Gröna fingrar sökes är en roman om utsatthet, vänskap och en trädgårds läkande kraft. Boken följer parallellt Leyla och Agnes. Leyla bor i Stockholm och mamma till sexårige Hugo. Agnes är 79 år och har nyligen diagnostiserats med cancer. Agnes har en vacker koloniträdgård som hon älskar väldigt mycket, men nu när sjukdomen slagit klorna i henne orkar hon inte sköta den som förr. Hennes son föreslår att hon ska hyra ut den och hon sätter ut en annons på Blocket. Leyla råkar samtidigt ut för ännu ett av makens raseriutbrott och bestämmer sig för att det får vara nog. Hon letar efter ett ställe att fly till där hon får vara ifred med Hugo så de båda får läka. Så ser hon Agnes annons och flyttar in i hennes kolonistuga. Det blir en sommar som ingen av kvinnorna kommer att glömma. Det växer fram en stark vänskap mellan Leyla och Agnes. Båda står inför svåra beslut och ett vägskäl i livet. Men de har varandra, Hugo och kolonilotten. Tillsammans får de en alldeles speciell sommar.

Gröna fingrar sökes utspelar sig i den fiktiva småstaden Måneby, men det är Ljusdal som egentligen avses vilket är otroligt kul eftersom jag bor bara några mil därifrån och har jobbat där i flera år. Jag känner alltså väl igen mig i miljöerna och det är alltid lika roligt. Tyvärr känner jag ju också igen mig i ett av bokens stora teman, nämligen att behöva fly efter kvinnomisshandel. Den delen är förstås inte lika rolig, men samtidigt känns det bra att allt fler böcker vågar ta upp detta tema. Det är ju så pass vanligt förekommande, men som utsatt är det så lätt att tänka att man är helt ensam om det och man känner ofta skam för att man tar på sig skulden. Genom att det blir mer synligt i media och i litteraturen så kan skammen minska, man kan få chansen att känna igen sig, få styrkan att själv våga lämna och dessutom kan omgivningen lättare få upp ögonen för det. Det här är dock en feelgood, så temat tar inte över, utan det finns mest där i bakgrunden. Det är nämligen också en mysig, berättelse om småstadsliv, roliga kolonilottsgrannar, starka kvinnor, vänskap över generationer och en härlig sommarkänsla. Dessutom är boken en hyllning till växterna och trädgårdens läkande kraft. Något jag uppskattar är också att det aldrig blir en kärleksroman. Det hade varit så enkelt att falla i fällan att låta Leyla bli kär på nytt och låta boken bli en kärleksfeelgood, men sådana finns det ju redan hur många som helst av. Kul att det här blir något annorlunda. Dock hade jag gärna velat läsa mer om bokens karaktärer. Hur går det egentligen för Agnes och Leyla? I höstas kom del 2 i Måneby-serien ut, En sång för Hedda, men den verkar handla om andra karaktärer i småstaden. Den står oläst hemma i min bokhylla, men oläst lär den inte förbli särskilt länge, för jag fastnade verkligen för Annika Estassys sätt att skriva.

Gröna fingrar sökes är utgiven av Norstedts förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Min kamp och vägen tillbaka är en personligt skriven bok av Tea Gärdlund om det destruktiva förhållande där hon var fast i flera år samt vägen ut ur förhållandet. Redan under högstadiet blev hon tillsammans med en ett år äldre kille som både fysiskt och psykiskt misshandlade henne. Väldigt grov misshandel dessutom, inte minst med tanke på hennes unga ålder. Varken lärare eller föräldrar misstänkte någonting. Under många år levde hon i det tysta tills hon bestämde sig för att skriva ner sina minnen. Dels som terapi för sig själv och dels för att hjälpa andra som befinner sig i liknande situationer. Tea Gärdlund startade också år 2013 Facebookgruppen ”Min kamp och vägen tillbaka” där hon inför tusentals följare beskrev det hon utsatts för.

Boken är förvisso lättläst med korta kapitel och mycket luft på sidorna. Jag läste ut den på en kväll. Men innehållet är svårt att värja sig mot. Ibland blir jag rentav illamående medan jag läser om misshandeln. Och då är jag ändå rätt härdad med tanke på att jag själv varit utsatt och att jag hört liknande berättelser många gånger förut i forum för andra drabbade kvinnor. Boken är en egenutgivning vilket är det stora minuset. Det finns många stavfel och grammatiska fel. Exempelvis har författaren svårt att själva mellan sett och sätt respektive enda och ända. Det blir också en hel del upprepningar i texten. Det hade verkligen behövts en redaktör som kunde arbeta med texten för att man skulle få en bättre läsupplevelse. Det här är dock ingen bok man läser just för den litterära kvaliteten så det går att bortse från bristerna. Det finns ingen uppsjö av böcker som handlar just om kvinnomisshandel och som beskriver detta inifrånperspektiv, så därför är boken ändå väldigt viktig. Dessutom är det en bok som föräldrar och de som jobbar med ungdomar borde läsa, för det är så vanligt att utsatta inte berättar och vänder det inåt så som Tea gjorde. Därför behövs det betydligt mer kunskap om kvinnomisshandel, framförallt den psykiska misshandeln med makt och kontroll som ju är så mycket lättare att dölja för andra, men som är så oerhört tungt att leva med.

Min kamp och vägen tillbaka finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Låt den rätte komma in är en skräckberättelse av John Ajvide Lindqvist. Den utspelar sig i Stockholmsförorten Blackeberg år 1981. Huvudrollsinnehavaren Oskar är då 12 år och väldigt mobbad av sina klasskompisar, både fysiskt och psykiskt. Han söker sin tröst i skräckberättelser och drömmer om hämnd, men i verkligheten vågar han inte göra någonting alls. I lägenheten intill Oskars flyttar det in en medelålders man vid namn Håkan tillsammans med en märklig flicka som heter Eli. En dag möts Oskar och Eli nere på gården och de blir snabbt vänner. Kanske till och med mer än vänner. Men Eli är som sagt märklig. Annorlunda. Hon går ofta smutsig och lättklädd. Hon går inte i skolan. Hon syns bara till efter att det blivit mörkt. Hon säger att hon egentligen inte är flicka. Och hon måste bli inbjuden för att kliva in genom dörröppningar. Det blir snart uppenbart för Oskar att Eli är vampyr. Det sker också ett mord i den intilliggande förorten och folk blir rädda. En alkis blir också så småningom mördad i Blackeberg och en annan i alkisgänget säger sig ha sett mordet. Han påstår att det inte är en människa utan någon slags varelse som har begått mordet. Oskar fortsätter sin vänskap med Eli men funderar samtidigt över morden som sker i området. Alkisgänget, Oskar, Eli och flera andra dras in i en ond virvel som inte liknar något de någonsin sett förut. Samtidigt letar polisen efter mördaren och mobbarna planerar att ha ihjäl Oskar.

Låt den rätte komma in är en speciell bok. Nu har det gått några år sedan den kom ut, den kom redan 2004 och då fanns inte många liknande böcker. Nu är vampyrer och andra väsen betydligt mer förekommande i böckernas värld och vi höjer inte längre på ögonbrynen över att hitta dessa varelser i det svenska folkhemmet. I alla fall inte i litterär form. Det här är John Ajvide Lindqvists debutroman och han har befäst sin ställning som en av Sveriges främste skräckmästare sedan dess. Boken har filmatiserats flera gånger och även spelats som teater. Det som är så speciellt är dock kanske inte just det faktum att boken handlar om vampyrer utan det faktum att boken handlar om utsatta människor, sådana som står vid sidan av samhället. Alkisar, vampyrer, en utstött mobbad kille, en ensamstående mamma som arbetar hårt, kanske finns det faktiskt mer som förenar dem än som skiljer dem åt. Det där realistiska draget gör också att vampyrhistorien känns nästintill realistisk. Att boken dessutom utspelar sig i en relativt nyproducerad förort utan historia gör berättelsen ännu mer genial. Det märks att författaren både är bekant med själva miljön och med tiden romanen utspelar sig i. Det finns så många tids- och miljömarkörer att relatera till och känna igen sig i, och det gör berättelsen än mer trovärdig. Vampyrerna till trots. Efter att jag läst boken har jag också återgått till Ajvide Lindqvists bok om skrivprocessen som jag skrev om igår: Misslyckas igen, misslyckas bättre. Det var otroligt intressant att läsa hans anteckningar under skrivprocessen och om hur boken kom till under skrivandets gång. Där fick jag också bekräftat att författaren själv vuxit upp i Blackeberg och att Oskar till stora delar är författaren själv.

Låt den rätte komma in finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus. Själv lyssnade jag på ljudboken där författaren själv läser texten, vilket är en upplevelse i sig.

Var du lycklig farmor? Den frågan ställer barnbarnen till Hedvig medan hon tittar på Hedvigs bröllopsfoto. Det gör att Hedvig börjar tänka tillbaka. Bröllopet hade varit ståtligt och hennes man, Kurt, hade stått rak i ryggen intill henne med blicken stelt riktad mot prästen under hela vigseln. Hedvig däremot hade bett en inre bön om att han skulle se på henne, bara ett enda kort ögonblick, och hon kunde inte låta bli att blinka bort tårar där bakom floret. Känslan av att vara utelämnad till en främmande man med två främmande barn i ett främmande land kunde hon inte bli av med.

Var du lycklig farmor är en novell skriven av Malou von Sievers. Ni som läst Mitt hjärtas oro och de efterföljande böckerna i hennes trilogi känner förstås igen karaktärer, miljö och berättarstil även om novellen är fristående. Jag tror att novellen utkom före böckerna. Och visst har vissa karaktärer dessutom andra namn? Detta gör mig förvirrad, men å andra sidan har jag hittills bara läst första delen i von Sievers romanserie och det var dessutom ett tag sedan.

Jag gillar i alla fall berättargreppet där ett barnbarns oskyldiga fråga väcker så många tankar, funderingar, minnen och reflektioner. Den korta spontana frågan från ett barnbarn ger oss läsare inblick i ett öde och i ett helt människoliv. Hur gör man rätt val? Vad gör man om man ångrar sitt val? Kan man göra om, göra rätt eller är det rätta helt enkelt att finna sig i sitt öde och göra det bästa av situationen? Det är svårt att låta bli att relatera till sitt eget liv och därmed är berättelsen också tänkvärd. Den handlar om allmängiltiga teman som kärlek, föräldraskap, vägval i livet, krav, förväntningar samt ett livsavgörande brev i mellankrigstidens Stockholm.

Var du lycklig farmor är en novell från Novellix. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Idag läste jag en novell av Rachel Korn som heter Den sista vägen. Den är en av fyra noveller i en samling från Novellix där alla noveller handlar om Förintelsen. Just denna novell handlar om en svår fråga som kom att få stor betydelse under Förintelsen. En höstdag 1942 tvingade nämligen den tyska ockupationsmakten alla judiska familjer i ett galizianskt getto att välja ut en familjemedlem till deportation. Om man inte valde ut någon var alla i hela familjen tvungna att gå. Det grymma ultimatum som skildras i novellen belyser därmed en av existensens svåraste frågor: Vems liv är värt mest.

Den sista vägen är en kort, men ack så händelserik novell som är svår att släppa. Hur skulle man själv ha gjort? Vem skulle man ha valt ut? Ja det kan inte ha varit lätt. Och ännu svårare måste det ha varit under den starka psykiska press som de levde i då. Det känns väl att Rachel Korn vet vad hon skrev om. Hon levde mellan 1898 och 1982. Hon föddes och växte upp på en gård i Polen och hennes författarkarriär inleddes tidigt. Men under första världskriget tvingades familjen fly till Wien. När kriget var över återvände de till sin gård, men fick återigen fly tjugo år senare, då undan nazisterna. Rachel och hennes yngsta dotter flydde till Uzbekistan. När de återvände än en gång till Polen möttes de av beskedet att resten av familjen hade dödats. Därefter flyttade Rachel och dottern till Kanada. Hennes verk är, förstås, starkt präglade av den sorg och smärta hon bar med sig från sitt liv på flykt i Europa. Den sista vägen är den första text av henne som publicerats på svenska(originalet är skriven på jiddish).

Novellen finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och Bokus.

Direkt jag läst ut julfeelgoodboken Dan före dan som jag skrev om igår började jag läsa Två hjärtans karameller, också den en julfeelgood utgiven av Lavender Lit. Den är skriven av Sofia Fritzson och är den första bok jag läser av henne.

Två hjärtans karameller handlar om Ellinor. Hennes pappa har nyligen dött och när systrarna gick igenom sin pappas kvarlåtenskap upptäckte de att pappan investerat i ett litet karamellföretag som ligger på randen till konkurs. De försöker få kontakt med ägaren till företaget, men han vägrar svara på telefon, mejl och sms, så Ellinor åker till den lilla orten Kullaby för att försöka få kontakt med ägaren på det sättet. Hon tror att ägaren är en kufisk gammal gubbe. Men det visar sig vara en ung, ursnygg kille vid namn Micke som driver det lilla karamellföretaget där han tillverkar fudge som han sedan säljer på julmarknader. Attraktionen mellan Ellinor och Micke blir omedelbar och stark. Men Ellinor tvingas kräva att Micke ökar lönsamheten i företaget – eller lägger ner det. Hon kommer med massor av förslag på förändringar. Men Micke vill egentligen inte genomföra några förändringar alls. Plötsligt är det inte bara Mickes företag som står på spel utan även hans hjärta.

Återigen en romantisk julfeelgood alltså. Men jag fastnade mer för boken jag skrev om igår, Dan före dan. Två hjärtans karameller är bra den också. Den är lättläst och lättsmält, men jag fastnade inte riktigt för karaktärerna. Man fick inte veta särskilt mycket om deras bakgrund och vad som format dem till de personer de är nu när vi lär känna dem och då är det svårt att riktigt känna för dem tycker jag. De delar jag tycker var allra bäst var de som handlade om fudgebakningen och småföretagandet, det kunde jag relatera till som själv varit egenföretagare i många år och älskar att baka. Kärleksrelationen var förstås också mysig att läsa om, och sexscenerna känns välskrivna, men det var svårt att riktigt beröras av boken då jag inte kände för karaktärerna.  Det faktum att boken är så kort bidrar också till att varken intrigen eller karaktärsskildringarna riktigt fördjupas. Jag hade också önskat ännu mer julkänsla. Dessutom undrar jag vart sidohistorien med fotografiet tog vägen. Det känns som att alla trådar inte riktigt blev ihopknutna på slutet. Kanske är det meningen att det ska bli en till bok om Ellinor och Micke?

Två hjärtans karameller finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Dagen före julafton började jag, passande nog, att läsa Dan före dan av Felicia Welander. Det är en julfeelgood som utspelar sig både i Stockholm och i Hälsingland, närmare bestämt i Järvsö, vilket är extra kul eftersom jag ju bor i Hälsingland och har varit i Järvsö många gånger.

Boken handlar om Sigrid som varit utomlands ett par månader. Nu är hon på väg hem för att överraska sin familj. Hon har sagt till dem att hon ska fira jul utomlands, men i själva verket ser hon fram emot att fira en traditionsenlig jul i stugan i Hälsingland, precis som vanligt. Men det visar sig att hennes familj har gjort upp helt andra planer inför jul. Sigrid riskerar nu att behöva möta sin största rädsla – att bli ensam på julafton. Hon bestämmer sig för att skapa den perfekta julen i stugan i alla fall och att leta efter någon annan att fira jul med. Kanske en internetdejt?

Ja, det visar sig bli svårare än hon trott, både att återskapa barndomens julaftonsminnen och att hitta den rätta att fira jul med. Inget går som Sigrid tänkt sig och hon lyckas till och med nästan bränna ner stugan. Som tur är så blir hon räddad av den hon minst av allt hade väntat sig.

Dan före dan är en mysig feelgood med extremt mycket julkänsla. Sigrid är etnolog och besatt av julen, inte bara för att det är mysigt med jul utan hon är genuint intresserad av jultraditionerna och historien kring dem. Därför är det en hel del utläggningar kring det i boken. Jag har själv läst etnologi och tycker att dessa partier är väldigt intressanta. Som vanligt i feelgoodböcker handlar det rätt mycket om kärlek och då förstås kärlek med förvecklingar och de delarna är rätt förutsägbara, men så är det ju i den här genren och det är ändå mysigt att läsa om Sigrids kärleksbestyr. Boken tar också upp temat vänskap på flera sätt. Dels att vänskap kan vara oväntad och förekomma även över generationsgränserna och dels tar boken upp problematiken med att en barndomsvän väntar barn och därför får andra prioriteringar i livet. Sorg är också ett centralt tema, liksom ensamhet. Jag läste boken i ett svep, men man kan också läsa den som en adventsbok eftersom den tar sin början första december och slutar på julafton. Det enda minuset jag hittar med boken är att den tar slut lite för snabbt. Jag hade gärna velat hänga mer med Sigrid och skulle gärna vilja veta vad som händer med henne efter julafton.

Dan före dan är den första boken jag läser av Felicia Welander, men jag gillar verkligen hennes sätt att skriva. Nu blev jag sugen att läsa första delen i hennes vänskapstrilogi som inleds med Kanske imorgon.

Boken är utgiven av Lavender Lit och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Du och jag mot världen är en novell skriven av Zulmir Běcévic. Den handlar om flykt, men också om minnen och drömmar. När jag läste den bestämde jag mig direkt för att kryssa punkt nummer 38 i utmaningen Läs en novell IV: Läs en novell där något går sönder. Dels för att faktiskt ett glas går i kras i berättelsen, men dels också för att något annat mer abstrakt faller sönder. Drömmar som går i kras och upplöses. Novellen handlar om en kille som tillsammans med mamman flyr till Sverige. Pappan blir kvar i hemlandet. Pojken väntar på att pappan ska komma efter. Men han kommer ju aldrig. Tron på att han ska komma, och hoppet, är så starkt att han inte ens förstår vad som hänt när doktorer från hemlandet tar DNA-prov för att jämföra med benrester de hittat i en massgrav.

De amerikanska doktorerna i hemlandet som tog din och mammas DNA för undersökning av massgravsben är de största lögnarna av alla. Du vet vem pappa är och du vet hur han ser ut. Och det finns inte tillräckligt med lögner i världen för att övertala dig om att kriget skulle ha förvandlat pappa till enbart ben.

Du och jag mot världen är en gripande, berörande novell med ett lite överraskande slut. Den är skriven i du-form, vilket är lite ovant att läsa, men den är väldigt fint skriven. Den här novellen fungerar minst lika bra för tonåringar som för vuxna. Kanske ger ett stycke igenkänning för tonåringar som själva mår psykiskt dåligt eller har varit på flykt. Den är utgiven av Novellix och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Trettio år har gått sedan korpral Rask gick bort. Ni kanske kommer ihåg honom, Rasken, från Vilhelm Mobergs roman. Efter hans död tvingades hans hustru Ida flytta från socialtorpet till en liten stuga. Och det är där vi träffar henne i denna lilla novell. Raskens efterleverska. Korpralskan. Nu är hon åldrad och utan den kraft som hon alltid burit, men med stoltheten och envisheten i behåll.

Rasken som var så stolt och stursk – om han varit med här och hört på i dag! Han skulle inte ha tålt och fördragit det tal som hon fått höra: Fattighuset. Han skulle ha svarat den här herren från fattigvården – en kronans korpral som han hade respekt med sig. Om han fått leva, ja, om han fått leva; allt hade varit annorlunda. Men hans liv tröt, medan han ännu var i kraftens dagar: det var så utsett. Och vad skulle hon nu göra, gamla hjälplösa vrak? De ville frakta henne till fattighuset, och hon förmådde inte hindra dem.

Jag tyckte mycket om den här novellen, Raskens efterleverska. Jag tror man kan känna igen sig mycket än idag. De gamla anhöriga som blir till ett ”besvär” eftersom man är orolig för dem och samtidigt inte själv kan ta sig an dem. Ålderdomshemmet som för många är en lättnad, men kanske är det främst de anhöriga som är lättade. Det låter fint med måltider på bestämda tider, skötsel, omvårdnad, värme, trygghet. Men många äldre vill nog vara hemma ända in i det sista om de skulle få välja, istället för att vänja sig vid en ny miljö, nya människor och nya rutiner på ålderns höst. Jag har själv jobbat inom äldreomsorgen, så jag är absolut inte emot det, men jag har förståelse för Ida här i novellen. Jag har också förståelse för hennes son som börjar närma sig sextio år och kanske själv inte är helt kry och stark längre, men som bor närmast av alla Idas barn och därför har mest ansvar för att modern ska ha det bra. Ett tungt ok som ligger på hans axlar. Mest får vi dock Idas perspektiv här i berättelsen och det är också hon som vinner i slutändan, om än kanske inte med det slut som man borde ha förväntat sig.

Raskens efterleverska skrevs från början som en epilog till Raskens, Vilhelm Mobergs genombrott som författare 1927, men lyftes ur av Moberg själv eftersom han tyckte att den gjorde sig bättre som fristående berättelse. Vilhelm Moberg är ju en av våra mest kända svenska författare och det är därför inte oväntat att novellen är mycket välskriven. Den berör mig också som läsare och efter att ha läst denna blir jag nu ännu mer sugen att ta itu med Utvandrar-serien som jag faktiskt ännu inte har läst (mer än något utdrag ur under gymnasiet). Raskens efterleverska är utgiven av förlaget Novellix och den finns att låna på biblioteket eller köpa på Adlibris eller Bokus.