Låt den rätte komma in är en skräckberättelse av John Ajvide Lindqvist. Den utspelar sig i Stockholmsförorten Blackeberg år 1981. Huvudrollsinnehavaren Oskar är då 12 år och väldigt mobbad av sina klasskompisar, både fysiskt och psykiskt. Han söker sin tröst i skräckberättelser och drömmer om hämnd, men i verkligheten vågar han inte göra någonting alls. I lägenheten intill Oskars flyttar det in en medelålders man vid namn Håkan tillsammans med en märklig flicka som heter Eli. En dag möts Oskar och Eli nere på gården och de blir snabbt vänner. Kanske till och med mer än vänner. Men Eli är som sagt märklig. Annorlunda. Hon går ofta smutsig och lättklädd. Hon går inte i skolan. Hon syns bara till efter att det blivit mörkt. Hon säger att hon egentligen inte är flicka. Och hon måste bli inbjuden för att kliva in genom dörröppningar. Det blir snart uppenbart för Oskar att Eli är vampyr. Det sker också ett mord i den intilliggande förorten och folk blir rädda. En alkis blir också så småningom mördad i Blackeberg och en annan i alkisgänget säger sig ha sett mordet. Han påstår att det inte är en människa utan någon slags varelse som har begått mordet. Oskar fortsätter sin vänskap med Eli men funderar samtidigt över morden som sker i området. Alkisgänget, Oskar, Eli och flera andra dras in i en ond virvel som inte liknar något de någonsin sett förut. Samtidigt letar polisen efter mördaren och mobbarna planerar att ha ihjäl Oskar.

Låt den rätte komma in är en speciell bok. Nu har det gått några år sedan den kom ut, den kom redan 2004 och då fanns inte många liknande böcker. Nu är vampyrer och andra väsen betydligt mer förekommande i böckernas värld och vi höjer inte längre på ögonbrynen över att hitta dessa varelser i det svenska folkhemmet. I alla fall inte i litterär form. Det här är John Ajvide Lindqvists debutroman och han har befäst sin ställning som en av Sveriges främste skräckmästare sedan dess. Boken har filmatiserats flera gånger och även spelats som teater. Det som är så speciellt är dock kanske inte just det faktum att boken handlar om vampyrer utan det faktum att boken handlar om utsatta människor, sådana som står vid sidan av samhället. Alkisar, vampyrer, en utstött mobbad kille, en ensamstående mamma som arbetar hårt, kanske finns det faktiskt mer som förenar dem än som skiljer dem åt. Det där realistiska draget gör också att vampyrhistorien känns nästintill realistisk. Att boken dessutom utspelar sig i en relativt nyproducerad förort utan historia gör berättelsen ännu mer genial. Det märks att författaren både är bekant med själva miljön och med tiden romanen utspelar sig i. Det finns så många tids- och miljömarkörer att relatera till och känna igen sig i, och det gör berättelsen än mer trovärdig. Vampyrerna till trots. Efter att jag läst boken har jag också återgått till Ajvide Lindqvists bok om skrivprocessen som jag skrev om igår: Misslyckas igen, misslyckas bättre. Det var otroligt intressant att läsa hans anteckningar under skrivprocessen och om hur boken kom till under skrivandets gång. Där fick jag också bekräftat att författaren själv vuxit upp i Blackeberg och att Oskar till stora delar är författaren själv.

Låt den rätte komma in finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus. Själv lyssnade jag på ljudboken där författaren själv läser texten, vilket är en upplevelse i sig.

Var du lycklig farmor? Den frågan ställer barnbarnen till Hedvig medan hon tittar på Hedvigs bröllopsfoto. Det gör att Hedvig börjar tänka tillbaka. Bröllopet hade varit ståtligt och hennes man, Kurt, hade stått rak i ryggen intill henne med blicken stelt riktad mot prästen under hela vigseln. Hedvig däremot hade bett en inre bön om att han skulle se på henne, bara ett enda kort ögonblick, och hon kunde inte låta bli att blinka bort tårar där bakom floret. Känslan av att vara utelämnad till en främmande man med två främmande barn i ett främmande land kunde hon inte bli av med.

Var du lycklig farmor är en novell skriven av Malou von Sievers. Ni som läst Mitt hjärtas oro och de efterföljande böckerna i hennes trilogi känner förstås igen karaktärer, miljö och berättarstil även om novellen är fristående. Jag tror att novellen utkom före böckerna. Och visst har vissa karaktärer dessutom andra namn? Detta gör mig förvirrad, men å andra sidan har jag hittills bara läst första delen i von Sievers romanserie och det var dessutom ett tag sedan.

Jag gillar i alla fall berättargreppet där ett barnbarns oskyldiga fråga väcker så många tankar, funderingar, minnen och reflektioner. Den korta spontana frågan från ett barnbarn ger oss läsare inblick i ett öde och i ett helt människoliv. Hur gör man rätt val? Vad gör man om man ångrar sitt val? Kan man göra om, göra rätt eller är det rätta helt enkelt att finna sig i sitt öde och göra det bästa av situationen? Det är svårt att låta bli att relatera till sitt eget liv och därmed är berättelsen också tänkvärd. Den handlar om allmängiltiga teman som kärlek, föräldraskap, vägval i livet, krav, förväntningar samt ett livsavgörande brev i mellankrigstidens Stockholm.

Var du lycklig farmor är en novell från Novellix. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Idag läste jag en novell av Rachel Korn som heter Den sista vägen. Den är en av fyra noveller i en samling från Novellix där alla noveller handlar om Förintelsen. Just denna novell handlar om en svår fråga som kom att få stor betydelse under Förintelsen. En höstdag 1942 tvingade nämligen den tyska ockupationsmakten alla judiska familjer i ett galizianskt getto att välja ut en familjemedlem till deportation. Om man inte valde ut någon var alla i hela familjen tvungna att gå. Det grymma ultimatum som skildras i novellen belyser därmed en av existensens svåraste frågor: Vems liv är värt mest.

Den sista vägen är en kort, men ack så händelserik novell som är svår att släppa. Hur skulle man själv ha gjort? Vem skulle man ha valt ut? Ja det kan inte ha varit lätt. Och ännu svårare måste det ha varit under den starka psykiska press som de levde i då. Det känns väl att Rachel Korn vet vad hon skrev om. Hon levde mellan 1898 och 1982. Hon föddes och växte upp på en gård i Polen och hennes författarkarriär inleddes tidigt. Men under första världskriget tvingades familjen fly till Wien. När kriget var över återvände de till sin gård, men fick återigen fly tjugo år senare, då undan nazisterna. Rachel och hennes yngsta dotter flydde till Uzbekistan. När de återvände än en gång till Polen möttes de av beskedet att resten av familjen hade dödats. Därefter flyttade Rachel och dottern till Kanada. Hennes verk är, förstås, starkt präglade av den sorg och smärta hon bar med sig från sitt liv på flykt i Europa. Den sista vägen är den första text av henne som publicerats på svenska(originalet är skriven på jiddish).

Novellen finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och Bokus.

Direkt jag läst ut julfeelgoodboken Dan före dan som jag skrev om igår började jag läsa Två hjärtans karameller, också den en julfeelgood utgiven av Lavender Lit. Den är skriven av Sofia Fritzson och är den första bok jag läser av henne.

Två hjärtans karameller handlar om Ellinor. Hennes pappa har nyligen dött och när systrarna gick igenom sin pappas kvarlåtenskap upptäckte de att pappan investerat i ett litet karamellföretag som ligger på randen till konkurs. De försöker få kontakt med ägaren till företaget, men han vägrar svara på telefon, mejl och sms, så Ellinor åker till den lilla orten Kullaby för att försöka få kontakt med ägaren på det sättet. Hon tror att ägaren är en kufisk gammal gubbe. Men det visar sig vara en ung, ursnygg kille vid namn Micke som driver det lilla karamellföretaget där han tillverkar fudge som han sedan säljer på julmarknader. Attraktionen mellan Ellinor och Micke blir omedelbar och stark. Men Ellinor tvingas kräva att Micke ökar lönsamheten i företaget – eller lägger ner det. Hon kommer med massor av förslag på förändringar. Men Micke vill egentligen inte genomföra några förändringar alls. Plötsligt är det inte bara Mickes företag som står på spel utan även hans hjärta.

Återigen en romantisk julfeelgood alltså. Men jag fastnade mer för boken jag skrev om igår, Dan före dan. Två hjärtans karameller är bra den också. Den är lättläst och lättsmält, men jag fastnade inte riktigt för karaktärerna. Man fick inte veta särskilt mycket om deras bakgrund och vad som format dem till de personer de är nu när vi lär känna dem och då är det svårt att riktigt känna för dem tycker jag. De delar jag tycker var allra bäst var de som handlade om fudgebakningen och småföretagandet, det kunde jag relatera till som själv varit egenföretagare i många år och älskar att baka. Kärleksrelationen var förstås också mysig att läsa om, och sexscenerna känns välskrivna, men det var svårt att riktigt beröras av boken då jag inte kände för karaktärerna.  Det faktum att boken är så kort bidrar också till att varken intrigen eller karaktärsskildringarna riktigt fördjupas. Jag hade också önskat ännu mer julkänsla. Dessutom undrar jag vart sidohistorien med fotografiet tog vägen. Det känns som att alla trådar inte riktigt blev ihopknutna på slutet. Kanske är det meningen att det ska bli en till bok om Ellinor och Micke?

Två hjärtans karameller finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Dagen före julafton började jag, passande nog, att läsa Dan före dan av Felicia Welander. Det är en julfeelgood som utspelar sig både i Stockholm och i Hälsingland, närmare bestämt i Järvsö, vilket är extra kul eftersom jag ju bor i Hälsingland och har varit i Järvsö många gånger.

Boken handlar om Sigrid som varit utomlands ett par månader. Nu är hon på väg hem för att överraska sin familj. Hon har sagt till dem att hon ska fira jul utomlands, men i själva verket ser hon fram emot att fira en traditionsenlig jul i stugan i Hälsingland, precis som vanligt. Men det visar sig att hennes familj har gjort upp helt andra planer inför jul. Sigrid riskerar nu att behöva möta sin största rädsla – att bli ensam på julafton. Hon bestämmer sig för att skapa den perfekta julen i stugan i alla fall och att leta efter någon annan att fira jul med. Kanske en internetdejt?

Ja, det visar sig bli svårare än hon trott, både att återskapa barndomens julaftonsminnen och att hitta den rätta att fira jul med. Inget går som Sigrid tänkt sig och hon lyckas till och med nästan bränna ner stugan. Som tur är så blir hon räddad av den hon minst av allt hade väntat sig.

Dan före dan är en mysig feelgood med extremt mycket julkänsla. Sigrid är etnolog och besatt av julen, inte bara för att det är mysigt med jul utan hon är genuint intresserad av jultraditionerna och historien kring dem. Därför är det en hel del utläggningar kring det i boken. Jag har själv läst etnologi och tycker att dessa partier är väldigt intressanta. Som vanligt i feelgoodböcker handlar det rätt mycket om kärlek och då förstås kärlek med förvecklingar och de delarna är rätt förutsägbara, men så är det ju i den här genren och det är ändå mysigt att läsa om Sigrids kärleksbestyr. Boken tar också upp temat vänskap på flera sätt. Dels att vänskap kan vara oväntad och förekomma även över generationsgränserna och dels tar boken upp problematiken med att en barndomsvän väntar barn och därför får andra prioriteringar i livet. Sorg är också ett centralt tema, liksom ensamhet. Jag läste boken i ett svep, men man kan också läsa den som en adventsbok eftersom den tar sin början första december och slutar på julafton. Det enda minuset jag hittar med boken är att den tar slut lite för snabbt. Jag hade gärna velat hänga mer med Sigrid och skulle gärna vilja veta vad som händer med henne efter julafton.

Dan före dan är den första boken jag läser av Felicia Welander, men jag gillar verkligen hennes sätt att skriva. Nu blev jag sugen att läsa första delen i hennes vänskapstrilogi som inleds med Kanske imorgon.

Boken är utgiven av Lavender Lit och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Du och jag mot världen är en novell skriven av Zulmir Běcévic. Den handlar om flykt, men också om minnen och drömmar. När jag läste den bestämde jag mig direkt för att kryssa punkt nummer 38 i utmaningen Läs en novell IV: Läs en novell där något går sönder. Dels för att faktiskt ett glas går i kras i berättelsen, men dels också för att något annat mer abstrakt faller sönder. Drömmar som går i kras och upplöses. Novellen handlar om en kille som tillsammans med mamman flyr till Sverige. Pappan blir kvar i hemlandet. Pojken väntar på att pappan ska komma efter. Men han kommer ju aldrig. Tron på att han ska komma, och hoppet, är så starkt att han inte ens förstår vad som hänt när doktorer från hemlandet tar DNA-prov för att jämföra med benrester de hittat i en massgrav.

De amerikanska doktorerna i hemlandet som tog din och mammas DNA för undersökning av massgravsben är de största lögnarna av alla. Du vet vem pappa är och du vet hur han ser ut. Och det finns inte tillräckligt med lögner i världen för att övertala dig om att kriget skulle ha förvandlat pappa till enbart ben.

Du och jag mot världen är en gripande, berörande novell med ett lite överraskande slut. Den är skriven i du-form, vilket är lite ovant att läsa, men den är väldigt fint skriven. Den här novellen fungerar minst lika bra för tonåringar som för vuxna. Kanske ger ett stycke igenkänning för tonåringar som själva mår psykiskt dåligt eller har varit på flykt. Den är utgiven av Novellix och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Trettio år har gått sedan korpral Rask gick bort. Ni kanske kommer ihåg honom, Rasken, från Vilhelm Mobergs roman. Efter hans död tvingades hans hustru Ida flytta från socialtorpet till en liten stuga. Och det är där vi träffar henne i denna lilla novell. Raskens efterleverska. Korpralskan. Nu är hon åldrad och utan den kraft som hon alltid burit, men med stoltheten och envisheten i behåll.

Rasken som var så stolt och stursk – om han varit med här och hört på i dag! Han skulle inte ha tålt och fördragit det tal som hon fått höra: Fattighuset. Han skulle ha svarat den här herren från fattigvården – en kronans korpral som han hade respekt med sig. Om han fått leva, ja, om han fått leva; allt hade varit annorlunda. Men hans liv tröt, medan han ännu var i kraftens dagar: det var så utsett. Och vad skulle hon nu göra, gamla hjälplösa vrak? De ville frakta henne till fattighuset, och hon förmådde inte hindra dem.

Jag tyckte mycket om den här novellen, Raskens efterleverska. Jag tror man kan känna igen sig mycket än idag. De gamla anhöriga som blir till ett ”besvär” eftersom man är orolig för dem och samtidigt inte själv kan ta sig an dem. Ålderdomshemmet som för många är en lättnad, men kanske är det främst de anhöriga som är lättade. Det låter fint med måltider på bestämda tider, skötsel, omvårdnad, värme, trygghet. Men många äldre vill nog vara hemma ända in i det sista om de skulle få välja, istället för att vänja sig vid en ny miljö, nya människor och nya rutiner på ålderns höst. Jag har själv jobbat inom äldreomsorgen, så jag är absolut inte emot det, men jag har förståelse för Ida här i novellen. Jag har också förståelse för hennes son som börjar närma sig sextio år och kanske själv inte är helt kry och stark längre, men som bor närmast av alla Idas barn och därför har mest ansvar för att modern ska ha det bra. Ett tungt ok som ligger på hans axlar. Mest får vi dock Idas perspektiv här i berättelsen och det är också hon som vinner i slutändan, om än kanske inte med det slut som man borde ha förväntat sig.

Raskens efterleverska skrevs från början som en epilog till Raskens, Vilhelm Mobergs genombrott som författare 1927, men lyftes ur av Moberg själv eftersom han tyckte att den gjorde sig bättre som fristående berättelse. Vilhelm Moberg är ju en av våra mest kända svenska författare och det är därför inte oväntat att novellen är mycket välskriven. Den berör mig också som läsare och efter att ha läst denna blir jag nu ännu mer sugen att ta itu med Utvandrar-serien som jag faktiskt ännu inte har läst (mer än något utdrag ur under gymnasiet). Raskens efterleverska är utgiven av förlaget Novellix och den finns att låna på biblioteket eller köpa på Adlibris eller Bokus.

Under en vinternatt på 1990-talet åker fyra tonåringar ut till en enslig stuga strax utanför Stockholm för att se ”lussiferda”, det ursprungliga lussetåget som just på lucianatten drar fram över himlen med demoner och häxor i släptåg. Det hörs ett fasligt skrik från himlen och plötsligt är bara två av tonåringarna kvar. Vi får följa en av tjejerna i nutid när hon beger sig tillbaka till stugan och försöker förstå vad hon upplevde.

Lussiferda är en novell som kombinerar fantasy och skräck samtidigt som vi får en återblick rakt in i 90-talets goth-kultur. Det är en novell som inte skriver någon på näsan exakt vad som hände och även slutet är väldigt öppet, så man får använda sin fantasi en hel del. Vad hände egentligen med ungdomarna? Var det en tragisk olycka eller fanns det något övernaturligt med i bilden? Och vad händer nu med de två tonåringar som finns kvar? Jag lämnas med en del obesvarade frågor och jag känner även att jag gärna hade velat läsa mer om de fyra karaktärerna. Både hur det var då och hur det är nu. Novellen är uppbyggd på ett fint sätt med välskrivna karaktärsskildringar och extra dynamik i och med att berättelsen utspelar sig på två olika tidsplan. Det är dessutom en obehaglig stämning i hela texten och ovissheten gör det än mer obehagligt. Så vill man ha en skräckberättelse som utspelar sig i Luciatid bör man definitivt titta närmare på denna novell.

Lussiferda är skriven av Karin Tidbeck och utgiven på förlaget Novellix. Novellen finns att låna på biblioteket eller köpa på Adlibris och på Bokus.

Emma förlorar sin man på julafton, vilket gör att hon helt tappar fotfästet. Två år senare har hon fortfarande svårt att finna en mening i tillvaron. Samtidigt gnager det dåliga samvetet i henne. Fanns det något hon hade kunnat göra för att rädda honom? Hon har en butik som håller på att gå i konkurs eftersom hon inte längre känner drivet att engagera sig i dess framtid. Men en kväll stöter hon ihop med en äldre man som har irrat bort sig i snöstormen och hon bestämmer sig för att försäkra sig om att han kommer hem välbehållen. Hon har ju ändå inte någon som väntar på henne därhemma. Den kvällen föds en idé hos Emma. Hon ska utföra 24 goda gärningar. En för varje dag fram till julafton. Dessa goda gärningar, som inte alltid mottas som Emma önskar, gör att Emma möter en mängd nya människor som sakta börjar förändra hennes tillvaro. Emma börjar förändras. Men frågan är om hennes goda gärningar är tillräckliga för att mota bort mörkret som bosatt sig inom henne.

24 goda gärningar av Jenny Fagerlund tar sin utgångspunkt i något av det värsta som kan hända en människa, nämligen att man förlorar den/de man älskar mest av allt och tappar meningen med livet. Men boken är inte nattsvart, utan tvärtom både varm, mysig och romantisk om än med glimtar av svärta och smärta. Boken skildrar hur ensam julen ibland kan kännas och hur svårt det kan vara att gå vidare när man har förlorat allt av värde. Men den visar också att hoppet om en annorlunda framtid trots allt finns där och att man har kraften att förändra sitt liv.

24 goda gärningar kan läsas som en adventsbok, alltså ett avsnitt om dagen från november då boken börjar utspela sig och fram till julafton. Jag kunde dock inte hålla mig utan sträckläste. Den har ett driv som gör att det är svårt att lägga ifrån sig boken, jag ville läsa vidare för att se hur det går för Emma. Hon är en karaktär som man lätt tar till sig. Även om hon fastnat i sorgen och skuldkänslorna så har man förståelse för henne och dessutom vill man att det ska gå bra för henne. Det här är en feelgood med mycket julkänsla, men absolut inte enbart en sockersöt feelgood, utan boken har en allvarlig underton och därmed också ett djup som gör boken extra bra. Samtidigt innehåller boken alla de klassiska feelgood-ingredienserna, som kärlek, vänskap, relationer, hemligheter, förvecklingar, värme, sorg och glädje. Vill man ha något lättläst, men samtidigt tänkvärt med julkänsla under de kommande helgerna är denna bok alltså ett hett tips.

Boken är utgiven av Norstedts förlag och den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.