Hjärta av jazz är Sara Lövestams fjärde bok. Jag trodde att det var en ungdomsbok, men det är lika mycket en vuxenbok. Boken handlar om en oväntad vänskap mellan Alvar och Steffi. Alvar bor på ålderdomshem. Nu för tiden har han ganska monotona dagar, men när han var ung tog han tåget till Stockholm för musikens skull och en gång fick han till och med spela med Povel Ramel. Dessutom träffade han sitt livs stora kärlek Anita. Steffi, hon går i nian i Björkeskolan, där drottningarna Karro och Sanja får härja fritt och bestämma vilka av eleverna som är inne och vilka som inte håller måttet. Steffi undviker skolan så mycket som det går och för att drömma sig bort fyller hon mp3-spelaren med favoriten Povel Ramel. En dag när hon går förbi ålderdomshemmet där Alvar bor så hör hon Povel Ramels välbekanta musik strömma ut från hans öppna fönster, och det dröjer inte länge förrän den oväntade vänskapen är ett faktum. En lättläst och annorlunda feelgoodbok för läsare i alla åldrar.

Magikerna har kallats för ett Narnia eller en Harry Potter för vuxna och det har jag lockats av trots att jag egentligen inte alls brukar läsa den här typen av böcker så ofta. Lev Grossman är en ny författare för mig, men jag hade ändå stora förväntningar inför den här boken i och med den hype som varit kring den. Dessa förväntningar infriades inte, men jag lyckades i alla fall läsa ut boken. Jag tycker att det är lite skiftande kvalitet på boken, vissa delar är jättebra, andra medelmåttiga och åter igen andra är riktigt dåliga.

Magikerna handlar om Quentin som går sista året på high school och är rätt så sur och less på sitt liv. Han drömmer sig bort till en väldigt Narnialik fantasivärld han läst om i barndomen; Fillory. Han önskar att någonting liknande kunde hända honom. Och det gör det, fast kanske inte riktigt som han tänkt sig. Plötsligt hamnar han nämligen på ett inträdesprov för en skola för magiker! Han blir antagen och börjar studera den svåra magikonsten. Under tiden som han pluggar lever han ett ganska vardagligt studentliv vid sidan av, han blir kär i Alice, han festar, har sex, blir vän med de andra studenterna och så vidare. Efter examen är han färdig magiker och då börjar en ny del av äventyret.

Det är i samband med Quentins examen som jag framförallt blev besviken på boken. Han är färdig magiker, men sen då? Som magiker har han och hans vänner inget speciellt mål eller uppdrag, ingen gåta att lösa, ingen fiende att besegra. På så sätt skiljer boken sig från Narnia och HP. Så småningom hamnar dock vännerna i fantasilandet från barndomen, Fillory, och där blir det förstås en del strider och fighter. Sen så slutar boken med några cliffhangers, eftersom detta är den första delen i en triologi. Jag är dock tveksam till om jag kommer att läsa kommande böcker.

Jag tycker att det är synd att Quentin framställs så sur och deprimerad, han är inte lätt att tycka om till skillnad från exempelvis karaktärerna i böckerna om Harry Potter. Det drar ner mitt betyg en del. Jag tycker också att tempot är lite för högt, man hinner liksom inte lära känna huvudpersonerna. Den här första boken skildrar Quentins fem år på skolan och ett par år av livet efter examen, till skillnad från Harry Potter där varje bok skildrar ett skolår (har jag för mig). Vissa stycken är detaljerat beskrivna, sedan beskrivs flera veckors eller månaders händelser på en enda sida. Dessutom saknar jag de målande miljöbeskrivningar som annars brukar finnas i fantasyböcker. Boken känns överhuvudtaget ganska ojämn och jag tror att den hade mått bra av en redaktör som hade arbetat med den lite mer. Boken är rätt så läsvärd, men har som sagt en skiftande kvalitet. Magikerna är utgiven av Pocketförlaget.

All In – när livet är allt eller inget är Emma Igelströms självbiografi om sin jobbiga ungdomstid. Hon simmade snabbast i världen och fick många medaljer som bevisade det. Dessutom var hon mamma till lilla Olivia. Men det fanns en annan sida också. Den 26 november 2010 bestämde hon sig för att inte längre leva. Då hade sex års problem med ätstörningar, alkoholism och självmordstankar kulminerat. Hon var kraftigt berusad när hon bestämde sig för att hoppa ner i det iskalla vattnet mitt i vintern. Men det visade sig att hennes liv faktiskt inte slutade där. Istället blev det starten på hennes nya liv. I Sydney år 2000 hade hon bestämt sig för att viga sitt liv åt simningen – nu bestämde hon sig för att lägga samma energi på att bli hel som människa igen.

All In är alltså en självbiografi där Emma Igelström själv berättar sin historia. Men det är inte bara någon snyfthistoria som man kanske kan tro, utan hon berättar ju också om vägen tillbaka, hur hon hittat sitt sätt och sin väg att våga leva sitt eget liv. Därför är det också en peppande och inspirerande bok, inte minst kanske för unga tjejer som säkert känner igen sig en hel del i den här berättelsen. All In är utgiven av Bladh by Bladh och vänder sig till vuxna, men jag tycker också att ungdomar gärna kan läsa den. Boken är dessutom både snabbläst och lättläst, så jag rekommenderar den starkt för den som vill beröras och inspireras på samma gång.

Modershjärtat är den femte delen i Katerina Janouchs romanserie om barnmorskan Cecilia Lund. Denna bok börjar med att en tragisk olyckshändelse drabbar hennes familj. Hennes mormor blir påkörd av en smitare och hon hamnar i koma. Hela familjen vakar vid mormoderns sida på sjukhuset och de ställer sig frågande till vem som kan köra på en gammal kvinna och sedan åka därifrån utan att lämna några spår. Sakta men säkert uppdagas hemligheter i familjen som leder till svar på frågorna. En tragedi som legat slumrad i decennier är på väg att komma fram i ljuset och därför finns det personer som till varje pris vill tysta de vittnen som finns till historien. Parallellt med denna händelse försöker Cecilia fixa sin vardag som nybliven fembarnsmor, kombinera barnmorskeyrket med föräldraskapet och hålla relationen till John levande.

Jag tycker att den här boken var väldigt bra, precis som övriga böcker i serien. Samtidigt som man får igenkänning från en barnfamiljs vardag så får man också följa en spännande historia vid sidan om, vilket är en bra kombination tycker jag. Det är en riktig sträckläsarbok, man vill inte lägga undan boken förrän man fått veta hur det går för alla inblandade. Tyvärr avslutas boken med en rejäl cliffhanger som vi får vänta med ända tills nästa år. Men det är väl så det ska vara i romanserier. Dessutom är boken stundvis lite förutsägbar och ibland undrar man också hur det kan komma sig att just Cecilia och hennes familj drabbas av allt. Men det kan man ändå bortse ifrån. Läs boken, du kommer att få en stunds trevlig underhållning och en rejäl dos igenkänning.

Mitt liv i 23 yogaställningar är en självbiografi av Claire Dederer. Hon fick problem med ryggen när hon var föräldraledig med sitt första barn och därför började hon träna yoga trots en lång startsträcka och stor misstänksamhet. Snart var hon fast. Men alla yogaställningar visade sig inte vara roliga, en del satte igång känslor av ensamhet och rädsla. Glömda minnen kom upp till ytan när kroppen gick utanför den vanliga bekvämlighetszonen. Hon insåg också att yogan fick henne att fundera över sitt liv, hur det varit och hur hon önskade att det skulle bli.

Jag tyckte att baksidestexten på den här boken var så lockande. Men jag lyckades inte läsa ut boken. Jag fastnade inte alls för den. Men eftersom jag tycker att den verkar så annorlunda och intressant så kommer jag nog ändå att ge den en ny chans någon annan gång. Någon som läst och tyckt om Mitt liv i 23 yogaställningar?

Eva har inte haft någon kontakt med sina syskon på många år. Men så dör hennes mamma och då träffas de förstås på begravningen. Men inte nog med det. Snart hamnar de i en bitter arvstvist. Evas mamma hade nämligen ett högt älskat sommarhus i skärgården, ett hus där Eva tillbringat oändligt mycket tid och även hjälpt till att renovera. Nu visar det sig att Eva och syskonen har ärvt en tredjedel var och de andra två syskonen vill sälja huset! Eva flyr ut till sommarhuset, men det dröjer inte många dagar förrän syskonen Anders och Maja dyker upp med sina familjer i släptåg för att förbereda huset inför försäljningen. Evas liv vänds helt och hållet upp och ner.

Jag hade hört mycket gott om Sommarhuset och såg fram emot att läsa den. Tyckte också att den skulle passa perfekt som sommarläsning. Men jag lyckades inte komma in i boken och läste inte heller ut den. Hade väldigt svårt för huvudpersonen Eva som inte alls försökte anstränga sig. Men också syskonen kändes osympatiska. Det är alltid lättare att läsa böcker där man känner något för karaktärerna, är det inte så? Jag gillar dock temat i boken, det känns som ett tema som alla känner igen. Osämja i familjen, familjehemligheter, arvstvister. Även om alla familjer kanske inte har haft så starka konflikter som Eva och hennes syskon så tror jag ändå att de flesta kan känna igen sig. Dessutom är miljöskildringarna väldigt bra i boken. Sommarhuset är skriven av Anna Fredriksson och utgiven av Forum bokförlag.

Hela sommaren har jag försökt ta mig igenom tredje delen i Sofi Fahrmans serie om Elsa, Elsas hemlighet. Men jag kom knappt en tredjedel, trots ihärdiga försök. Det här är helt enkelt ingen bok för mig. De andra två böckerna i serien har jag ändå tyckt varit underhållande, men nu är jag less på all ytlighet och all namedropping. Kanske beror det också på vilket stadium jag själv befinner mig i livet, men nu ger jag i alla fall upp och lämnar Elsa åt sitt öde.

Biografier och självbiografier är egentligen inte min grej, men i somras läste jag en annorlunda sådan. En bluffpilots bekännelser – 13 år i himlen av Thomas Salmes & Stefan Lövgren handlar om den svenske pilot som under 13 (!) år flög reguljärflyg, trots att han saknade flygcertifikat. Bokens första del är skriven av Thomas Salmes själv och den är riktigt dålig. Där berättar han om sin uppväxt, utbildning och sedan om sitt arbete som pilot. Men han missar inte en chans att framhäva sig själv. Det är mycket skryt i boken. Som att han skulle ha en ”jävla hästballe”. Vilken relevans det nu skulle ha för storyn, även om det skulle vara sant. Bokens andra del är skriven av journalisten Stefan Lövgren och där handlar det mycket om att han granskar Salmes uppgifter (och finner att många saknar sanning) och att han försöker ta reda på hur det kunde komma sig att Salmes fick flyga under så många år utan att ha något flygcertifikat. Boken är intressant, det är en underhållande och häpnadsväckande historia, men en sak är i alla fall säker – man ska inte tro på allt – inget är vad det synes vara.

Charlotte och Jacob var unga och förälskade och såg fram emot att få resa bort från vintermörkret och bara vara med varandra över jul och nyår. Men det blev inte som de tänkt sig. Flodvågen kom och svepte med sig Jacob. Kvar fanns Charlotte med en bottenlös sorg. I boken För då minns jag kärleken berättar Charlotte Alfvin genom sin barndomsvän journalisten Minna Tunberger om hur hon förlorade sin pojkvän i tsunamin och själv var nära att dö. Hon berättar om svårigheterna att återgå till ett fungerande vardagsliv, om kampen att bli förstådd här hemma i Sverige, och om vändningen där hon till slut mötte en psykolog som hade verktygen som Charlotte behövde för att kunna bearbeta sitt trauma och åter kunna känna glädje, ljus och lycka i livet.

 

För då minns jag kärleken är en oerhört gripande berättelse där författaren absolut inte väjer för att förklara hur det verkligen var, även när det gäller sådant som är riktigt jobbigt. Det är en lättläst bok, men ändå ingen bok man riktigt sträckläser eftersom den gör en så berörd, men å andra sidan är det ingen bok man glömmer direkt man läst ut sista sidan. Det är en gripande bok som sagt, men boken är också fylld med hopp och tillförsikt. Dessutom är den en intressant skildring över sorgebearbetning och den visar också på hur mycket och vilket stöd en krisdrabbad person kan behöva. Det här är därför inte bara en läsvärd bok för sitt underhållningsvärdes skull, utan också en bra bok att läsa för anhöriga till krisdrabbade personer liksom för de som i sitt yrke träffar på personer som varit med om trauman av olika slag.

 

Gå din väg men stanna är uppföljaren av Johanna Nilssons debutroman Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Boken är en fristående fortsättning och den handlar om huvudpersonen Hannas vuxenliv. Hanna träffar Alex en natt på Blue Moon Bar. Hon är 31 år gammal, men inuti är hon i mångt och mycket fortfarande ett barn. Först vill Hanna inte berätta för Alex om hur hon mår, hon är rädd att han ska gå sin väg. Men Alex skräms inte av hennes mörker. Han är nästan för bra för att vara sann.

Jag är ett stort fan av Johanna Nilssons böcker, framförallt de första böckerna, så gissa om jag såg fram emot att den här skulle komma ut. Och nu när jag läst den är jag positivt överraskad. Gå din väg men stanna var en bra fortsättning på boken om Hanna. Båda böckerna handlar förstås om författaren själv, från hennes uppväxt i den första boken, till hennes vuxenliv i denna bok, där hon möter kärleken och ställs inför utmaningen att bli styvmamma till två barn. Det är en naken och utelämnande bok som inte lämnar någon berörd. Boken behandlar ett tungt och svårt ämne, men trots detta är boken lättläst och dessutom fylld av hopp om en ljus framtid. Johanna Nilsson har dessutom som alltid ett makalöst språk.