Kalldrag är en svensk skräckroman med en tjej som heter Therese i huvudrollen. Hennes man John har fått jobbet som VD för Gränshammars Bruk och de bestämmer sig för att testa på att bo i Gränshammar under fem år. De får hyra ett litet hus i utkanten av samhället och lämnar Stockholm för att bege sig till ett helt nytt liv. Therese har tidigare jobbat som ekonom, men ska ägna sig åt personlig utveckling efter flytten till Gränshammar. Hon känner nämligen att hon måste lära känna sig själv på nytt och ta reda på vad hon egentligen vill med sitt liv.

Det dröjer inte länge efter att de flyttat in som Therese inser att det är någon konstigt som pågår i huset. Något övernaturligt. Både hon och femåriga dottern Sara märker av det. John däremot märker ingenting. Han jobbar ständigt och avståndet mellan honom och Therese växer sig större för var dag som går. Therese känner sig som en inkräktare och utböling i det nya samhället. Hon känner sig utstirrad och har svårt att komma in i samhället, men som tur är lyckas hon lära känna och bli kompis med Mia som innehar ortens blomsterbutik. Det visar sig dock att hon drar in Mia i det som händer i huset, något som visar sig vara betydligt värre än vad någon av dem har kunnat tro.

Therese ägnar mycket tid åt att läsa in sig på lokalhistoria för att försöka förstå vad det är som händer i huset. Det visar sig att huset ligger alldeles intill ett berg där man i århundraden har brutit malm i bergets gruva. I den gruvan har fyra gruvarbetare slagits ihjäl av en annan gruvarbetare, Pär Klang. Det är honom som Therese har sett intill huset, i ålderdomliga kläder med en gruvhacka i handen…

Ja, det här är alltså en skräckroman och det övernaturliga temat i boken är såväl spännande som skrämmande. Ett döende gruvsamhälle utgör en bra fond för skräcktemat och det är lätt att leva sig in i det som händer. Men det som jag tycker är bokens största behållning är att den inte enbart är en skräckroman utan också så mycket mer. Den är nämligen också en bra skildring över ett gruvsamhälle, eller vilket mindre samhälle som helst, hur det är att komma ny till ett litet samhälle (vilket jag gjort två gånger i mitt liv och starkt kan relatera till), hur invånarna i samhället blir påverkade av vad som händer på ortens största företag, hur nedläggningar, åtstramningar, varsel och uppsägningar kan påverka en hel bygd, hur det kan vara att leva i ett samhälle där kanske inte alla känner alla, men alla åtminstone känner till alla, hur svårt det är som nyinflyttad att komma in i en gemenskap, hur svårt det är att skaffa nya vänner i vuxen ålder, hur svårt det ibland kan vara att hitta vad man vill göra med sitt liv, hur ett äktenskap kan gå från att vara lyckligt till olyckligt, hur det kan vara att vara alkoholist och beroende av sitt jobb… och mycket, mycket mer.

Visst ser jag lite förbättringsmöjligheter. Redan på första sidan av boken hittade jag ett stavfel, vilket gjorde att jag oroade mig lite för vilken kvalitet resten av boken skulle hålla. Karaktärerna upplevde jag lite väl platta. John fick man inget grepp om alls och på slutet försvann han väldigt fort ut ur berättelsen. En sak som jag funderade över under läsningen var varför man inte fick ta del av familjens förflutna. Det nämns knappt alls någon farmor/mormor, gamla kompisar, arbetskompisar osv från tiden i Stockholm. Det känns inte riktigt realistiskt att de skulle lämna precis allt när de flyttade om det bara var för ett jobbs skull som de flyttade. Men nu är jag inne och petar på detaljer som egentligen inte har sådär jättestor betydelse för läsupplevelsen. Allt det bra i boken uppväger de här detaljerna många, många gånger om.

Kalldrag är en riktig sträckläsarbok. Den är snabbläst och lättläst, och det är svårt att lägga ifrån sig den eftersom man vill veta vad som ska hända härnäst. Extra kul är det förstås att författaren Markus Sköld kommer från Hofors (även om han bor i Stockholm nu) och att det också är Hofors som ligger till grund för det fiktiva Gränshammar. Jag bor inte alls långt från Hofors, även om jag inte kan säga att det är en plats jag brukar besöka särskilt ofta. Nu blir jag dock nyfiken på att besöka orten på nytt för att se om jag känner igen några av platserna från boken och jag blir även sugen på att läsa Vattnet drar av Madeleine Bäck som också sägs vara en skräckroman som utspelar sig i Hofors!

Barnmorskan Cecilia Lund är tillbaka! Barfotaflickan heter den åttonde boken i den populära serien av Katerina Janouch. Precis som många av de tidigare böckerna i serien tar även denna bok avstamp i ett aktuellt samhällstema, denna gång tiggare. Boken inleds nämligen med att en papperslös tiggarkvinna en natt kommer in på förlossningen. Hon föder en pojke, men dagen efter förlossningen försvinner hon spårlöst. Ingen vet vart hon tagit vägen eller varför hon lämnat sitt nyfödda barn. Samtidigt sker en rad dramatiska händelser i Cecilias familj, där bland annat sonen Marcus och Cecilias syster Maria blir drabbade. Cecilia stöter på svåra frågor, såväl privat som i sitt yrkesliv, som hon grubblar över. Ändå kan hon inte riktigt släppa den försvunna nyblivna mamman och hon försöker därför ta reda på vad som har hänt henne.

Jag har läst och tyckt om alla böcker i serien om Cecilia Lund hittills och Barfotaflickan var inget undantag. Precis som tidigare böcker så är även denna bok snabbläst och har ett starkt driv. Jag gillar blandningen mellan spänning och vardagsliv. Framförallt tycker jag om de delar där man får läsa om Cecilias liv som separerad fembarnsmamma och barnmorska. Egentligen behöver inte böckerna det där spänningsmomentet, utan skulle vara lika bra utan. Men det är klart att det tillför en liten extra krydda. Visst kan man tycka att det känns lite krystat att Cecilia ska vara med om så mycket dramatiskt, det är nog få personer som i sin vardag lyckas råka ut för så mycket som Cecilia i verkliga livet. Men de realistiska delarna av Cecilias vardagsliv tycker jag ändå väger upp den biten. Dessutom tycker jag att det är så roligt att få en inblick i en barnmorskas jobb. Återigen har Katerina Janouch alltså lyckats och jag hoppas att det blir många fler böcker om Cecilia Lund.

Barfotaflickan är utgiven av Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jag läste att Kulturkollo skulle diskutera boken En syster i mitt hus av Linda Olsson i Facebookgruppen Kulturkollo läser och jag blev då sugen på att läsa den för att vara med och diskutera. Dessutom hade jag tur att få ett exemplar tillskickat från förlaget, Brombergs, så jag har läst den nu i sommar.

En syster i mitt hus handlar om Maria och Emma som är systrar. De har dock inte setts på flera år, inte sedan begravningen av deras mamma för några år sedan. Innan dess har de också haft en sporadisk kontakt och inte särskilt djup kontakt heller. På begravningen råkade Maria säga till Emma att hon borde komma och hälsa på henne i Marias hus i Spanien. Maria tror aldrig att Emma kommer att göra det, men så plötsligt har hon bestämt sig för att komma dit. Till en början känns deras samvaro väldigt obekväm. Trots att det var Maria som föreslog att Emma skulle komma dit känns det som att Emma stör och inkräktar på Marias ensamhet. Ensamheten som hon såväl behöver efter att ha gått igenom en tragedi för något år sedan. Men allt eftersom dagarna går närmar de sig varandra och öppnar sig för varandra. De talar om den döda mamman som de båda har haft olika relationer till. De talar om den tragedi som Maria var med om. Och så småningom talar de också om det onämnbara – den tredje systern som inte finns bland dem längre. Den mest älskade systern dessutom.

Det är inte svårt att tänka sig att den här boken handlar om relationer och systerskap. Nu har jag inte läst särskilt mycket av Linda Olsson, men jag har förstått att hon ofta skriver om relationer av olika slag. Och det verkar vara hennes grej. Hon är duktig på att skildra den komplicerade relationen mellan systrarna. Samtidigt tycker jag att det blir mycket upprepningar. Systrarna går som katten kring het gröt och undviker varandra in i det längsta, åtminstone när det gäller att prata på djupet. När de väl börjar prata så går det också i cirklar och när boken slutar har de visserligen kommit betydligt längre än i början av boken, men så himla mycket starkare är relationen dem emellan egentligen inte. Det är mycket ältande, mycket anklagelser. Och det är väl så det är i verkligheten också, när man ska bearbeta ett barndomstrauma i vuxen ålder. Det är säkert oerhört nyttigt för de inblandade. Men särskilt spännande att läsa om är det tyvärr inte. Jag stör mig också lite på att systrarnas samtal känns lite för uppstyltade med tanke på att de inte är vana att prata, varken med varandra eller egentligen alls. Däremot innehåller boken fantastiska miljöskildringar som får mig att vilja åka till den katalanska kusten direkt.

En syster i mitt hus finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

I bilen håller jag på att lyssna på triologin om Maj. Det går långsamt, för jag lyssnar helst när jag kör längre sträckor. Dessutom var jag tvungen att vänta på den andra ljudboken från biblioteket där det var kö på den. Jag har lyssnat klart på Att föda ett barn i slutet av förra året och nu är jag nästan klar med Sörja för de sina. Därefter har jag Liv till varje pris kvar att lyssna på. Triologin om Maj har varit väldigt omdiskuterad i media de senaste åren. Böckerna är skrivna av Kristina Sandberg och triologin har blivit väldigt hyllad och prisbelönad.

Många har redan läst de här böckerna, eller har åtminstone hört talas om dem. Men för dig som inte har gjort det ska jag berätta att böckerna handlar om Maj som var hemmafru i den lilla norrländska kuststaden Örnsköldsvik under 1950-talet. Totalt ligger triologin på mer än 1500 sidor och man kan undra hur mycket det egentligen finns att skriva om en hemmafru från Övik, men faktum är att det ryms ett helt liv och en hel bit av den svenska historien på dessa sidor.

Det som Kristina Sandberg har gjort så storartat är att hon har lyft fram 1900-talets hemmafru på ett sätt som är ovanligt i svensk litteratur. Berättelser om traditionella kvinnoöden och kvinnomiljöer har ju tyvärr en tendens att glömmas bort när den svenska historien ska skrivas. Intressant är också att böckerna på ett sätt kan ses som en hyllning till hemmafrun och på ett annat sätt kan böckerna samtidigt ses som en kritik mot 1940- och 1950-talets hemmafruar.

Eftersom kvinnliga författare är denna mars månads tema i min utmaning Temaläsning 2016 är det väldigt intressant att reflektera över detta. Kanske är det bara en kvinnlig författare som vill och kan ta itu med detta makalösa arbete att lyfta fram en så bortglömd bit ur det svenska samhället?

Min egen farmor bodde just i Örnsköldsvik på den tid som böckerna utspelar sig och hon födde min pappa under samma tid som Maj födde sina barn i bokserien. Troligen gör detta att jag blir extra berörd av dessa böcker. Genom böckerna om Maj får jag en inblick i hur livet troligen såg ut för min farmor på denna tid. Min farmor är tyvärr död sedan länge, tänk om hon fått läsa dessa böcker och jag fått samtala med henne om dem, och om hennes eget liv. Men eftersom det inte går så är jag tacksam för att Kristina Sandberg ger mig möjligheten att få denna inblick i hur livet kan ha sett ut på den tiden.

Men jag berörs inte bara personligen, utan också som kvinna, feminist och genuspedagog. Dels för skildringen av hur hemmafruns liv verkligen såg ut, men vars arbete knappast värderades på den tiden. Dels för att det faktiskt finns en hel del krav från den tiden kvar än idag. Hur många kvinnor är det inte idag som känner att hemmet och barnen är deras huvudansvar, även om deras män anser sig vara jämställda och gärna hjälper till med barn och sysslorna i hemmet. Vem är det som är ”projektledare” i hemmet, som ser till att barnen har med sig fika till dagisutflykterna, som köper födelsedagspresenter inför kalas, som förhör på läxor, samordnar barnens aktiviteter, julbakar, julpyntar, ser till att barnen har kläder i nästa storlek som de kommer att växa i, som fixar påskägg och sitter som klassförälder? Nog finns det många män som gör det, men med handen på hjärtat, är det ändå inte många kvinnor som ser sig själva ha huvudansvaret för allt sånt? Hur många familjer finns det inte där båda föräldrarna jobbar lika många procent, men där kvinnan trots detta tar en större del av ansvaret för barn och hem? Hur många kvinnor går ner på deltid när barnen föds, just för att få tid för allt detta ansvar som hon upplever ligger på just hennes lott? Och hur många kvinnor är det inte som tycker att det är jobbigt när det kommer spontangäster just när hemmet är ostädat och det inte finns något gott att bjuda på?

Bäckerna om Maj är så stortartade också för att de alls inte bara handlar om hemmafruns vardag, utan det är så otroligt många aspekter som dessa böcker tar upp: moderskapet, klassbegreppet, klassresor, relationer, familjeband, ekonomi, politik, sexualitet, skuld, skam, sorg, kärlek, kärlekslöshet, och mycket, mycket mer. Jag läste i någon intervju med Kristina Sandberg att det kanske kommer fler böcker om Maj, för hon kände sig inte helt klar med Maj och det tycker jag låter alldeles perfekt, för jag är inte heller klar med Maj. Nu har jag visserligen tredje boken kvar att lyssna på fortfarande, men redan nu är jag säker på att jag kommer att sakna Maj när jag är klar med den. Och förresten, är det bara jag som skulle vilja läsa en bok ur Tomas perspektiv? Jag kommer på mig själv att undra hur männen på denna tid egentligen såg på kvinnorna och på hemmafrun. För faktum är ju att männen var lika hårt bundna till tidens ideal som kvinnorna.

Jag har lyssnat på Tisdagsklubben av Anna Fredriksson som ljudbok. Uppläsare var Anna Maria Käll. Bokens huvudperson heter Karin. Hon lever ett gott, väldigt inrutat liv, med maken Sten, vännerna i radhusområdet och jobbet som kokerska på ett äldreboende. De har en vuxen dotter och två barnbarn som de ofta bjuder hem på söndagsmiddag. Plötsligt drabbas Sten av en stroke. Han verkar visserligen ha klarat sig utan fysiska men, men blir förändrad som person, han blir sluten, vresig och likgiltig inför framtiden. Dessutom är rehabtiden lång och Karin får långa stunder ensam i radhuset. För att bryta tristessen som uppstår så anmäler hon sig till en kurs i asiatisk matlagning. Där träffar hon kurskamraten Monica, som lever ett helt annorlunda liv än Karin själv. Och så finns förstås kursledaren Henrik där. Henrik som väcker känslor som Karin knappt trodde sig ha. Samtidigt blir det en konflikt mellan Karin och hennes granne och bästa väninna Pia. Allt detta leder till att Karin börjar ifrågasätta sina invanda tankemönster och livsvanor.

Jag gillade Tisdagsklubben. Jag har sett att boken fått kritik för att karaktärerna är lite svåra att få grepp om och leva sig in hos och det kan nog stämma. Kanske kan det dock också bero på att jag är betydligt yngre än bokens huvudperson och därför kanske snarare identifierar mig med Karins dotter och hennes vardagsbekymmer med vabb och relationer än med Karin själv. Vissa saker i boken kan också kännas lite överdrivna, som att dottern och väninnan reagerade så kraftigt när Karin ville göra en så enkel sak som att anmäla sig till en matlagningskurs. Men samtidigt är boken en väldigt fin skildring över vilka vändningar ett liv kan ta, den tid som man ofta har med grubblande, ältande och beslutsångest innan man fattar livsavgörande beslut och hur skönt, men också läskigt det kan kännas att verkligen ha fattat det där avgörande beslutet. Boken har också många dimensioner, framförallt när det gäller relationer. Den berör såväl relationen mellan Karin och Sten, och mellan Karin och Henrik, som relationen mellan Karin och väninnorna Pia och Monica, men också relationen mellan Karin och hennes vuxna dotter. Boken är tankeväckande och den har återkommit i mina tankar flera gånger sedan jag lyssnat klart på den. Jag rekommenderar den därför varmt och tycker att den passar utmärkt för dig som gärna vill läsa om relationer och ha en lättläst feelgood med ett stråk av djup och allvar.

CD-boken Tisdagsklubben är utgiven av Bonnier Audio och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jag heter Jerker

och jag har Aspergers syndrom.

Det gör att jag tycker att det är jobbigt

att till exempel umgås med andra,

betala räkningar i tid, sitta i möten

och förstå osynliga regler.

Jag har alltid haft lättare

att förstå fiskarna i mitt akvarium

än människorna runt omkring mig.

Mitt liv med Asperger är skriven av Jerker Jansson. Det är en lättläst bok, utgiven av LL-förlaget. Boken är personligt skriven och handlar om Jerker, hans diagnos och hur han upplever världen. Tanken med boken är dels att ge en förståelse för vad Aspergers kan vara och dels att läsare ska kunna känna igen sig i boken. Men Jerker är noga att berätta att alla som har Asperger är olika och att det inte behöver vara något hinder för att man ska kunna leva ett rikt liv. Jag känner en person med Aspergers syndrom och jag tycker själv att jag har fått ökad förståelse. Men man behöver absolut inte ha den intentionen med att läsa boken, den är underhållande och riktigt bra skriven. Jerker bjuder på sig själv och man blir glad av att läsa boken och få en unik inblick i hand liv.

Boken finns att köpa bland annat på Adlibris och på Bokus.

Vet ni vem Åsa Sandell är? Hon började boxas när hon var 28 år. Efter fyra SM-guld och ett EM-guld inledde hon en proffskarriär, 37 år gammal. Hennes mest uppmärksammade match, mot Muhammad Alis dotter Laila Ali i december 2005, gjorde henne rikskänd.

I Bakom garden – ett boxarliv i tio ronder berättar Åsa om sin väg från framgångsrik amatörboxare, som etablerar sig som kulturskribent, men som så småningom tar det slutliga steget över till den osäkra internationella proffsbranchen. Boxning, framförallt proffsboxning, är en kontroversiell sport. Att dessutom vara kvinnlig boxare är speciellt. Som kvinna och boxare får Åsa arbeta lika hårt med att överhuvudtaget få gå matcher som att vinna dem. I boken berättar Åsa om träningen och matcherna förstås. Men hon berättar också om livet utanför ringen, om att bli vettlöst förälskad, men också om att bli förföljd och tvingas uppleva skillnaden mellan våld inom och utom ringen. Dessutom berättar hon om den långa vägen till att våga inse vem hon egentligen är och vad hon egentligen vill.

Bakom garden är en lättläst och snabbläst bok. Jag har själv inte läst så mycket om boxning tidigare, så jag tycker att det var spännande att få ta del av en helt ny värld för mig. Att få den inblicken. Att Åsa dessutom blandar detta med att berätta glimtar ur sitt privata liv ger boken en ytterligare dimension.

Jag har också läst Den tuffaste ronden – En personlig historia om abort, missfall, IVF och äggdonation, också skriven av Åsa Sandell. Den är dock inte utkommen ännu. I denna bok berättar Åsa om sin längtan efter barn. Hon var nämligen en av alla de ofrivilligt barnlösa kvinnor som finns i Sverige. Bakom garden avslutas med att Åsa blir gravid, bestämmer sig för att sluta boxas, men får missfall. Den tuffaste ronden fortsätter där. Den berättar om missfallet och det brustna förhållandet som följde. Om när hon träffade sitt livs största kärlek och om hur de tillsammans försökte få barn. Det gick inte på naturlig väg och de försökte också med flera IVF-behandlingar utan att lyckas. Till slut åkte de till Riga för att genomföra en äggdonation. Slutligen blir hon mamma till dottern Vera. Förutom att berätta sin personliga historia väver Åsa in fakta och historia om samhällets syn på kvinnans fertilitet, p-piller och äggdonation.

Den tuffaste ronden är mer naken och ärlig än Bakom garden. Den är också snabbläst och lättläst, Åsa har ett lätt och ledigt språk. Men ämnet gör att denna bok stannar kvar mer än Bakom garden. De flesta idag känner nog någon som har haft svårt att få barn på naturlig väg och den här boken ger en bättre förståelse och inblick.

Böckerna finns att köpa på Adlibris (här och här) samt hos Bokus (här och här). De är utgivna av Wahlströms & Widstrand respektive Kalla Kulor förlag.

Jag har läst fyra lättlästa böcker för vuxna, alla utgivna av Vilja förlag.

Egen nyckel är skriven av Ann-Charlotte Ekensten. Boken ingår i serien ”Emmas liv” och handlar om Emma som äntligen ska få flytta hemifrån. Hon ska få bo i en egen lägenhet på ett boende med särskild service och hon har längtat efter att få leva sitt eget liv nu. Men det är också mycket ansvar. Det upptäcker hon redan den första dagen… Boken är illustrerad i fyrfärg och vänder sig främst till vuxna med intellektuell funktionsnedsättning.

Max, var är du är skriven av Maria Frensborg. Boken handlar om Lina och Adam som sitter hemma och väntar. Deras son Max har varit på scouterna och skulle cykla hem själv. Men nu har det gått flera timmar och han har inte kommit hem än. De beger sig ut för att leta, men Max är borta. Var är Max?

Den blinda floristen är skriven av Sofia Bergvall. Boken handlar om Eva som driver en blomsteraffär. Affären har länge varit hennes dröm, men det visar sig att blomsteraffären går sämre än hon tänkt sig. Ingen köper blommor. En dag ringer någon och frågar om Eva kan ta emot en praktikant. Eva försöker säga nej, hon har ju inte ens jobb till sig själv. Dessutom är praktikanten blind! Hur skulle en blind person kunna bli florist? Hur som helst kommer den blinda floristen till Evas blomsteraffär och det visar sig bli en stor succé!

Svart lack är skriven av Ewa Christina Johansson. Den handlar om Erik som alltid har drömt om en sportbil. En dag står bilen där framför honom på gatan, svart och blank. Han skulle göra vad som helst för att få köra en sån bil, precis vad som helst, men man ska vara försiktig med vad man önskar sig, snart har han nämligen ångrat sig…

Hur är det egentligen att sitta i fängelse? Det är en värld som de flesta av oss aldrig kommer i kontakt med. Men läsning ger som tur är en möjlighet att få en inblick i världar vi annars aldrig får möta. Under Kriminalvårdens grönrandiga påslakan är just en sådana möjlighet. I denna bok ger den livstidsdömde trippelmördaren Ricard A R Nilsson en beskrivning av sina första 15 år i fångenskap. Men han gör det inte på vilket sätt som helst. Det är nämligen genom den japanska diktformen Haiku som han har valt att gestalta hur det varit för honom i fängelsets slutna och brutala värld.

Jag brukar inte läsa lyrik i vanliga fall, men haiku är en enkel men samtidigt uttrycksfull lyrikform med tydligt format som är lätt att ta till sig och beröras av. Temat i den här diktsamlingen är ju lite speciellt, det är kanske inte ett tema att känna igen sig i, men istället ett tema att beröras av. Trots de få orden känner jag nämligen både att jag berörs och att jag får en inblick i fängelsevärlden. Samtidigt kan detta vara en kontroversiell bok, dels med tanke på temat och dels eftersom det förekommer en hel del kritik i boken. Exempelvis så namnges vissa vakter i boken. Det här är en stark och läsvärd skildring som visserligen är lättläst, men som ändå stannar kvar länge.

Ricard A R Nilsson är författare och journalist som under sitt straff tagit flera universitetsexamina. Han har också gett ut En livstidsdömds dagbok som jag också gärna vill läsa. Under Kriminalvårdens grönrandiga påslakan är utgiven av Rarn Media och den finns bland annat att köpa på Bokus och på Adlibris.