Blondi är Birgitta Anderssons självbiografi. Birgitta berättar om ett liv där hon som nyfödd nästan lämnades i en snödriva. När Birgitta var sju år blev hon våldtagen av en missbrukare. När hon var tolv år började hon prostituera sig. Som trettonåring var hon fullfjädrad prostituerad med hallick. Som tonåring utnämns hon av pressen som Sveriges gangsterdrottning. Boken inleds vid Birgittas barndom och beskriver tiden ända fram till hon skriver den här boken.

Det här är en sorglig historia om missbruk, prostitution, brott och straff. Birgitta spenderar sexton år av sitt liv på olika institutioner. Alltifrån flickhem, ungdomsvårdsskolor, psykiatriska kliniker och slutna avdelningar på såväl mentalsjukhus som kvinnofängelset Hinseberg.

Det här är en svidande bok om ett gripande människoöde. Birgitta berättar sin historia på ett osentimentalt vis. Det är också ett skakande tidsdokument men också en historia om en överlevnadsinstinkt. Läs den!

För några månader sedan läste jag den första delen i romanserien om Cecilia Lund. Den heter Bedragen och är skriven av Katerina Janouch (Piratförlaget). Nu har jag också läst del nummer två, Systerskap. Den tar vid där den första boken slutade. I förra boken visade det sig att Cecilias man hade varit otrogen. Nu är separationen ett faktum, Cecilia är nybliven varannan veckas mamma och deras hus ska säljas. Parallellt med att man får följa Cecilias vardagsdramatik så får man också följa en annan historia, där en rad övergrepp på unga kvinnor står i centrum. De båda historierna vävs sedan ihop på slutet.

Jag tycker att den här romanserien är riktigt bra. Bok nummer två i serien var nog snäppet bättre än den första boken. Den var också mer snabbläst. Det är inga extrema dramatiska händelser som står i centrum utan snarare saker som vem som helst kan råka ut för och saker som dagligen händer också. Man får följa huvudpersonens tankar och känslor och dessa är verkligen superbra skildrat. Man lever sig in i boken. Det är kanske ingen bok som stannar kvar länge, men det är riktigt bra underhållning och även igenkänning under tiden man läser. Jag som är utbildad doula (en kvinna som är med som stöd under förlossningar) och är väldigt intresserad av barn och förlossningar tycker också att det är en riktigt bra krydda att man hela tiden för följa Cecilias arbete som barnmorska på förlossningen. Precis som Bedragen så är alltså Systerskap en riktigt läsvärd bok. Nyligen har också del nummer tre kommit i serien: Hittebarnet. Har beställt denna som recex och jag hoppas den snart dyker upp, för jag vill läsa mer om Cecilia.

Bara vanligt vatten av Kajsa Ingemarsson (Månpocket) har jag läst på under en lång tid. En snutt här och en snutt där, men jag har inte kommit mig för att läsa ut den förrän nu. 560 sidor chicklit har inte direkt varit högprioriterat när det har funnits så mycket annat. Nu har jag alltså läst ut den, men har nästan hunnit glömma den igen. Det är inte direkt någon bok som berör eller stannar kvar.

Boken handlar om Stella Friberg, succéförfattaren som tycks ha allt en kvinna kan drömma om. Men precis när hon ska börja skriva den tionde och sista boken i sin populära bokserie så får hon en läcka i badrummet och det blir upptakten för en hel rad med oväntade och omtumlande händelser som helt och hållet förändrar Stellas liv.

I baksidestexten står det att man får en träffsäker inblick i förlagsvärlden och en författares vardag, men jag vet inte om jag håller med om detta. Visserligen handlar boken mycket om författarskap och om just Stella Fribergs vardag. Men jag tvivlar på att alla författare är som mångmiljonären Stella Friberg. Det är bara att gå till mig själv som för tillfället skriver på min andra bok – jag är så långt ifrån Stella Friberg som man kan komma och min vardag ser definitivt inte ut som hennes. Här och där i boken ligger också insprängda sidor som är hämtade ur den bok som Stella Friberg skriver på just nu. Dessa sidor bläddrade jag helt förbi. Jag tyckte inte alls att de tillförde något till historien. Tvärtom retade jag mig på dem eftersom de var så illa skrivna. Själva storyn är egentligen bra och det finns många bra partier i boken. Framförallt gillar jag temat att en rik och berömd kvinna möter en relativt fattig VVS-kille. Men boken når inte riktigt ända fram och trots att det finns många bra ingredienser så blir inte resultatet bra i slutändan. Boken hade nog mått bra av att kortas ner lite. Men om man tycker om att läsa chicklit och är intresserad av att läsa om bokbranschen så kan man nog ge sig på boken ändå. Bara vanligt vatten är förutsägbar och långtråkig, men stundvis en rolig och underhållande bok.

Länge stod Hungerspelen i min bokhylla, och senare också fortsättningen, Fatta eld. Jag lockades inte alls av böckernas framsidor och ordet ”framtidsroman” i baksidestexten fick mig att välja andra böcker att läsa istället. Jag har aldrig gillat sf eller fantasy och trodde att denna bok hörde till någon av dessa genrer. Till slut så plockade jag ändå upp Hungerspelen, efter att ha irriterat mig på att så många bokbloggare har hyllat dessa böcker. Det tog inte lång stund förrän jag läst ut Hungerspelen och snabbt sträckläste jag Fatta eld också. Ja, böckerna är värda att hyllas. Och ja, jag väntar andäktigt på att den tredje och avslutande delen i triologin ska komma ut (den kommer i oktober). Böckerna kommer som film också så småningom.

Hungerspelen är en tävling på liv och död som går av stapeln en gång om året och direktsänds i TV. Från varje distrikt väljs två ungdomar mellan 12-18 år ut för att delta. Ungdomarna lottas fram och därefter skickas de till huvudstaden för att tränas, stylas och visas upp i tv. Det sker direktsända intervjuer och de måste försöka marknadsföra sig själva för att locka till sig sponsorer under tävlingen. Därefter skickas de ut på spelplanen för att tävla mot varandra. Det konstrueras en ny spelarena för varje år och de ser olika ut för varje gång. Bara en enda av ungdomarna kan vinna – den som överlever de andra.

Bokens huvudperson är Katniss Evergreen som är 14 år. När hennes älskade lillasyster Primrose lottas fram i tävlingen ser hon ingen annan utväg än att själv ta Prims plats i spelen. Det är inte så svårt att räkna ut att Katniss vinner tävlingen. I slutet av boken gör hon och hennes medtävlare från distrikt 12, Peeta, revolt och skriver historia. Men det gör man inte ostraffat. I bok nummer två tvingas både Katniss och Peeta ut på tävlingsarenan igen och nu ska de tävla mot alla tidigare segrare i Hungerspelens historia…

Böckerna om Hungerspelen läser man inte för att det är ett vackert språk eller mysiga miljöskildringar. Nej, här är det spänning och högt tempo redan från början. Man vävs in i historien och man kan se tävlingsarenan framför sig. Jag kom på mig själv att hålla andan ett par gånger under läsningen. Suzanne Collins trollbinder verkligen sina läsare. Visserligen räknas dem som ungdomsböcker, men böckerna fångar oss vuxna minst lika mycket. Varför inte högläsa böckerna tillsammans med din tonåring?

Böckerna är skrivna av Suzanne Collins och utgivna av Bonnier Carlsen.

Vad mina döttrar bör veta (Lind&Co) är skriven av Elizabeth Noble.

Barbara har cancer. Hon är mor till fyra döttrar. En dag ställs hon inför det svåra att hon måste ta farväl av sina döttrar. Men hur ska något sådant gå till? Hur ska hon någonsin kunna ta farväl av sina döttrar? De behöver henne ju. Barbara bestämmer sig för att skriva brev till dem. Det blir personliga brev till dem alla. Brev som innefattar hemligheter, drömmar och rädslor. Efter Barbaras begravning finner syskonen tröst i sin mammas brev.

 Boken är gripande, fin och rörande. En bok att läsa!

Rörmokaren är en politisk thriller skriven av Viggo Cavling. Boken är utgiven av Forum och i huvudrollerna står tre vänner som kommer från helt olika bakgrund, men som lärde känna varandra på internatskolan i Sigtuna. Mårten Leijon är Socialdemokraternas ”rörmokare”, den person som partiet ringer till när de behöver okonventionell hjälp (mutor till exempel). Adam Frejlif är stjärnreporter på Dagens Nyheter och längtar ständigt till nya scoop. Gabriel von Fersen är rikemansbarnet som lever i skuggan av sin bror som kommer att ärva allt – själv lever han som börsmäklare men har ständigt dålig ekonomi och drömmer om att göra det stora klippet. De tre vännerna lever ganska olika, men parallella liv. Men ju längre boken fortskrider, desto mer sammanflätas deras öden och frågan är hur deras vänskapsrelation klarar den hårdaste av prövningar. Vad är egentligen viktigast för dem, pengar eller vänskap?

Boken har fått lite ljumma recensioner, åtminstone bland de som jag läst. Själv tyckte jag att boken var medelmåttig i början, men tog sig bra mot slutet. Visserligen finns inget extraordinärt som sticker ut, varken språk eller gestaltning är egentligen speciellt bra. Själva temat är väl också sådär, med politikerföraktet och korruption som starkt lyser igenom. Men jag gillar ändå boken på något sätt. Dels är huvudpersonerna intressanta, de har helt olika bakgrund och helt olika liv, ändå har de något gemensamt och jag gillar trots allt hur de gestaltas. Dels tycker jag också om greppet med Mårten som rörmokare, det kändes nytt, spännande och intressant. Rörmokaren är ingen bok som stannar kvar, men den har ett stort underhållsvärde. Skulle det komma en uppföljare skulle jag läsa även den.

Det här är Karin Brunk Holmqvists femte bok om gamla människors möte med moderna företeelser. De tidigare böckerna heter Potensgivarna, Rapsbaggarna, Villa Bonita och Sirila gentlemän sökes. Jag har Potensgivarna hemma och ser fram emot att läsa den.

Rosa elefanter (Kabusa böcker) handlar om paret Signe och Artur. Paret bor på samma bondgård som Artur vuxit upp på. I parets yngre dagar var bondgården fylld av djur. Nu när de närmat sig sjuttio har de bara hönsen och katten kvar. Signe och Artur har aldrig rest. De har stannat i sin byggd och varit nöjda med det. Men så en dag förändras det trygga livet som de känner till. Nya  grannar flyttar in. Det närmaste huset har stått tomt länge, nu kommer husägarens sjuttioåriga dotter med sina flyttlådor. Paret är säkra på att hon är underlig. Hon har ju rest runt i USA och Indien, har någon påhittad mystisk sjukdom (elallergi) samt praktiserar alternativa behandlingar. Och i ett annat hus flyttar samtidigt ett frireligiöst par in. De slår snabbt upp ett stort tält i trädgården och människor börjar strömma till tältmöten.

Till en början blir både Signe och Artur förskräckta. Men de är inte sämre än att de  vidar sina vyer. Signe blir snabbt bästa vän med den New Age inspirerade grannen och Arthur får fullt upp med att leka polis.

Det här är en mysig bok. Stämningen i boken är god. Som sig bör lär sig det gamla paret någonting om sig själva och de vågar göra sånt de aldrig trodde. Jag blir inte irriterad på det äldre och till synes inskränkta paret. Istället gillar jag att följa deras resa. Det är ett rart par med stark kärlek till varandra. Jag ler när jag hör Arthurs syn och uttal på moderniteter. Läs den här boken!

Alldeles precis la jag ifrån mig Sanna Sjöswärds underbara biografi, Min mamma är en persisk prinsessa. En bok som jag inte kunde lägga ifrån mig förren jag fått höra slutet.

Sanna är född 1973 och arbetar som bildjournalist. När Sanna var fyra år kom hon till Sverige som adoptivbarn. Hon växte upp med adoptivföräldrarna Per och Brita samt en två år yngre bror, som även han är adopterad. De var en medelklassfamilj och bodde i en villa på Lidingö. Men Sannas uppväxt var besvärlig. Hon blev många gånger mobbad, för sitt annorlunda utseende. Och hon kände ett utanförskap.

Efter en rad livskriser däribland en cancertumör, känner Sanna en stark längtan efter att söka  sina rötter. Genom en artikel i en Iransk tidning lyckas hon få kontakt med sin biologiska mamma. Sanna är då i tjugoårsåldern. Men det dröjer ytterligare innan Sanna reser till Teheran för att möta sin biologiska släkt. När hon så väl kommer iväg, blir det många gånger jobbiga möten. Men Sanna kommer att göra många reser till Iran. Kulturkrockar gör det inte alla gånger lätt att förstå varandra och de svar hon söker efter från sin mamma är svåra att få besvarade. Sanna känner en känsla av att ha blivit bortvald. Å andra sidan upplever hon en enorm kärlek från sin biologiska släkt.

Sannas mamma är inte den persiska prinsessa som Sanna haft i sina drömmar, i själva verket är hon fattig och sjuk och det tar tid innan Sanna får verklig kontakt med sin mamma. Jag tycker egentligen inte att berättelsen handlar om att finna en mamma, utan att finna sig själv. En oerhört stark skildring. Som jag rekommenderar Er att läsa i sommar.

Påminnerskan (Damm förlag) är skriven av Anne Tyler. Författaren Anne Tyler var som störst i Sverige på 80-talet. Hon är mest känd för sina romaner Den tillfällige turisten och Restaurang hemlängtan.

Liam Pennywell är en lärare som vid 61 års ålder tvingats gå i pension. Men det bekommer honom inte, då han aldrig varit förtjust i sitt jobb. Liam är en människa som istället för att ta rodret över sitt liv, låtit saker och ting hända.

En dag förändras dock Liams liv. Han blir nedslagen av en inbrottstjuv och slaget i huvudet orsaker minnesförlust. Liam vaknar upp på sjukhuset. När han inser att han tappat sina minnen blir han besatt av att återfå sitt minne. Han behöver en påminnerska – någon som hjälper honom att minnas. Men den hjälp han får är kanske inte vad han tänkt sig.

Liam har i sitt liv avverkat två äktenskap och uppfostrat tre döttrar. Allt utan att egentligen vara närvarande. Långt tillbaka finns också Liams drömmar om filosofistudierna som aldrig blev av. Att han istället blev lärare är något som bara blev, som så mycket annat i hans liv. Påminnerskan är en sympatisk historia. En historia värd att läsa.

Therése växte upp i Enskede, i ett rött hus med vita knutar – en trygg och närmast idyllisk uppväxt. Men när hon gick på mellanstadiet började hon märka att det bråkades allt mer hemma och att hennes mamma kanske inte var som alla andra mammor, även om hon inte förstod varför. En sensommarkväll när Therése var elva år yttrade hennes pappa några ord som fick bitarna att falla på plats och som skulle komma att prägla resten av hennes uppväxt: ”Therése, mamma är alkoholist”.

Vi har ju hemligheter i den här familjen handlar om Therése och hennes uppväxt. Det är en självbiografisk bok som har utgångspunkt i Theréses egna dagböcker. Det handlar om rädsla, sömnlösa nätter, depressioner, besök på akuten, struliga tonår och kampen för att klara skolan trots kaoset hemma. Boken är oerhört gripande och jag sträckläste för att få reda på hur Theréses liv skulle bli. Therése har tillsammans med kompisen Denise skapat den ideella föreningen Maskrosbarn, som är till för barn och unga som lever med föräldrar som missbrukar och/eller har en psykisk sjukdom. I slutet av boken får vi ta del av hur de kom på idén till föreningen och hur de har lyckats skapa en framgångsrik förening med hjälp av hårt arbete och ett starkt engagemang. Jag tycker att alla borde läsa den här boken, framförallt alla som någon gång kommer i kontakt med barn och unga. Missa den inte!  

Vi har hemligheter i den här familjen är skriven av Therése Eriksson och utgiven av Ponto Pocket.