BMW-ligan är en annorlunda bok. Det är en självbiografisk bok skriven av en före detta kriminell kille, ”Patric”, som numera är laglydig. Han berättar rättframt om de brott han utfört och det liv han levt. Han berättar om hur han fått överlista larm och nya varianter av lås och kassaskåp, om biljakter, bilstölder, relationer och mycket annat. Det är intressant att få en inblick i hur en kriminell person tänker och lever och boken är väldigt lättläst, så det är spännande underhållning. Dock hade jag gärna velat läsa mer om Patrics tankar och känslor kring brotten. Vad tänker man innan man gör en kupp, vad tänker man efteråt? Och vad tyckte och tänkte hans familj, hans flickvänner och så vidare? Författaren är bra på att berätta och han gör det med inlevelse. Det finns inte alltid en röd tråd i boken, men å andra sidan gör det väl sällan det i en persons liv heller. Det som tyvärr drar ner helhetsintrycket en del är att det finns många stavfel och grammatiska fel. Boken är utgiven av förlaget B4Press.

Igår skrev jag om en bok jag tycker är superbra, Ingen annan är som du. Idag ska jag skriva om en bok som jag inte alls tyckte lika mycket om, Flickvännen, av Karolina Ramqvist (Wahlström & Widstrand). Flickvännen handlar om Karin som är tillsammans med en kriminell kille, John. Boken utspelar sig under några dagar när han är ute på ett av sina jobb. Han tar på sig nya träningskläder och nya joggingskor. Han ger Karin en mobiltelefon med kontantkort. Han kan inte säga när han kommer tillbaka och inte heller vad han ska göra. Nu sitter hon fast i deras lyxiga hus och väntar på honom, dag efter dag. Ibland får hon sällskap av de andra flickvännerna som lever tillsammans med killar från samma kriminella gäng. De festar och skvallrar för att försöka tänka på något annat, men i grunden lurar den stora frågan – varför fastnar man för en kille som försörjer sig på våld och brott?

Det är ett annorlunda och intressant tema i boken, men jag hade jättesvårt att komma in i den. Jag lyckas inte känna något för huvudpersonen, varken sympati eller avsky. Dock är boken tankvärd och det är intressanta frågor som väcks.

Filmklubben handlar om Jesse, en skoltrött tonåring. Hans pappa ger honom ett annorlunda förslag. Han får hoppa av skolan, han behöver inte jobba och inte betala någon hyra. Men däremot måste pappan och Jesse se tre filmer i veckan tillsammans och det är pappan som väljer filmerna. På så sätt startas filmklubben och tillsammans ser de allt från franska filmklassiker till Hollywoodfloppar. Under tiden de ser filmerna diskuterar de filmernas innehåll och de kommer därför in på allt ifrån kärlek och vänskap till pengar och musik. Genom filmerna kommer far och son varandra nära och utvecklas tillsammans.

Det här var en bok jag inte lyckades läsa ut. Upplägget lät bra och intressant, men boken fångade aldrig mig tyvärr. Filmklubben är skriven av David Gilmour och utgiven av Forum bokförlag. Boken är en biografi.

När Angelologi utkom beskrevs den som ett slags Da Vinci-koden med änglar och nunnor i huvudrollen. I baksidestexten står det att Danielle Trussoni har skrivit en bladvändande thriller med omskakande hemligheter, ledtrådar dolda i klassiska konstverk och heliga artefakter. Det lät verkligen som en bok för mig och jag hade höga förväntningar. Den har också hissats i bokbloggar på nätet och det bidrog också till mina höga förväntningar innan läsningen. Men tyvärr infriades de inte. Jag lyckades inte läsa ut boken, jag kom aldrig in i den överhuvudtaget.

Boken börjar med att den 23-åriga nunnan Evangeline, som jobbar i klostrets bibliotek, en dag hittar en brevsamling som senare kommer att förändra hela hennes liv. Brevsamlingen är från andra världskriget och breven avslöjar en oväntad hemlighet: i generationer har det pågått en kamp mellan änglar och människor. Det visar sig också att Evangeline personligen har varit inblandad i denna kamp ända sedan hennes födelse, utan att hon själv vetat om det. Nu närmar sig ett stort antal bevingade varelser klostret och Evangeline tvingas söka efter ledtrådar i breven för att hitta det föremål som kan avgöra striden och rädda människorna.

Nu slutade jag läsa efter omkring 75 sidor, men det jag hann upptäcka var att kvaliteten var väldigt skiftande i texten. Vissa delar hade ett bra flyt och ett bra driv, medan andra kändes väldigt osammanhängande och mest uttråkande. Jag störde mig också på att det fanns en hel del stavfel och grammatiska fel i texten. Visst verkar det finnas många som har gillat den här boken, men det är då ingen bok som jag kommer att rekommendera vidare. Boken är utgiven av Damm förlag.

Barfota Änglar är Linnea Willéns sanna histora om när hon och kompisen Emma rymmer till Tokyo för att skapa sig en bättre tillvaro. De var 18 och 20 år gamla när de bestämde sig för att lämna Sverige. De lämnar en lapp i sin lägenhet där det står att de gett sig av frivilligt och inte vill bli eftersökta. Sedan åker de till Tokyo för att ta jobb som värdinnor på nattklubbarna. De tror att dessa jobb är spännande och välbetalda, men efter ett tag visar det sig att verkligheten är annorlunda. Bakom de neonglimrande fasaderna döljer sig nämligen en värld full av svek, utnyttjande, droger och sprit. Som tur är så har de varandra. Men räcker det?

Boken är helt sann, fast vissa miljöer och namn har ändrats av privata skäl. Det är en engagerad och dramatisk berättelse, men trots detta lyckas jag inte riktigt bli fängslad av den. Dels är det språket som inte riktigt tilltalar mig och dels är det så att man inte riktigt får komma Linnea in på djupet. Visst är det en tragisk skildring av krossade drömmar och sökandet av den egna identiteten. Men jag hade velat ha en mer välskriven bok. Främst stör jag mig nog på bokens form. Den har inga kapitel, istället är den indelad i tre delar (före Japan, i Japan och efter Japan), vilket gör boken svårläst. Men om man tycker om att läsa om livsöden så tycker jag absolut att man ska läsa denna bok för det kan ge en stark läsupplevelse. Barfota änglar är utgiven av Kalla Kulor förlag.

Tack vare Facebook har Tove fått kontakt med Christian igen. De var tillsammans för några år sedan, men tappade kontakten när det tog slut. Genom åren har Tove försökt hitta honom igen, men utan resultat. Men Facebook lyckades alltså föra dem samman igen. Facebook som blivit så viktigt för Tove när hon lämnat sitt reklambyråjobb i Göteborg och istället flyttat till Varberg där hennes man börjat jobba. På Facebook håller hon kontakten med sina gamla vänner och kollegor i Göteborg och numera också Christian då. Tove längtar bort från Varberg och vardagen. En liten flirt på nätet känns ofarligt. Inte minst så länge inte hennes man vet något…

Konsten att vara otrogen på Facebook handlar om de oändliga möjligheterna att kommunicera. Det är en roman skriven av Gunilla Bergensten, som tidigare skrivit Familjens projektledare säger upp sig, som fick enastående kritik och som jag tyckte mycket om. Konsten att vara otrogen på Facebook är hennes skönlitterära debut och den fick inte mig att bli helt fast. Jag lade undan den efter ungefär halva boken, då jag inte tyckte att den gav mig så mycket. Boken utges av Forum bokförlag.

Jag hade lite svårt att komma in i Berättelsen om Esmara, men sedan blev jag fast. Det är en bok som är ganska annorlunda mot de böcker jag brukar läsa, men den var riktigt, riktigt bra.

Esmara kommer från Tornedalen. Det är där hon har sitt hem, sin stora, myllrande släkt, den rogivande naturen och tryggheten, men också mörka minnen från barndomen. Under åttiotalet beger sig Esmara från Tornedalen till Stockholm för att läsa på Handelshögskolan och för att ta hand om släktens hus på Dalagatan. Det senare visar sig vara svårare än hon trott och även något som får gamla familjefejder att återigen blossa upp. Men trots detta tar sig Esmara fram i huvudstaden. Hon är egensinnig, ambitiös, har stor iver och gott självförtroende. Hon handlar med fastigheter, lär känna nya kontakter och träffar Ludde…

Berättelsen om Esmara är välskriven och rymmer många bottnar. Esmara är inte en helt igenom lätt person att fatta sympati för och det är utmanande. Det ska komma två böcker till om Esmara och jag kommer garanterat att läsa även dem. Berättelsen om Esmara är skriven av Petra Östergren och utgiven av Piratförlaget.

Ann Söderlund skriver på ett roligt och underhållande sätt tycker jag, jag har alltid uppskattat att läsa hennes krönikor. Hennes nya bok, Men vi knullar ju ändå inte, (Frank förlag) är inget undantag. Det är väldigt rolig, igenkännande läsning. Boken består av ett antal korta krönikor som handlar om kärlek och den svåra konsten att leva tillsammans. Det är ingen bok som stannar kvar, men den passar perfekt för en stunds underhållande när man vill muntras upp och komma på andra tankar. Jag tycker att boken passar bäst när man läser en text i taget och inte sträckläser hela boken på en gång. Ett tips är att ta med boken om du buss- eller tågpendlar till jobbet, den har ett smidigt format för att tas med. En perfekt bok för dig som gillar exempelvis Mia Skäringer eller Martina Haag.

Jag brukade drömma om dig är en väldigt gripande berättelse som handlar om att bli förälder till ett autistiskt barn. Boken handlar om Tess som har längtat mycket efter sitt första barn och när Love äntligen föds är hon överlycklig. Men föräldraskapet blir inte som hon hade tänkt sig. Love är inte som andra barn. Han skriker ständigt, vägrar sova och är omöjlig att få lugn. Hon har inte heller så mycket stöd runtomkring sig, hennes man jobbar mycket och deras föräldrar förstår inte riktigt hur jobbigt det kan vara med ett barn som Love. När Love är ett par år gammal visar det sig att Love har autism och bitarna börjar falla på plats. Men Tess värjer sig mot ett liv som hon inte riktigt är redo för, en tillvaro där allt kretsar kring Loves behov. Kommer hon verkligen att orka?

Jag brukade drömma om dig är skriven av Petra Holst och utgiven av Forum bokförlag. Boken är väldigt känslosam. Stundvis gör det nästan fysiskt ont att läsa. Framförallt som förälder känner man igen sig i många situationer och man förstår verkligen Tess frustration. Boken är sorglig, men det är en väldigt bra beskrivning över Tess livsresa från överlycklig gravid via frustrerad småbarnsmamma som instinktivt känner att något är fel och till insikten om att hon numera är en handikappmamma till ett barn med en livslång diagnos. Jag sträckläste boken och den är snabbläst, men den stannar kvar länge. Jag brukade drömma om dig är en roman, men författaren har själv erfarenheter från att vara förälder till en autistisk son, vilket gör att boken känns oerhört trovärdig.