Till varje pris är en novell skriven av Sara Kadefors. Den handlar om en person som precis fått kontrakt på sin första egna lägenhet och därför behöver pengar till hyran. Hen söker därför jobb i en butik. Och där är också det enda kruxet, nämligen att huvudpersonen därmed tvingades tillbringa en stor del av dygnets timmar på en begränsad yta tätt intill en person hen inte valt att vara nära. Det handlar om att vara ung. Det handlar om fördomar. Om att konfronteras med verkligheten i sitt första jobb och möta såväl människor som sanningar som man inte trodde fanns.

Jag hade aldrig träffat någon som Jenny förut. En som hade skor med snirkliga spännen. Som fastnat för saker i tidningen som jag hoppat över. Som sa ”en annan” om sig själv. Och så det där spionerandet. Jag visste inte att man kunde ta sitt arbete på så stort allvar.

Huvudpersonen jobbar på alltså en liten butik tillsammans med butiksföreståndaren. Eftersom de är de enda som jobbar där tvingas de jobba närmare varandra än de egentligen skulle vilja. Och föreståndaren är en paragrafryttare av högsta rang. Det hela ställs lite på sin spets när butikskedjan utlyser en tävling om den bästa butiken i kedjan. En tävling som butiksföreståndaren vill vinna till varje pris.

Till varje pris är en intressant novell. Ett intressant scenario. Extra intressant eftersom man inte riktigt kan lita på huvudpersonen och inte vet vad som är sant eller inte. Mycket händer mellan raderna. Det är en krypande känsla, som i en psykologisk thriller. Och i slutet finns en rejäl twist. Otroligt skickligt att fånga detta med en såhär kort text! Med denna novell kan jag också kryssa ”Läs en novell där någon vinner något” i läsutmaningen Läs en novell IV. Novellen är utgiven av Novellix och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

En sån som du är en mörk novell om ett hemsökt hus och en familj med hemligheter. Den är skriven av Gillian Flynn och publicerades första gången i George R.R. Martins antologi Rogues. År 2015 tilldelades den årets Edgar Award för bästa spänningsnovell. Den handlar om en kvinna som jobbar som spådam och avrunkare på den tvivelaktiga tarotstudion Anden i handen. En dag kommer det in en olycklig förortsfru vid namn Susan. Spådamen har en fallenhet för bedrägeri och identifierar Susan som ett lätt byte. Men när hon besöker den läskiga viktorianska villa som Susan vill ha hjälp med inser hon att saker och ting inte kommer att gå så lätt som hon föreställt sig. Hon har stigit rakt in i en riktig skräckhistoria…

En sån som du är en lite läskig, psykologisk skräcknovell med många bottnar. Allt är inte som man tror, vilket man definitivt blir varse i den här novellen. Precis när man tror man har grepp om handlingen så skruvas allt åt och det blir något helt annat än man kunde gissa. Berättelsen har en ganska osympatisk huvudperson dessutom och det är ju lite speciellt att läsa en bok där man inte riktigt fastnar för huvudpersonen. Miljön är suggestiv. Stämningen obehagligt krypande. Storyn är rätt creepy och man känner ett visst obehag medan man läser. Den är dock lite för orealistisk för att jag ska bli rädd på riktigt. En sån som du är utgiven av Albert Bonniers förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus. I novellutmaningen Läs en novell IV kryssar jag punkt 14: Läs en novell där en katt finns med.

Kan man hitta kärleken på bokbussen? Ja, åtminstone i Eli Åhman Owetz nya feelgoodroman Brevvännerna. Boken handlar om Malin som känner sig ensam i sitt äktenskap. Hennes äktenskap har gått i stå. Hon saknar närhet och någon att prata med. Veckans höjdpunkt är när bokbussen kommer till byn. En dag skriver Malin ett dagboksblad om sitt liv och råkar stoppa det i en av låneböckerna. Hennes innerliga och utelämnade anteckningar hittas av Erik, nyskild och nyinflyttad efter att ha hamnat vid ett vägskäl i livet. Malin och Erik börjar brevväxla genom att lämna brev till varandra på bokbussen och biblioteket. Brevväxlingen är länge anonym, men de avslöjar saker för varandra som de aldrig pratat med någon annan om. Så småningom växer en förälskelse fram mellan dem. Men kan man verkligen falla för någon man bara brevväxlat med? Och hur vet man om det är rätt att riskera allt för att följa sina känslor?

Brevvännerna är en snabbläst roman om kärlek, längtan efter närhet och om när livet inte blir som man tänkt sig. Boken utspelar sig i lantliga Roslagen, precis som de andra böckerna av samma författare. Flera av karaktärerna från hennes andra böcker gästspelar även här, vilket är riktigt kul även fast detta är den första bok jag läser av henne. Nu kommer det dock definitivt att bli fler. Jag gillade verkligen Brevvännerna. Kärlek mitt i livet, frågor kring att våga förändra sitt liv och lantbygdsromantik, dessutom utspelar den sig till stor del på en bokbuss – det kan ju bara inte bli fel. Boken har ett tydligt driv, vilket gör den lättläst. Bitvis var den lite seg, men eftersom den var så snabbläst gör det inte så mycket. En varm, mysig feelgood som jag varmt rekommenderar.

Brevvännerna är utgiven av HarperCollinsNordic och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.

På söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Igår kväll började jag läsa Tatueraren i Auschwitz, en roman som bygger på en sann kärlekshistoria som utspelade sig i koncentrationslägret. En stark och mycket bra bok än så länge. Smakbiten kommer från sidan 71-72 och huvudpersonerna Gita och Lale har just träffats och börjat få känslor för varandra.

Det känns som om Lale går runt mycket länge bland de andra fångarna och småpratar med bekanta från Block 7. Hela tiden granskar han grupperna av kvinnor. Han står och pratar med Leon när han plötsligt får gåshud i nacken, en kittlande känsla av att vara iakttagen. Han vänder sig om och där är hon.

Hon går och pratar med tre andra flickor. När hon märker att han sett henne stannar hon upp. Lale gr fram mot dem och hennes vänner flyttar sig lite åt sidan för att ge dem utrymme: de har hört talas om Lale. Hon står kvar ensam.

Han närmar sig och återigen är det hennes ögon han dras till. Hennes vänner fnittrar lågt i bakgrunden. Hon ler. Ett svagt trevande leende. Lale är nästan förstummad. Men han samlar mod. Han räcker henne brödet och ett brev. I brevet berättar han öppet om att han inte kan sluta tänka på henne.

”Vad heter du” undrar han. ”Jag måste få veta vad du heter”.

Bakom honom säger någon: ”Gita”.

Innan han hinner säga eller göra något mer rusar Gitas vänner fram och drar iväg med henne, och viskar frågor medan de går.

Den kvällen ligger Lale på sängen och säger hennes namn om och om igen. ”Gita. Gita. Vilket vackert namn.”

***

I Block 29 i kvinnolägret rullar Gita ihop sig med Dana och Ivana. En ljusstråle från en strålkastare tränger in genom en liten springa i träväggen, och Gita försöker läsa Lales brev.

”Hur många gånger ska du läsa det” frågar Dana.

”Vet inte, tills jag kan vartenda ord utantill”, svarar Gita.

”Och när blir det?”

”För två timmar sedan ungefär”, skrattar Gita. Dana ger henne en hård kram.

Allt jag fått lära mig är Tara Westovers självbiografi. Hon växte upp som ett av sju syskon i en mormonfamilj helt avskärmad från samhället. Första gången hon satte sin fot i skolan var hon 17 år. Då hade hon aldrig hört talas om Förintelsen. Hon saknade de mest grundläggande färdigheterna i matematik, grammatik och naturvetenskap. Hon hade ingen aning om varför folk tvättar händerna efter toalettbesök. När Tara får ett stålrör genom benet, när familjen är med om en bilolycka, eller när hennes storebrors ben börjar brinna, åker de inte till sjukhuset, istället behandlar hennes mamma såren med örtomslag. Tara jobbade på sin pappas skrot, kokade örter och hjälpte sin mamma som var illegal hembarnmorska. Hon försökte leva efter sin pappas ”sanningar” om Guds vilja, Illuminati och den förebådande domedagen.

En gång när jag var femton, efter att jag börjat använda mascara och läppglans, hade Shawn berättat för pappa att han hade hört hur det pratades om mig i stan, att jag hade ett rykte. Genast fick pappa för sig att jag var gravid. Han skulle aldrig ha låtit mig vara med i de där pjäserna i stan, skrek han åt mor. Mor sa att jag var pålitlig, sedesam. Shawn sa att inga tonårsflickor var pålitliga, och enligt hans erfarenhet var de som verkade frommast bland de värsta av alla.

Jag satt på min säng med benen uppdragna mot hakan och lyssnade på deras skrik. Var jag gravid? Jag var inte säker. Jag tänkte igenom varje interaktion jag haft med en pojke, varje blick, varje beröring. Jag gick bort till spegeln och lyfte upp tröjan, sedan drog jag med fingrarna över magen och undersökte den centimeter för centimeter. Kanske.

Jag hade aldrig kysst en pojke.

Jag hade sett människor födas, men jag hade aldrig fått veta något om hur befruktningen går till. Medan min far och bror gapade på varandra gjorde okunnigheten mig stum: jag kunde inte försvara mig, för jag förstod inte anklagelsen.

Några dagar senare när det kom fram att jag inte var gravid, hade jag utvecklat en ny förståelse för ordet ”hora”, en som handlade mindre om handlingar och mer om essens. Det var inte så mycket det att jag hade gjort något fel, som att jag existerade på fel sätt. Det fanns något orent i mitt själva väsen.

När Tara var 17 år flydde/flyttade hon hemifrån och började på college. Mötet med andra tonåringar och skolans värld förändrade henne på djupet och det var starten på hennes svåra resa mot ett nytt liv. Hon inser att pappans inte alltid hade rätt och att det finns en annan värld bortom föräldrarnas gård. Men det är en mödosam resa. För att kunna ta del av den andra världen måste hon förkasta allt det hon en gång fått lära sig att tro på.

Allt jag fått lära mig är en gripande, hjärtskärande berättelse om en flickas uppväxt, men också en berörande, stark, inspirerande skildring om en ung kvinnas strävan efter kunskap, familj, självförverkligande och frihet. Boken har blivit omåttligt hyllad, både här i Sverige och hemma i USA, och jag sällar mig till hyllningskören. Det är en fascinerande bok, en brutal uppväxtskildring men också en bok med ett oerhört hopp. Boken är en riktig bladvändare, spännande som en deckare, men skrämmande eftersom berättelsen är sann. Tara är en person man inte kan släppa och det går inte att lägga ifrån sig boken, man vill bara veta om hon kommer att lyckas slå sig fri och skapa det liv hon vill ha. Och hon lyckas ju – på omslaget får man veta att hon tio år efter att hon för första gången satte sin fot i en skola så har hon doktorerat i idéhistoria på universitetet i Cambridge. Och kanske är det just den vetskapen som gör att man klarar av att läsa vidare trots alla hemskheter man som läsare får ta del av.

Det man bör ha i åtanke medan man läser är dock att familjen inte är urtypiska mormoner. De är nämligen inte bara religionsfanatiker utan också survivalister och pappan är djupt misstänksam mot samhället, regeringen, den medicinska vetenskapen och mycket annat. Troligen har han en eller ett par psykiska diagnoser i grunden också, vilket troligen också brorsan Shawn har. Det är nämligen stundvis så sjukt att man knappt kan tro att det är sant och därför är det också så oerhört skrämmande med vetskapen att det faktiskt är sant och självupplevt alltihop. Och kolla vilket genialiskt omslag som både visar Tara vid berget vid Bucks Peak i Idaho där hon växte upp och en gigantisk penna som symboliserar kunskapens makt.

Allt jag fått lära mig är utgiven av Natur & Kultur. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

En sekund är jag evig handlar om två kvinnor i två epoker och med en värja som binder dem samman. I nutid reser bibliotekarien Birgitta till Lund för att ordna med sin mors begravning. Hon borde städa ur sina föräldrars lägenhet, men fastnar istället i att läsa sin fars efterlämnade dokument. Han har släktforskat och upptäckt ett märkligt sammanträffande som leder ända tillbaka till Karl XII:s tid. Parallellt med historien om Birgitta får vi läsa om Annika. Hon var piga i början av 1700-talet, men när modern oväntat dött blir hon kvar i föräldrahemmet där den våldsamme styvfadern och brodern som inte kan ta hand om sig själv finns. När styvfadern misshandlar Annika och börjar smeka henne på fel ställen bestämmer hon sig för att fly hemmet. Men vart ska en flicka ta vägen i Karl XII:s Sverige?

Det visar sig att de två kvinnorna har en del gemensamt trots den stora skillnaden i tid. Boken är en historieskildring där krigsåren och dåtidens vardagsliv skildras, men lika mycket handlar boken om kvinnors förhållanden såväl då som nu. Kvinnornas situation på 1700-talet var hemsk, att kvinnan behövde få tillåtelse av antingen pappan eller maken vad de än skulle göra och att de inte hade någon frihet alls. Det är andra tider nu, men Birgitta upplever ändå att hon får stå tillbaka för sin egen make, att hans drömmar och mål i livet är viktigare än hennes, och det är hon nog inte ensam om att känna. Dessutom har hon en bror som är väldigt påstridig och van att få sin vilja fram. Inte nog med det, hennes far ägnade sin tid som pensionär åt släktforskningen istället för att finnas vid sin sjuka hustrus sida. Istället var det Birgitta som mitt i sina egna småbarnsår fick lämna allt och resa ner för att finnas vid moderns sida under den tuffa cancerbehandlingen. Det är intressant att boken varvar de båda kvinnornas liv, erfarenheter och upplevelser. Man ser att vissa saker verkligen är annorlunda nu mot för då, men vissa saker är ändå sig lika trots att så många år har förflutit. Det är också intressant att ta del av en tid som jag inte tidigare läst särskilt mycket om. Porträttet av Annika och tiden hon levde i känns mycket trovärdigt, även om boken är en roman. Det finns så många detaljer som förhöjer stämningen och läsupplevelsen och som gör att man får en fin bild av 1700-talets Sverige. Jag gillar också att boken lyfter fram kvinnornas situation och att det även då fanns gott om starka kvinnor som tog initiativ trots att de levde i en tid då kvinnorna knappt hade någon makt alls. Jag lyssnade på En sekund är jag evig, i en fin inläsning av My Holmsten.

En sekund är jag evig är utgiven av Historiska Media och finns bland annat att låna på biblioteket och att köpa på Adlibris och på Bokus.