla tack vare bokens stämning och förhoppningen om kärlek i Sandras liv. Jag har redan reserverat de kommande två böckerna i serien och ser fram emot att läsa om begravningsbyrån och alla de spännande karaktärerna som jobbar där.

Blott en begravning är utgiven av Historiska Media. Den finns att låna på biblioteket och att köpa på Adlibris och på Bokus.

Bokskåpets hemlighet är Frida Skybäcks åttonde och senaste roman, men det är den första jag läser av henne. Det är en feelgood där historien får stor betydelse för nutiden. När Rebeckas mormor hamnar på sjukhuset sliter hon sig från sitt jobb i Stockholm för att återvända till mormor i Skåne. Hon inser att mycket har hänt under de år hon inte tyckt sig ha tid för att besöka mormodern. Hennes stuga har blivit förfallen och mormor behöver mer hjälp än Rebecka tidigare trott. Hon bestämmer sig för att hjälpa henne. När hon städar och fixar i stugan hittar hon en dagbok och en samling brev från 1940-talet och hon inser att hennes mormor bär på hemligheter relaterade till andra världskriget.

I dagboken får Rebecka lära känna sin mormor när hon var ung. Den unga Anna var förälskad i den italienska flyktingen Luca. Så förälskad att hon var beredd att riskera allt när han bad henne om hjälp att smuggla danska judar över sundet, omedveten om att ingripandet skulle komma att förändra deras liv tillsammans för alltid.

Boken utspelar sig på två tidsplan och vi får både ta del av Annas liv under andra världskriget och hennes barnbarn Rebeckas liv i nutid. Två väldigt olika, men ändå intressanta kvinnoöden. Självklart får vi också en kärlekshistoria.

Bokskåpets hemlighet var en härlig verklighetsflykt som både rymde mys och svärta, precis som jag vill ha en feelgood. Det var också intressant med den historiska inblicken och släkthistorien vi fick därigenom. För min del var det lite för lite kärlek, jag hade gärna sett lite mer av förälskelsen mellan Rebecka och Arvid. Men kanske blir det en fortsättning på den här boken? Jag hoppas i alla fall det! Boken var också välskriven med ett bra flyt. En riktig sträckläsningsbok.

Bokskåpets hemlighet är utgiven av Louise Bäckelin förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jag gillade verkligen Brevvännerna som är skriven av Eli Åhman Owetz och som handlar om kärlek på en bokbuss. Den blev också nominerad till Årets bok 2020. När jag såg att författaren skulle komma ut med en ny relationsroman som skulle vara en slags fristående fortsättning på Brevvännerna blev jag förstås sugen på att läsa den så fort som möjligt.

Renoveringsobjekten är egentligen ingen fristående fortsättning på Brevvännerna, men däremot utspelar den sig i ungefär samma miljö och några av karaktärerna från Brevvännerna finns med även i Renoveringsobjekten, om än i periferin.

Renoveringsobjekten handlar om Susanne, en medelålders kvinna som brutit upp från ett passionslöst äktenskap och i samma veva lämnat arkitektfirman i Stockholm för att starta eget.  Ett prestigefullt uppdrag i det lilla samhället Grävinge i Roslagen är den perfekta chansen att börja om på nytt, tänker hon. Till en början verkar det vara ett riktigt drömjobb att rita om fabriken, där man en gång tillverkade den berömda Grävingesandalen, till en lyxig konferensanläggning. Men när ägarparet presenterar sin vision börjar Susanne ana oråd. De vill riva alla husen längs fabriksgatan i byn. Och ju mer Susanne lär känna sina nya grannar, desto mer omöjligt börjar hela renoveringsprojektet kännas.

För vad kommer att hända med Ingegerd som har bott i Grävinge i hela sitt liv? Hon som bjuder på kaffe med dopp och minnen från förr. Och Conny, fastighetsskötaren som väver bilinredningar på fritiden? Han som är mycket yngre än Susanne men som får henne att skratta som hon inte gjort på väldigt, väldigt länge.

Själva storyn känns inte alls trovärdig, men det gör egentligen inte så mycket för läsupplevelsen. Det är så mycket annat som är bra. Jag gillar att boken handlar om kärlek mitt i livet och framförallt kärleken mellan en kvinna och en yngre man, det känns nytänkande. Jag gillar också miljöskildringarna och skildringarna av det gamla brukssamhället. Jag har vuxit upp på liknande ställen och känner verkligen igen mig i dessa skildringar. Jag gillar karaktärerna. De känns så genuina och levande. Och sist men inte minst så gillar jag stämningen i boken. Det är så mysigt och varmt. Det här är verkligen feelgood när det är som bäst.

Renoveringsobjekten är utgiven av HarperCollins Nordic. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Terapeuten är Helene Floods första bok för vuxna. Hon är själv psykolog och det märks att hon har stor kunskap om människans psyke i denna bok som bäst kanske kan beskrivas som en psykologisk spänningsroman. Boken handlar om Sara som är psykolog, eller terapeut. Hennes man hittas mördad och under utredningen kring hans dödsfall blir hon snart varse att han har ljugit och haft många hemligheter för henne. Samtidigt börjar hon känna sig förföljd och flera nätter är det någon som tar sig in i hennes hus. Föremål försvinner och dyker upp igen. Till slut börjar hon fundera på om hon inbillar sig eller vad det egentligen är som händer…

Terapeuten är en bok där man har en krypande obehagskänsla under läsningen. Som läsare blir jag engagerad i själva handlingen. Hemligheterna, lögnerna, mordet. Vem kan man egentligen lita på? Boken har ett långsamt tempo och den är karaktärsdriven snarare än händelsedriven. Den är oförutsägbar med många olika vändningar. Man tror att man har räknat ut hur allt ligger till och så plötsligt kommer en vändning som omkullkastar allt. Boken är spännande, utan att det händer en massa yttre händelser hela tiden. Fokus är på människornas agerande och det är det som är så spännande. Boken blev nominerad till Årets bok 2020. Med denna debut kommer det bli intressant att se kommande böcker från Helene Flood.

Terapeuten är utgiven av Bokförlaget Polaris. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Där kräftorna sjunger har varit oerhört omtalad och hyllad världen över. Här i Sverige blev den nominerad till Årets bok. Självklart blev jag nyfiken på att läsa den, men nu efteråt vet jag inte riktigt vad jag tycker om den.

Boken handlar om Kya som växer upp i en dysfunktionell familj där såväl syskon som föräldrar överger henne en efter en. Från låg ålder är hon alldeles ensam. Hon lever i utkanten av ett litet samhälle och människorna som bor i samhället kallar henne för Träskflickan. Hon ses som konstig, annorlunda, och är utstött av de flesta. De enda som stöttar henne är Jumpin´ som äger en liten mack/butik och hans fru Mabel. Dessutom är barndomsvännen och förste kärleken Tate en viktig person i hennes liv. De delar nämligen intresset för biologi, djurlivet och växtlivet i våtmarken, och det är också han som lär henne läsa.

Tiden går och en dag misstänks Kya för mordet på stadens bäste quarterback. Nu förändras boken och som läsare distansieras man nu från Kya eftersom man från början inte får hennes version på det som hänt. Skildringen av polisutredningen och mordrättegången tar över och borta är skildringen av Kyas kamp för överlevnad och skildringen av våtmarkerna och dess betydelse för henne. Tyvärr är det också där författaren tappade mig, eftersom jag inte tyckte att dessa delar var lika välskrivna.

Boken spänner över många teman – utanförskap, dysfunktionella familjer, biologi, miljö, vänskap, kärlek, mod, fördomar… Kanske lite för många för att verkligen få ta den plats de förtjänar. Samtidigt är boken så annorlunda, och så genuint skildrad i det stora hela. En lite förutsägbar bok som kan sägas vara en blandning mellan feelgood, deckare, uppväxtskildring, relationsroman, kärlekshistoria och en ren hyllning till djuren och naturen. En bok som utspelar sig i den unika miljö som våtmarken utgör. En bok som skildrar en alldeles unik och mångbottnad karaktär som tecknar istället för att skriva, som undviker människorna men dras till djuren, en oerhört smart kvinna, men som aldrig gått i skolan, en stark, men samtidigt skör tjej. En mysig bok, men också fylld av svartaste svärta. En perfekt bok att diskutera i en bokcirkel. Antingen sällar man sig till hyllningskören eller så förstår man inte hypen alls, men jag tror få har svårt att inte bli berörd alls.

Där kräftorna sjunger är utgiven av bokförlaget Forum. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Som ensamstående mamma har Åsa och hennes son alltid varit nära varandra. Men deras relation, som Åsa tagit för given, förändras när sonen träffar flickvännen Josefin. Åsa gör sitt bästa för att knyta an till sin svärdotter och försöker hjälpa den unga familjen. Men i samband med att Josefin blir gravid begår Åsa ett oförlåtligt övertramp. Det blir början på en konflikt som splittrar hennes familj.

Jag sträckläste Svärmodern en regnig eftermiddag. Det är en intressant roman som handlar om olika roller inom familjen. Hur svårt det kan vara att förhålla sig till varandra när roller som man sett som självklara förändras. Hur bilden man har av sig själv kan vara totalt annorlunda mot för hur andra uppfattar en.

Bilden av huvudkaraktären Åsa skiftar under läsningens gång. Ibland upplevs hon så sympatisk, hjärtat blöder för henne när hon inte får träffa sin son och sitt barnbarn. Så plötsligt kastas allt omkull och jag upplever henne som jobbig och gränslös. Och sådär vacklar mina tankar om henne hela tiden. Fram och tillbaka. Vad är egentligen den sanna bilden? Finns det ens någon sann bild av en människa? Vem har rätt, Andreas eller Åsa? Vems parti tar jag egentligen?

Det är en tänkvärd bok som påminner lite om En helt vanlig familj av Mattias Edvarssson, fast med skillnaden att här finns inget brott involverat, men ändock en konflikt. Även i Svärmodern får vi flera perspektiv och flera pusselbitar till vad som föranlett konflikten. Kanske skulle boken vara ännu bättre om de tre karaktärerna fick lika stort utrymme som i Mattias Edvardssons bok. Men här finns mycket att filosofera och diskutera kring och jag tror att Svärmodern skulle vara en perfekt bokcirkelbok. Svärmorsrollen är en intressant roll att utforska och Moa Herngren gör det med bravur.

Boken är lättläst och snabbläst. Språket är rappt och tempot högt, vilket skapar en bladvändare. Den känns trovärdig och det finns stundvis mycket igenkänning i det som händer. Dialogerna är väldigt träffsäkra. Boken är oförutsägbar, välskriven och välkomponerad. Jag tror inte jag läst något av Moa Herngren tidigare, men nu blir jag definitivt nyfiken att fortsätta utforska hennes författarskap.

Svärmodern är utgiven av Norstedts. Den finns att köpa på Adlibris och på Bokus.

Det som ingen ser är en roman som handlar om Anne som träffar Patrik som får henne att falla handlöst. De drömmer om en mysig villa, vovve, volvo och två välartade barn. Men det är något som inte stämmer med drömmen. En objuden, hotfull och våldsam besökare tränger sig in och tar plats vid matbordet, i tv-soffan och sängen. Någon som Anne snart lägger all sin kraft på att hantera och dölja för omvärlden.

Patrik är en manipulerande psykopat. Det ser dock ingen annan än Anne och hennes barn, till en början. Så småningom förstår också Annes familj och några få vänner. Men vidden av hur de egentligen har det där hemma är det nog ingen som verkligen förstår på riktigt. Inte ens myndigheterna förstår. Det kommer nämligen en dag då Anne inte längre orkar, utan lämnar Patrik, varpå en vårdnadstvist drar igång och en dag tvingas Anne ställa sig upp och skydda sina barn från Patriks våld. Ändå är det många som inte ser, som inte förstår, eller som inte kan ta till sig vad som egentligen händer och har hänt bakom de stängda dörrarna.

Jag har ju själv levt i ett liknande förhållande. Ett förhållande som jag också lyckades lämna tillsammans med mina barn. Men det krävdes flera år med kontaktförbud, skyddad identitet och tingsrättsprocesser innan vi kunde gå vidare. Jag känner alltså väl igen mig i den här boken. Därför var det stundvis jobbigt att läsa. Ibland var det igenkänning på detaljnivå.

Jag blev lite förvirrad först eftersom boken är klassad som en roman, inte någon självbiografi. Men våldet och den psykiska terrorn är så ingående väl skildrat att jag snabbt insåg att författaren Susanne Hydén måste ha varit med om detta eller något liknande. Jag förstår inte hur hon annars kan skildra allt detta så väl, så trovärdigt, så brännande. Nu när jag läst på lite om boken inser jag att hon faktiskt har skrivit om en tid i sitt eget liv, så det verkar vara självupplevt trots allt. Jag vet inte varför man valt att klassificera som roman istället för självbiografi, men det är kanske mest av vikt för bibliotekarien i mig, det har inte så mycket med läsupplevelsen att göra.

Romanens stora styrka är alltså trovärdigheten och möjligheten att känna igen sig, att bli stärkt och peppad att själv lämna om man är drabbad, liksom möjligheten för den som inte varit drabbad att lära sig mer om hur det kan vara att leva i en relation med våld. Det jag upplevde negativt under läsningen har mestadels med romanens form att göra. Det var väldigt liten text och ganska långa kapitel. Berättelsen hoppar ibland iväg mellan olika teman utan någon naturlig övergång. Detta gör boken lite svårläst. Emellanåt upplever jag att den borde ha kunnat redigeras lite hårdare för att man ska få en bättre läsupplevelse. Här och var finns också stavfel och grammatiska fel som tyvärr drar ner helhetsbetyget för mig.

Det här är en bok som berör, men framförallt en bok som är viktig och angelägen, en bok som många borde läsa dels för att få upp ögonen för vad som kan ske i hemmets ”trygga vrå” och dels för att uppmärksamma att det finns många som behöver kämpa mot väderkvarnar för att skydda sina barn. Barnkonventionen i all ära, men få myndigheter tillämpar den när det väl gäller. Jag har tyvärr alltför ofta sett med egna ögon hur föräldrars rätt till umgänge med sina barn är viktigare än barns behov av trygghet. Just eftersom jag vet hur viktigt allt detta verkligen är att nå ut med så tycker jag att det är extra tråkigt att boken inte upplevs så lättillgänglig som den hade kunnat vara med lite tajtare redigering.

Det som ingen ser är utgiven av Spira förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Sweet Home Dalarna är skriven av min fd frilansjournalistkollega Karin Janson och jag vet att hon skriver väldigt bra. Det brukar vara rappt, humoristiskt och träffsäkert. Så jag hade höga förväntningar när jag såg att hon hade skrivit en feelgood om en hovslagarlärling från Dalarna som faller handlöst för en snygg Stockholmare. Nu har jag läst ut boken och många av dessa förväntningar har infriats. Sweet home Dalarna är en mysig, varm feelgood med en lantlig stämning.

Boken handlar om Madde. Hon är hovslagarlärling, bor i en stuga på sitt ex gård och ligger med honom någon gång emellanåt när tristessen blir för stor. Men annars lunkar hennes liv på i tryggheten i den lilla byn i Dalarna där hon vuxit upp, med chipskvällar i soffan och på fredagskvällarna drar bästisen Klara med henne till hotellet för att dricka öl. För Madde är det ett ganska okej liv, trots allt. Men så sveper alltså Niklas in i Maddes liv en varm sommardag. Han är en Stockholmare som sommarjobbar på posten i Maddes by. De är egentligen ganska olika, men faller som sagt handlöst för varandra. När sommaren lider mot sitt slut kommer dock den oundvikliga frågan ifall Madde vågar följa med Niklas till storstaden.

Madde lämnar sitt älskade Dalarna och följer med Niklas till storstan. Men det blir förstås inte som hon tänkt sig. I lägenheten får hon knappt röra något, man måste ju tänka på ytskikten och eventuell värdeminskning. Jobbfronten är lika svår som den sociala biten. Samtidigt blir hennes pappa sjuk och Madde börjar fundera på vart hon egentligen hör hemma och vad hon vill göra med sitt liv.

Jag tycker om boken, den tar upp många viktiga frågor, kanske framförallt kring det där med rötter och familj. Det är inte självklart att den plats där man känner sig hemma är samma plats som man bor på. Kärleken är en annan fråga, hur mycket är man beredd att ge upp för kärleken? Karin Jansons språk vet jag ju sedan tidigare att jag tycker om. Miljöskildringarna från Dalarna är underbara, jag har alltid tyckt väldigt mycket om Dalarna även om jag inte har några rötter därifrån. Eftersom jag själv vuxit upp och bott många år på landet känner jag också igen mig i många detaljer och skildringar. Jag gillar förresten verkligen att Madde har valt ett så pass ovanligt yrke som hovslagare. Så kul att få inblick därifrån. Jag hade dock gärna önskat att hennes jobb och stallmiljöerna kunde få ännu mer plats i berättelsen (gammal hästtjej som jag är). Det jag tycker är tråkigt är också att det blir lite väl stereotypt ibland, ett exempel är att Madde verkligen har noll koll på vissa maträtter, drinkar och liknande. Det framställs som att det är just för att hon är från landet som hon inte har koll och det kändes lite onödigt. Bara för att man är från landet så innebär det inte automatiskt att man inte har koll på omvärlden och trender av olika slag. Jag har också svårt att se vad Madde ser hos Niklas, för mig känns han inte alls som något kap. Överhuvudtaget tycker jag att deras kärlekshistoria framställs lite väl tamt, jag saknar en ordentlig gnista mellan dem.

Det här är en mysig, trevlig och småputtrig feelgood som jag kommer tipsa några av mina låntagare om. Perfekt sommarläsning. Jag läste någonstans att en uppföljare är på gång. Jag hoppas det blir en serie så att karaktärerna kan fördjupas, då tror jag verkligen att det här kommer att bli en feelgoodserie som sticker ut med sin charm, humor och kontrasten mellan landsbygd och stad.

Sweet home Dalarna är utgiven av Printz publishing. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Så har jag lyssnat klart på Sen for jag hem som är den avslutande boken i trilogin om jana kippo och hennes bror bror från Smalånger. De två föregående böckerna heter Jag for ner till bror och Vi for upp med mor.

Denna bok tar vid där bok nummer två slutar. bror är död och jana måste hitta ett sätt att förhålla sig till det. Till att vara ensam kvar. Att vara tvilling utan att ha en tvillingbror. jana lämnar Smalånger för att hennes lergubbar ska delta i en utställning i Stockholm. Därifrån åker hon vidare till Bohuslän, till en otillgänglig ö med en nästintill lika otillgänglig man som liknar fadren och john på samma gång. Hon försöker fly från sitt förflutna, men det kommer ikapp henne. bror, john, jussi, diana, alla de från norr, de kallar på henne.

Det är så svårt att beskriva dessa böcker, de är verkligen annorlunda, speciella och man måste läsa dem för att förstå deras storhet. Denna tredje del fullbordar trilogin, knyter ihop alla trådar och öppnar samtidigt upp för en ljusare framtid. Det är nämligen mörka böcker det här. Böcker fyllda av mörker, svärta, smärta, ångest, men också magi. Böckerna har ett magiskt språk, en kärlek till konsten, till hembygden, till förståelsen av mänskligheten. Verkligen fängslande böcker.

Jag kommer att sakna janakippo och jag hoppas verkligen författaren Karin Smirnoff har något nytt på gång, för det kommer bli spännande att se vad hon skriver härnäst.

Sen for jag hem är utgiven av Bokförlaget Polaris. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.