För ett tag sedan köpte jag in Blodlokan av Louise Boije af Gennäs till ett av mina bibliotek. Jag fastnade för beskrivningen av boken och vad den verkade handla om. När jag väl började läsa så hann jag bara läsa korta stunder varje tillfälle, så läsningen blev väldigt splittrad. Det gjorde att jag hade svårt att komma in i boken. Men igår och idag har jag sträckläst de sista 3/4 av boken och nu är jag istället besviken över att den redan är slut. Tur att det är första delen i en trilogi, så jag har två böcker till att se fram emot.

Blodlokan handlar om Sara som precis har flyttat till Stockholm från Örebro. Eller egentligen kan man nästan säga att hon flyr Örebro eftersom hon måste komma bort därifrån. Hennes älskade pappa har nyligen dött på ett fruktansvärt sätt och hon behöver en nystart. Hon börjar på ett café, men blir snart headhuntad till en PR-byrå istället. Hennes nya chef blir också hennes bästis och Bella som hon heter hjälper Sara att få ett liv hon tidigare bara kunnat drömma om. Lyxiga kläder, designväskor, fester med kändisar, en lön som är tre gånger så stor på caféet och dessutom är drömmannen Micke intresserad av henne. Inte konstigt att Sara som mest känner sig som kusinen från landet måste nypa sig i armen emellanåt. Men det är faktiskt också underliga saker som händer och som gör att Sara ibland undrar om det inte är hon som är galen trots allt. Saker är inte vad de utger sig för att vara och hon upplever att hon inte kan lita på någon. Vem är vän och vem är fiende? Det visar sig ha med hennes döda pappa att göra och han har också efterlämnat hundratals tidningsurklipp som han verkar ha velat att just Sara ska läsa. Sara försöker förstå vad han kan ha menat, men det är svårt när hon inte har någon att bolla med. Dessutom känner hon sig förföljd och i slutet blir det faktiskt också lite av en kamp på liv och död.

Det är svårt att skriva om Blodlokan känner jag. Dels så händer det så himla mycket och man kan bara inte skriva om allt i en recension. Det är högt tempo och spännande hela tiden, med många fysiska händelser. Men det händer också mycket för Sara personligen och i hennes inre. Hon utvecklas rejält under bokens gång. Det är en intressant karaktär Sara, med hennes bakgrund och militära utbildning. Det politiska temat kan vara lite svårt att förstå ibland och hänga med i, men det är aktuella händelser och teman så det är också väldigt intressant att läsa om och fundera över. Till och med Me Too-uppropet finns med, så det är verkligen högaktuellt och brännande. Jag vet att man hintat om att boken har Millenium-flirtar men jag tänker också på Hanne-Vibeke Holsts trilogi som inleddes med Kronprinsessan. Den har en helt annan vinkel, men samma fokus på makt och politik. Blodlokan är en riktig bladvändare och jag ser fram emot att läsa de resterande delarna i Motståndstrilogin.

Blodlokan är utgiven av Bookmark förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

I vintras utkom vuxenromanen Kvinna utan minne av Petter Lidbeck. Boken handlar om Mia som drabbas av plötslig och oförklarlig minnesförlust. Hon minns varken familj eller vänner, har ingen aning om vem hon är. Hon genomgår omfattande undersökningar utan att läkarna hittar någon förklaring. Undan för undan tvingas hon återskapa sig själv utifrån andras förväntningar. Problemet är att hon inte gillar resultatet. Alla strävar efter att hon ska bli som förr igen, bli som vanligt. Men Mia är inte säker på att hon vill det. Det finns ingenting hon tycker om med det liv som hon nu återintroduceras till.

Kvinna utan minne är precis som titeln antyder en roman som utforskar vad som händer med en människa när alla minnen försvinner. Det är ett väldigt intressant tema och man inser att det inte är helt enkelt, varken för Mia eller för hennes familj. Boken är lättläst och snabbläst, den är inte alls särskilt lång, men innehållet är stort, den hinner skapa många tankar, känslor och funderingar.

En sak som är väldigt intressant är att Petter Lidbeck skrivit en barnbok tidigare, som heter Flickan utan minne, och Kvinna utan minne är alltså en slags vidareutveckling av denna, eller omarbetning till vuxenbok om man så vill. Dock är såväl historien som huvudpersonen inte alls samma, egentligen är det bara temat som är lika. Men känslan är också densamma, det är läskigt hur mycket våra minnen egentligen påverkar och betyder för oss.

Flickan utan minne handlar om en flicka som vaknar upp och har tappat minnet. Hon vet inte vad hon heter, vem hon är, var hon bor eller vad hennes föräldrar heter. Hon förs till sjukhus och där försöker de kartlägga vem hon är. En reporter skriver om henne i tidningen och snart kommer en kvinna som påstår sig vara flickans mamma. Men kvinnan uppför sig inte som en mamma och flickan inser att hon inte är riktigt frisk. Nu börjar kampen för att flickan ska kunna ta sig därifrån.

Flickan utan minne är alltså en barnbok (ålder 9-12 år) och till skillnad från Kvinna utan minne är detta en riktig rysare, en slags deckarhistoria med mycket spänning. En riktig bladvändare enligt många av barnen som brukar besöka mitt skolbibliotek. Jag tror den skulle passa riktigt bra som högläsningsbok på mellanstadiet också.

Jag älskade Ann-Helen Laestadius Tio över ett om Kiruna-flytten, likväl som hennes serie om sametjejen Agnes från Solna som blir kär i samen Henrik från Soppero. När jag såg att hon skrivit en ny bok blev jag såklart nyfiken och nu har jag läst den. Boken heter Bara dra och är en lättläst vuxenbok, men jag tycker att den passar minst lika bra för ungdomar. Den handlar om Johannes som är 19 år och som bor med sin familj i Övre Soppero. Han har hoppat av gymnasiet för att hjälpa sina föräldrar med renskötseln, fast egentligen vill Johannes något helt annat. Kanske söka ett jobb, plugga, flytta långt hemifrån. Men om han gör det så sviker han sin familj…. Så träffar han Minna, tjejen som går sin egen väg och som är en nomad. Hon låter ingen bestämma över henne och hon försöker peppa Johannes att följa sitt hjärta.

Jag är inte van att läsa lättlästa böcker för vuxna så jag var lite rädd för hur jag skulle tycka kring språket och de korta meningarna, men det var inga problem. Precis som författarens tidigare böcker är även denna lätt att engagera sig i. Den berör och den är riktigt välskriven. Språket och miljöskildringarna är förstås också riktigt, riktigt bra, precis som i de tidigare böckerna. Riktigt roligt är det dessutom att Bara dra är en slags spinoff på den tidigare Soppero-serien eftersom Johannes är Henriks storebror. Rekommenderas varmt till alla över 15 år.

Bara dra är utgiven av LL-förlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

I Skugghäxan, den nionde delen i serien om barnmorskan Cecilia Lund, reser hon ensam till kärlekens stad Paris. Där tillbringar hon en vecka på egen hand, långt bort från vardagen, och hon får också uppleva ett oförglömligt romantiskt äventyr. Men redan på planet på väg hem möts hon av en hemsk nyhet. Hennes dotter Gretas bästa vän har försvunnit spårlöst. Cecilia vet att flickans hemförhållanden är svåra och hon blir väldigt orolig över vad som hänt henne. Dessutom kommer det så småningom fram att Greta kan ha något med försvinnandet att göra. Förutom denna hemska händelse har Cecilia förstås arbetet på förlossningen och sin stora familj att tänka på. Dessutom finns det andra bekymmer som drabbat flera av hennes närstående. Det är fullt upp för Cecilia Lund, precis som vanligt.

Om man inte räknar med den osannolikhet det borde vara att just Cecilia lyckas hamna mitt i alla blåsväder, äventyr och kriminella historier så gillar jag verkligen de här böckerna. Jag älskar att läsa om Cecilias vardag, om arbetet som barnmorska, om livet som fembarnsmor och numera frånskild med barnen varannan vecka. Det här är lättlästa böcker som kanske inte stannar kvar så länge, men som berör under läsningen. Och efter nio böcker känner man förstås persongalleriet väl. Den tionde boken står och väntar i min bokhylla och jag ser fram emot att läsa den.

Skugghäxan är skriven av Katerina Janouch, utgiven av Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

För ett tag sedan läste jag Vattnet drar som är första delen i Madeleine Bäcks trilogi om vandrarna som släppts loss i Gästrikland. Det var ett kyrkoinbrott som gick snett eftersom en av killarna som utförde inbrottet tog med sig en helig sten. Det innebar att gränsen mellan levande och döda har suddats ut varpå urgamla krafter släpptes loss i såväl vatten som skog. Endast en person, Gunhild, visste vad det handlade om. Men hon klarade inte själv av att ställa tillrätta det som hänt, som tur var fick hon hjälp av Beata som förlorat sin vän till de mörka krafterna och av Krister som är Gunhilds barnbarn, som hon aldrig haft kontakt med tidigare men som visar sig ha krafter han med likväl som Gunhild själv.

Del två i serien, Jorden vaknar, tar vid där den första boken slutade. Det har gått några veckor och såväl Gunhild som Beata och Krister hoppas att allt ska bli lugnt nu. De försöker återhämta sig efter det som hänt och återgå till en vardag. Men det visar sig snabbt att ingenting varken har blivit bättre eller lugnare, tvärtom har vandrarna och den mörka kraften bara växt sig starkare. Inte ens Gunhild vet vad de ska göra längre. Inte blir det bättre av att Gunhild, Krister och Beata inte känner varandra eller ens är särskilt lika, de har bara blivit ihopfösta, sammallänkade av att tvingas lösa samma uppgift. Men till slut kommer faktiskt hjälp från oväntat håll. Men det slutar ändå med flera cliffhangers, för den avslutande delen, Berget offrar, har ännu inte kommit ut än.

Det här är egentligen inte alls min genre, men jag har ändå fastnat för böckerna och kommer inte att kunna låta bli att läsa den tredje boken. Jag gillar att böckerna utspelar sig i Gästrikland som är ganska nära där jag bor. Just miljöbeskrivningarna är superbra också i denna bok, jag tror att man kan se landskapet och miljön framför sig även om man aldrig varit i Gästrikland. För mig som varit där blir det dessutom ännu tydligare. Jag gillar också karaktärerna. De är väldigt omaka, men ändå har alla någon eller några bitar som gör att de blir intressanta och man vill gärna lära känna dem. Jag gillar också själva temat, urgammal folktromystik som möter skräckgenren men som samtidigt har ett ben kvar i vardagen och realismen. Kanske är den lite för rå och äcklig för min smak emellanåt, men som sagt egentligen är det här ju inte min genre och jag kan tänka mig att det ändå finns en stor målgrupp bland ungdomar och även vuxna. Boken har ett högt tempo och sättet författaren skriver på med ganska korta, avhuggna meningar och snabba klipp mellan karaktärer och miljöer känns ibland också som en film eller tv-serie. Jag vet inte om böckerna kommer att filmatiseras, men de skulle verkligen passa som det. Nu ska det bli spännande att se om serien håller hela vägen, om alla lösa trådar kommer att knytas ihop i den avslutande delen i trilogin.

Jorden vaknar är utgiven av Natur och Kultur och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Karin Wahlberg är för mig mest känd som deckarförfattare. Men hon har också skrivit en serie som heter Lasarettet. Jag har nu läst den första boken i serien, Än finns det hopp, och jag blev väldigt förtjust. Serien påminner lite grann om trilogin om hemmafrun Maj som Kristina Sandberg skrivit, fast här är det många fler personer i fokus än bara en huvudperson. Men även Lasarettet är i grund och botten en skildring av vardagen och livet i en svensk småstad på femtiotalet.

Lasarettet handlar om människorna kring Ekstad sjukhus. Det möter vi till exempel Ella-Kristin som utbildar sig till sjuksköterska och hennes klasskompisar. Vi möter också läkare inom olika discipliner och med olika grad av erfarenheter, från läkarkandidater till överläkare. Vi möter läkarfruarna likväl som biträdena på sjukhusets olika avdelningar. Vi möter Ulla, en ambitiös tjej som går sista året på flickskolan men som drabbas av polio. Och många många fler. Och just den där polion har stor betydelse i första boken. Den utspelar sig nämligen under 1953, det år då polioepidemin härjar som mest i Sverige och som präglar livet på och kring sjukhuset väldigt mycket. Polion har ingen nåd, vem som helst kan drabbas oavsett social klass.

Det här är en bok där sjukhushierarkin likväl som klassperspektivet är tydligt och jag tycker att det är väldigt intressant att läsa och reflektera kring detta både då och nu. Jag lär mig mycket av boken och den skapar många tankar. Jag upplever boken som väldigt detaljrik och trovärdig. Jag vet att författaren själv har en bakgrund som läkare och det låter hon oss märka på ett bra sätt. Jag tycker att det är väldigt fängslande att få ta del av hur vardagen på ett sjukhus såg ut då, och jag tror att det är mycket som är väldigt annorlunda mot idag, samtidigt som det nog finns en hel del kvar också än idag. Jag gillar idén om sjukhuset som ett nav som allt annat kretsar kring, från relationer och personliga skeenden till samhällsutveckling och nationella händelser. Det finns såväl drömmar som allvar, såväl vardagslunk som spänning och dramatik. Persongalleriet är myllrande och det är intressant att få chansen att lära känna så många olika karaktärer inom olika samhällsskick och med olika vardag. Det kan dock bli lite väl mycket att hålla reda på tycker jag stundvis. Men det kanske ger sig till de kommande böckerna i serien. För jag ska definitivt fortsätta läsa. Jag vill redan veta mer om hur det går för alla de karaktärer jag nu fått lära känna.

Aldrig mer är Sara Larssons andra bok efter debuten som hette Den första lögnen. Aldrig mer handlar om tre olika människor vars öden vävs samman genom något så hemskt som prostitution och trafficking. En av huvudpersonerna är Andreea som växer upp under fattiga förhållanden i Rumänien. Hon får chans till ett drömjobb med bra betalt i Spanien, men tyvärr var det inte som utlovat. Istället hölls hon inspärrad i en liten lägenhet om dagarna och tvingades sälja sin kropp om nätterna. Den andra huvudpersonen heter Ted. Han har egentligen ett bra liv, en gift pappa med bra jobb. Men under sina arbetsresor till Stockholm köper han sex. Det har blivit en vana för honom, han kan inte sluta. Men en kväll räcker hans fru över ett lila kuvert till honom. Någon vet vad Ted gör… Den sista huvudpersonen, Patrik, är terapeut och jobbar med torskar, alltså män som köper sex. Han finns på plats när en man grips för att ha plockat upp en flicka på Malmskillnadsgatan. Han nekar till brott, vilket i och för sig många män gör. Men det finns något i hans berättelse som hör att Patrik faktiskt tror på honom. När han dessutom försvinner kort efteråt inser Patrik snabbt att något inte står rätt till.

Jag hade först fått för mig att detta var en deckare, men det är det inte, snarare en spänningsroman. Det är absolut inte dåligt för boken är väldigt spännande och lever verkligen upp till sin genreindelning. Den ligger dessutom väldigt nära verkligheten och det är svårt stundvis att läsa boken, det är en brutal berättelse som vi får till oss. Men just därför är det också ett viktigt ämne att synliggöra. Det här är ju verkligheten för väldigt många flickor och kvinnor och det sker dessutom alldeles omkring oss, här i Sverige. Det är förstås just den vetskapen som gör mest ont. Annars är boken lättläst med tanke på språket. Det är korta kapitel och det faktum att man får följa tre personer med helt olika liv gör att det blir mycket variation. Språkmässigt hade detta kunnat vässas till en del. Dessutom tycker jag att boken hade vunnit på att kortas ner lite genom att ta bort en del transportsträckor. Men det är en läsvärd och viktig bok som bör läsas. Även Sara Larssons debutbok handlar om utsatta kvinnor och är väldigt läsvärd. Jag ser fram emot att läsa ännu mer av författaren i framtiden.

Aldrig mer är utgiven av Norstedts förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

För någon vecka sedan läste jag ut Jag, En av David Levithan. Det var en bokcirkelbok, men tyvärr kunde jag inte gå på träffen där boken diskuterades. Synd, för det uppstod verkligen många tankar under läsningen av denna bok.

Jag, En handlar om en person som varje morgon vaknar upp i en ny kropp. Hen har ingen aning om ifall hens kropp är ljus eller mörk, tjock eller smal, kille eller tjej när hen vaknar upp på morgonen. Så har det varit för En så länge hen kan minnas. Den kropp som han föds i kan bo vart som helst inom ett visst begränsat område i USA, se ut hur som helst och leva vilket slags liv som helst, men den som kroppen tillhör är alltid 16 år gammal, precis som att En alltid befann sig i tolvåriga kroppar när En själv var tolv och sexåriga kroppar när En själv var sex. Det här är alltså något som En numera är van vid och som En har accepterat. En är som ett flyktigt spöke som lever olika personers liv och träffar många olika personer, men bara under en enda dag. En lämnar alltså inga bestående intryck, har inga egna vänner, har inget eget överhuvudtaget, utan lever helt enkelt andras liv. En har tillgång till personens minnen och erfarenheter och kan därför leva personens liv precis som vanligt. Det kräver en enorm kapacitet att anpassa sig, och det behärskar förstås En till fulländning. Men en dag, den dag som berättelsen inleds, sker något annorlunda.

En vaknar och befinner sig i Justins kropp. Justin har en flickvän som heter Rhiannon. En gillar inte Justin som person alls, han är dryg och behandlar inte sin flickvän särskilt väl. Men han kommer snabbt att börja gilla Rhiannon och han bestämmer sig för att ge Rhiannon ett oförglömligt minne den enda dag han kan. Dagen efter är ju Justin tillbaka i sin vanliga kropp och är lika dryg mot Rhiannon som vanligt. En däremot befinner sig i Leslie Wongs kropp. En försöker leva hennes liv som vanligt, men kan inte sluta tänka på Rhiannon. En bara måste träffa henne igen. Nu uppstår en slags kärlekssaga som förstås är helt omöjlig. Hur kan man bli kär i någon som hela tiden byter kropp och utseende? Hur kan man ha ett förhållande när man aldrig vet i vilken skepnad den andre parten dyker upp, vart hen bor eller har för sysselsättning? Hur kan man vara tillsammans med någon när man aldrig vet hur framtiden ser ut? Det är dömt att misslyckas och Rhiannon är oerhört skeptisk. Dessutom är hon ju tillsammans med Justin fortfarande. Men En är envis.

Det här var verkligen en läsupplevelse. Till viss del kan man tycka att boken blir lite tjatig och tråkig med alla upprepningar. För varje ny dag måste ju författaren beskriva en ny karaktär vars kropp En vaknar upp i, och då måste ju miljön och den personens relationer och liv beskrivas, vilket blir lite tjatigt i längden. Men det uppvägs av allt det andra. Det jag gillar allra mest är det tänkvärda, det filosofiska. Hur mycket betyder utseende egentligen? Är det personen eller kroppen man blir attraherad av? Boken är också ett starkt inlägg i hen-debatten. En är nämligen könslös. Hen vaknar ju upp i nya kroppar hela tiden och beskriver själv såhär: ”Jag tänkte inte på mig själv som pojke eller flicka – det har jag aldrig gjort. Jag brukade bara se mig som pojke eller flicka under en dag. Det var som en ny uppsättning kläder.” Jag gillar också de ögonblicksbilder man får av alla karaktärers liv, man får en riktigt bra inblick i hur olika liv vi alla kan leva trots att man är lika gammal och bor i samma land. Ni förstår säkert varför det här är en bra bokcirkelbok, det uppstår mycket tankar under läsningen och det finns hur mycket som helst att diskutera.

Jag har aldrig läst något av David Levithan innan, men jag blir naturligtvis nyfiken på vad han som författare mer kan åstadkomma med tanke på att han fått den här helt makalösa bokidén med en figur som byter kroppar och därmed liv varje dag. Han har också skrivit en bok ur Rhiannons perspektiv, En annan, som jag definitivt kommer att läsa. Men han har också skrivit andra böcker med andra karaktärer. Dessutom ska tydligen Jag, En filmatiseras. Den vill jag se, det känns som att det här är en bok som passar mycket bra som film.

I slutet av regnbågen är något så ovanligt som ett seriealbum om ett queert kompisgäng på ett seniorboende. Boken är skapad av Bitte Andersson. Hon är B-filmsregissör, serietecknare och före detta bokhandlare. Detta är hennes debutroman. När hon drev sin bokhandel, Hallongrottan, fick hon höra många fantastiska berättelser av HBTQ-pensionärer. Bitte ville att fler än hon skulle få ynnesten att ta del av dem och hon ville också förhindra att de föll i glömska. Därför bestämde hon sig för att skapa något, inspirerat av berättelserna. Hon genomförde också intervjuer med äldre HBTQ-personer i researchsyfte och det visade sig att många var väldigt öppenhjärtliga och generösa även kring känsliga ämnen, som sex.

Bitte Andersson kom så småningom att skapa I slutet av regnbågen som handlar om 76-åriga Marja som efter ett liv i garderoben motvilligt flyttar in på ett HBTQ-seniorboende vid namn Plejaderna. Genom Marja får vi ta del av ett queert kompisgäng som bor på seniorboendet, liksom av deras bakgrunder och upplevelser som presenteras i sepiatonade tillbakablickar. Det är bland annat Bernhard som kallas för Millan och som direkt kommer över till Marja för att fira hennes inflyttning med ett glas sherry. Det är feministen och surkarten Ingela. Det är Inez som varit man förut och före detta gerillasoldat, men nu är hen ihop med Ingela. Det är Kamran som tar hand om alla och älskar att baka och laga mat. Och Rita, amerikanskan, som har sin fru på demensavdelningen och som besöker och läser högt för frun varje dag utan att få respons.

Boken handlar till stora delar om att vara äldre och flytta till ett seniorboende. Det känns väldigt autentiskt och är förstås en liknande process oavsett vilken sexuell läggning man har. Tanken är att Marja egentligen bara ska bo på boendet medan hennes egen lägenhet saneras på grund av rökskada. Hon är väldigt motvillig till att flytta in. Det är hennes systerdotter som är hennes enda anhörig och det är hon som tipsat om boendet. Hon är också övertygad att Marja är lesbisk, trots att Marja har ägnat hela sitt liv åt att förneka det. Nu är hennes partner Ann död och Marja blev deprimerad i samband med detta. Därför är ett av bokens tema också att ta sig tillbaka från depression, men också att gå igenom en sorgeprocess och att våga gå vidare. Ett annat tema är förstås sexualiteten och där har de olika karaktärerna väldigt olika erfarenheter, en del har levt väldigt öppet, medan andra inte alls har gjort det. En del har accepterat och öppnat sig först på äldre dagar. Boken har många olika teman och den har ett djup trots det lättillgängliga formatet. Tankar väcks om identitet och att våga vara sig själv, om vänskap och kärlek och allt däremellan, om livet, döden och allt däremellan. Det här är en bok som inte liknar någon annan bok jag läst och det är en bok som jag tror kommer att finnas kvar hos mig länge. Det är en väldigt, väldigt fin bok som gav mig en mycket varm och glad känsla.

I slutet av regnbågen är utgiven av Syster förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Idag börjar diskussionen av Norra Latin i Barnbokscirkeln på Facebook. Det är en rejäl bok på närmare 600 sidor som handlar om två tjejer, Tamar och Clea, som båda börjar i ettan på gymnasiet. De har valt att gå på skolan Norra Latin i Stockholm, på teaterprogrammet. Det är en skola med gamla anor dit det krävs antagningsprov och bra betyg för att ta sig in. Clea har haft många roller trots att hon inte ens börjat gymnasiet ännu och hennes mamma, som nu är en populär skådespelerska, gick på Norra Latin, så det var självskrivet för Clea att även hon skulle gå där. Tamar hade det inte lika enkelt. Hon har bott i Östersund och bara spelat teater där i en lokal teatergrupp. Men hon brinner för teatern och har alltid velat gå på Norra Latin. Det visar sig dock att det kanske inte var bara hennes talang som gjorde att hon kom in på skolan…

Tamar har svårt att få vänner i sin nya klass. Clea däremot befinner sig ständigt i klassens centrum. Inte minst sedan hon blir ihop med den berömda filmstjärnan Jack Helanders son Tim. Men Tim mår inte bra och drar tyvärr ner Clea i sitt mående och destruktiva leverne. Tamar är kär i Clea och vill inget annat än att Clea och Tim ska göra slut så Clea blir glad som förut igen. Det dröjer inte långt in på den nya terminen innan de får höra en spökhistoria, eller vandringsägen, som handlar om skolan och om en elev som tidigare gått på skolan, vid namn Erling Jensen. Många tror att det är just en historia utan sanning, men Tamar blir varse om att det i allra högsta grad är en sann berättelse. Tamar ser Erling och han vill ha hennes hjälp.

Jag vill inte avslöja mer om boken, men den är riktigt, riktigt spännande. En bladvändare. Jag blir glad för att jag får ta del av teatervärlden och jag älskar alla citat och hänvisningar till böcker, filmer och pjäser. Författaren Sara Bergmark Elfgren är känd för sin och Mats Strandbergs triologi Cirkeln och för podcasten De dödas röster. Att hon kan skriva så man blir fängslad visste jag förstås sedan tidigare, men jag blev ändå förvånad över att jag, som stressad heltidsjobbande och halvtidspluggande småbarnsförälder, lyckades sluka denna tjocka bok utan att knappt märka av dess längd. Men visst, ska man vara lite hård så finns det ändock transportsträckor som skulle kunna plockas bort. Språket är lättläst och det flyter på så bra. Porträtten av Tamar och Clea känns också väldigt levande, liksom beskrivningen av byggnaden Norra Latin. Omslaget är underbart, det fastnade jag ordentligt för. Den realistiska grunden med skolvardagen och tjejernas liv utanför skolan känns väldigt realistisk. Den övernaturliga delen är också lagom tycker jag som egentligen inte alls brukar läsa sånt. Det är magiskt och övernaturligt emellanåt, men det övergår aldrig till regelrätt fantasy. Den som tror och hoppas på regelrätt skräck får dock leta vidare, här är det mer en touch of övernaturligt, á la Maria Gripe eller Ingelin Angerborn. Så det beror nog mycket på vad man har för förväntningar, det är ju en rejält hypad bok. Men jag gillade boken och kommer definitivt att rekommendera den till flera av mina låntagare som jag också tror kommer att gilla den. Och det här är en bok som många lär gilla, såväl unga som vuxna. Bäst av allt är att detta är den första delen i en planerad serie, Stockholmsserien, och jag är grymt nyfiken på hur författaren kommer att fortsätta. Om det kommer att vara samma huvudkaraktärer, om kommande böcker utspelas i samma miljö och så vidare. Ser verkligen fram emot fortsättningen.

Norra Latin är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.