Redan i början av januari har jag läst en av årets bästa böcker. Det är så konstigt nuförtiden borde platsa in på årets tioitopp-lista – den är så bra! Den handlar om Birgitta, vars 86-åriga mamma börjar röra ihop saker, tappa bort saker och gå hemifrån utan att veta hur hon ska hitta hem. Hon får snart en demensdiagnos och Birgitta söker efter en plats på ett äldreboende eftersom hon inser att mamman inte längre klarar sig själv. Men inga platser finns. Birgitta stressar för att sköta heltidsjobb, man, barn och privatliv – samtidigt som hon blir mamma till sin mamma. Vi får följa Birgitta i hennes dilemman, i sorg, glädje, ångest och funderingar. Hela tiden tänker man ”hur skulle jag själv göra” och ”hur skulle jag vilja att det var”. Jag har jobbat inom äldreomsorgen samt haft en farmor som var dement. Jag har sett allt detta från flera håll och jag tycker att boken precis har fångat upp ämnet. Det är verkligen såhär det är, mer eller mindre. Det är en otroligt viktig fråga och en väldigt intressant och brännande fråga. Språket i boken är kanske inte det allra bästa, men engagemanget, träffsäkerheten och gestaltningen väger upp det hela.

Elsas mode är en kul chick lit-roman. Den är skriven av Sofi Fahrman och boken är tänkt som första delen i en triologi om Elsa. Den handlar om shopping, fest, kärlek, sex, inneställen, trender och Stockholms modevärld. Jag läser inte gärna chick lit i vanliga fall, men jag kom på mig själv att tycka om Elsas mode. Dels är boken mer välskriven än andra i genren, dels känns den mer genuin i och med att den utspelar sig i Sverige och i en värld som andra faktiskt kan ta del av. Det ger också många pluspoäng att Sofi Fahrman skriver om sitt eget område – hon har full koll på Stockholms modevärld, på folk, inneställen och trender – därför känns boken träffsäker och äkta. Ett minus dock för karaktären Elsa som är både självupptagen och naiv – lite för mycket av en klyscha för min smak. Elsas mode är underhållande, det är ett lättsamt språk och den är snabbläst. Den kommer garanterat att läsas och älskas av många unga modeintresserade tjejer.

Dan Browns nyaste bok, Den förlorade symbolen, lyckades inte fånga mig nämnvärt. Jag läste visserligen ut den, så den höll inte alltför låg nivå, men mycket mer än så var det inte. Huvudpersonen är som vanligt Robert Langdon, professor i religiös symbolik vid Harvard. Boken inleds med att Robert Langdon hamnar mitt i händelsernas centrum och hamnar således i trubbel och måste hålla sig undan myndigheterna som nosar honom i baken. Han hittar dessutom en kompanjon, en kvinnlig sådan, som är med i dramat. Under bokens gång hinner de båda förstås vara med om nära döden-upplevelser, sorg, glädje och dramatik. Ingenting som vi inte läst i de tidigare böckerna alltså. Det som skiljer mellan böckerna är förstås själva storyn, denna gången handlar det om frimurarna och deras hemligheter. En överraskande sak är att ”skurken” inte visar sig vara den man trodde att han var. Det tyckte jag om. I övrigt var det inget vidare nytänkande i boken. Nja, jag tror att det får räcka med Dan Brown för mig, kommer det en ny bok så lär jag inte läsa den.

Inte längre nunna handlar är en självbiografisk bok som handlar om danska Helene Hägglunds liv. Redan som barn blev hon troende, växte upp i en troende familj och såg kloster som en naturlig del av samhället. Därför var steget inte så stort till att själv tidigt bli nunna. Hon berättar om livet och vardagen i klostret, men också om att inte passa in och så småningom – efter 12 år i kloster – så väljer hon att gå ur och istället ta för sig av vad livet har att erbjuda. Idag bor Helene i Göteborg med man och två barn. Boken är inget språkligt mästervärk, men i gengäld är den både lättläst och mycket läsvärd. Det är inte ofta man får insyn i det vardagliga klosterlivet och jag har alltid varit nyfiken på nunnorna. Jag lockas av lugnet, stillheten, enkelheten och friden som verkar finnas på kloster och jag har i flera år drömt om att åka på retreat i kloster. Kanske blir det av någon dag.

Johan Stark har ett tufft liv – han är mobbad i skolan och hans farfar har just dött. Han har ärvt en låda serietidningar som hans farfar var med och ritade när han var ung. Som tröst försjunker Johan i dessa. Serien heter Kapten Nova vid Planetpolisen. Men det visar sig att arvet var något mer än en låda serietidningar. Plötsligt dyker Kapten Nova upp på riktigt och han har en drastisk lösning på problemen i skolan. Innan Johan hinner fundera så är han och kapten Nova ute på ett rymdäventyr som han aldrig kunde drömma om.

Ett rymdäventyr för ungdomar som innehåller de klassiska ingredienserna; intelligenta rymdskepp, avancerade massförstörelsevapen, hemliga agenter, mordiska robotar och galna vetenskapsmän. Den vänder sig främst till ungdomar, men kan läsas av såväl barn mellan 9-12 som vuxna. Boken är skriven av Henrik Örnebring och utgiven av Järnringen förlag. Författaren arbetar just nu med en ny bok om Kapten Nova.

En av de stora snackisarna bland ungdomsböcker just nu är Djävulens märke av Magnus Nordin (Bonnier Carlsen). Den handlar om värstingklassen 9c på Katarina Östra. Sedan deras lärare Hanna fått ett nervsammanbrott har vikarierna avlöst varandra. Men så börjar vikarien Malin och hon lyckas med sådant som ingen annan lärare kan. Hon lyckas ena klassen, hon lyckas få dem att våga och satsa, att anstränga sig för sin framtids skull. Men det är något konstigt med Malin. Exempelvis skiftar hennes ögon färg emellanåt.. Det hela utvecklar sig till en kamp mellan gott och ont och snart också mellan liv och död. Ella är en av de få som inser vad Malin egentligen är, men ingen tror på henne.

En otroligt bra bok som dels ger en träffsäker och supersnygg skildring över hur det är att vara tonåring i dagens Sverige, men dels också innehåller spänning, skräck och lite fantasy i en blandning som gör att man inte kan sluta läsa. Visserligen är detta en ungdomsbok, men den funkar lika bra för vuxna. Årets julklapp till alla från 13 och uppåt.

Twilight-serien är enormt populär bland ungdomar, men också bland vuxna. Själv har jag slukat hela serien nyligen och älskade den. En annan vampyr-serie som jag tycker väldigt mycket om är House of Night. Hittills har två titlar kommit ut, Vampyrens märke och Sveket. Nästa del beräknas komma i mars 2010. Böckerna är skrivna av PC Cast och Kristin Cast och de är utgivna på Bonnier Carlsen.

Böckerna handlar om Zoey Redbird. I den första boken är hon först en helt vanlig tonåring, men plötsligt blir hon märkt. Det betyder att en förvandling till vampyr har startat hos henne och hon måste bege sig till Nattens hus, en skola för vampyrer. Vampyrerna lever mitt bland andra människor och böckerna är förvånansvärt realistiska. Zoey tänker mycket på sådant som skola, kompisar, filmer, musik och så vidare, men det finns ändå inslag av magi, kärlek, död, spänning, gåvor och övernaturliga händelser. De här böckerna är kanske lite mer humoristiska och flamsiga än vad Twilight-serien är, men de är nästintill lika bra i alla fall. Serien House of Night är lättläst, spännande och roliga och jag ser fram emot nästa bok i serien.

Handbok för mammor skriven av Ben Carey och Henrik Delehag (Känguru, 2008) är tänkt som en humoristisk presentbok till mammor, oavsett vilken ålder deras barn är i. Det är inte som en vanlig mammabok, med konkreta goda råd, utan här driver man glatt med föräldraskapet. Exempelvis får vi veta hur man lär barnen att äta broccoli – man säger ”ät den inte, den är förgiftad”.

Presentböcker är inte riktigt min grej egentligen och jag har svårt att finna något riktigt behov av den här boken. Men vissa saker är roliga, som listan över samtalsämnen man kan prata om istället för att prata om sina barn hela tiden. Jag kan tänka mig att en och annan mamma uppskattar boken, den ger ändå lite underhållning och tidsfördriv.

Om jag kunde drömma är den första delen i Twilight-serien, den populära serien om Bella som blir kär i vampyren Edward. Det finns hittills fyra böcker skrivna av Stephanie Meyer och denna första bok har också blivit film. Även de andra kommer att filmatiseras.

I Om jag kunde drömma så flyttar Bella till Forks, en regnig sömnig stad i Washington. Hon tror att hennes nya liv kommer att bli lika långtråkigt som staden själv. Men när hon träffar den vackre, gåtfulle och förföriske Edward Cullen förändras allt. Han och hans familj har länge lyckats hålla sina identiteter som vampyrer hemliga, men nu ställs allt på sin spets. Bella som trodde att hennes liv skulle bli långtråkigt inser snart att hon istället befinner sig ständigt i livsfara.

Om jag kunde drömma är en tonårsbok/ungdomsbok, men den är minst lika läsvärd för vuxna. Det är kärlek, spänning, magi, dramatik, mystik, sorg och realism i en riktigt lyckad blandning. Boken är tjock, men den är så spännande att man inte kan sluta läsa.

Huvudpersonen i Decembergatans hungriga andar (Alfabeta) heter Jenny. Hon ligger vaken på nätterna och grubblar. Varför blir hon alltid vald som tredje sist på gympan? Varför pratar kompisarna bara om killar och varför vill ingen kille hångla med henne? Varför är hon ett fetto som hatar sitt meningslösa liv? Hon gör upp en plan. Hon ska bli smal. Efter sommarlovet ska alla få se. Hon kan inte misslyckas bara hon följer sitt superschema. Och mycket riktigt – Jenny lyckas gå ner i vikt, men hon förstår inte själv hur smal hon blivit.

Boken handlar förstås om ätstörningar. Man får följa Jennys tankar och känslor, och hennes ångest skildras mycket bra. I slutet av boken när föräldrarna inser vad som håller på att hända så får man även ta del av deras frustration. Berättelsen känns trovärdig och författaren Ulrika Lidbo vet nog vad hon talar om. Var beredd på att du kommer att bli berörd av boken, den etsar sig fast och ibland gör det riktigt ont att läsa. Men läs den ändå, det är oerhört nyttig läsning både för tonåringar och för vuxna som kommer i kontakt med tonåringar.