Kalldrag är en svensk skräckroman med en tjej som heter Therese i huvudrollen. Hennes man John har fått jobbet som VD för Gränshammars Bruk och de bestämmer sig för att testa på att bo i Gränshammar under fem år. De får hyra ett litet hus i utkanten av samhället och lämnar Stockholm för att bege sig till ett helt nytt liv. Therese har tidigare jobbat som ekonom, men ska ägna sig åt personlig utveckling efter flytten till Gränshammar. Hon känner nämligen att hon måste lära känna sig själv på nytt och ta reda på vad hon egentligen vill med sitt liv.
Det dröjer inte länge efter att de flyttat in som Therese inser att det är någon konstigt som pågår i huset. Något övernaturligt. Både hon och femåriga dottern Sara märker av det. John däremot märker ingenting. Han jobbar ständigt och avståndet mellan honom och Therese växer sig större för var dag som går. Therese känner sig som en inkräktare och utböling i det nya samhället. Hon känner sig utstirrad och har svårt att komma in i samhället, men som tur är lyckas hon lära känna och bli kompis med Mia som innehar ortens blomsterbutik. Det visar sig dock att hon drar in Mia i det som händer i huset, något som visar sig vara betydligt värre än vad någon av dem har kunnat tro.
Therese ägnar mycket tid åt att läsa in sig på lokalhistoria för att försöka förstå vad det är som händer i huset. Det visar sig att huset ligger alldeles intill ett berg där man i århundraden har brutit malm i bergets gruva. I den gruvan har fyra gruvarbetare slagits ihjäl av en annan gruvarbetare, Pär Klang. Det är honom som Therese har sett intill huset, i ålderdomliga kläder med en gruvhacka i handen…
Ja, det här är alltså en skräckroman och det övernaturliga temat i boken är såväl spännande som skrämmande. Ett döende gruvsamhälle utgör en bra fond för skräcktemat och det är lätt att leva sig in i det som händer. Men det som jag tycker är bokens största behållning är att den inte enbart är en skräckroman utan också så mycket mer. Den är nämligen också en bra skildring över ett gruvsamhälle, eller vilket mindre samhälle som helst, hur det är att komma ny till ett litet samhälle (vilket jag gjort två gånger i mitt liv och starkt kan relatera till), hur invånarna i samhället blir påverkade av vad som händer på ortens största företag, hur nedläggningar, åtstramningar, varsel och uppsägningar kan påverka en hel bygd, hur det kan vara att leva i ett samhälle där kanske inte alla känner alla, men alla åtminstone känner till alla, hur svårt det är som nyinflyttad att komma in i en gemenskap, hur svårt det är att skaffa nya vänner i vuxen ålder, hur svårt det ibland kan vara att hitta vad man vill göra med sitt liv, hur ett äktenskap kan gå från att vara lyckligt till olyckligt, hur det kan vara att vara alkoholist och beroende av sitt jobb… och mycket, mycket mer.
Visst ser jag lite förbättringsmöjligheter. Redan på första sidan av boken hittade jag ett stavfel, vilket gjorde att jag oroade mig lite för vilken kvalitet resten av boken skulle hålla. Karaktärerna upplevde jag lite väl platta. John fick man inget grepp om alls och på slutet försvann han väldigt fort ut ur berättelsen. En sak som jag funderade över under läsningen var varför man inte fick ta del av familjens förflutna. Det nämns knappt alls någon farmor/mormor, gamla kompisar, arbetskompisar osv från tiden i Stockholm. Det känns inte riktigt realistiskt att de skulle lämna precis allt när de flyttade om det bara var för ett jobbs skull som de flyttade. Men nu är jag inne och petar på detaljer som egentligen inte har sådär jättestor betydelse för läsupplevelsen. Allt det bra i boken uppväger de här detaljerna många, många gånger om.
Kalldrag är en riktig sträckläsarbok. Den är snabbläst och lättläst, och det är svårt att lägga ifrån sig den eftersom man vill veta vad som ska hända härnäst. Extra kul är det förstås att författaren Markus Sköld kommer från Hofors (även om han bor i Stockholm nu) och att det också är Hofors som ligger till grund för det fiktiva Gränshammar. Jag bor inte alls långt från Hofors, även om jag inte kan säga att det är en plats jag brukar besöka särskilt ofta. Nu blir jag dock nyfiken på att besöka orten på nytt för att se om jag känner igen några av platserna från boken och jag blir även sugen på att läsa Vattnet drar av Madeleine Bäck som också sägs vara en skräckroman som utspelar sig i Hofors!
Barnmorskan Cecilia Lund är tillbaka! Barfotaflickan heter den åttonde boken i den populära serien av Katerina Janouch. Precis som många av de tidigare böckerna i serien tar även denna bok avstamp i ett aktuellt samhällstema, denna gång tiggare. Boken inleds nämligen med att en papperslös tiggarkvinna en natt kommer in på förlossningen. Hon föder en pojke, men dagen efter förlossningen försvinner hon spårlöst. Ingen vet vart hon tagit vägen eller varför hon lämnat sitt nyfödda barn. Samtidigt sker en rad dramatiska händelser i Cecilias familj, där bland annat sonen Marcus och Cecilias syster Maria blir drabbade. Cecilia stöter på svåra frågor, såväl privat som i sitt yrkesliv, som hon grubblar över. Ändå kan hon inte riktigt släppa den försvunna nyblivna mamman och hon försöker därför ta reda på vad som har hänt henne.
Jag läste att 
Så var den alltså här, den sista, avslutande romanen om kriminaljournalisten Annika Bengtzon, Järnblod. I många år har jag följt henne och hennes liv på tidningen, men också hennes privatliv där hon först levde i ett misshandelsförhållande med Sten hemma i uppväxtorten Hälleforsnäs, och senare i Stockholm där hon så småningom träffade Thomas och fick två barn med honom. På slutet av bokserien har hon levt som singel och därefter skapat en stor bonusfamilj med Jimmy, hennes barn och hans barn. Som journalist har hon dock genom serien varit trogen tidningen Kvällspressen, men genom bokserien har man kunnat se att medievärlden förändras, papperstidningar läggs ner, journalisterna tvingas bli multireportrar och webben tar allt större plats. Författaren Liza Marklund är duktig på att skildra vad som händer i samhället, vad som händer i omvärlden och vilka förändringar som sker runt omkring oss. Och eftersom denna serie har funnits i så många år så är det också lätt att skönja tidens förändringar. Den första boken i serien, Sprängaren, utkom redan 1998 och den sista boken, Järnblod, kom ut 2015. Flera av böckerna är också filmatiserade.
Andreas jobbar som läkare på ett sjukhus i Halmstad. En dag kommer det in en medvetslös kvinna till operation. Det är hans älskarinna. Hemma i den fascinonabla villan finns hans fru och barn. Olyckan får sanningar att bubbla upp till ytan, medan Andreas förtvivlat försöker hålla ställningarna. Snart börjar livet sakta raseras omkring honom.
Som jag skrev i inlägget om deckardamer förra veckan så har jag läst alla Kristina Ohlssons böcker i serien om Fredrika Bergman och Alex Recht. Har dock inte skrivit om Davidsstjärnor tidigare. Den handlar, intressant nog, om en gammal israelisk legend som berättar om Papperspojken som enligt myten kommer om natten och rövar bort sina offer. En lärare på Salomonskolan skjuts till döds inför barn och föräldrar och bara några timmar senare försvinner två judiska pojkar på väg till sin tennisträning. Alla spår leder till Israel och upprepade gånger nämns Papperspojken. För Fredrika och Alex blir detta inledningen på ett av de svåraste fall de någonsin haft.
Jag blev nyfiken på Fallet Anna Frid eftersom jag läste om boken att det skulle vara en lättläst deckare, och jag blev framförallt nyfiken på hur man skriver en lättläst bok utan att själva deckargåtan blir alltför lätt. Jag fick ett recensionsexemplar av LL-förlaget och boken kom precis i rätt tid för att jag skulle kunna läsa den under april månad då temat i min utmaning Temaläsning 2016 var just deckare.
Handen var Henning Mankells sista bok om kriminalkommissarie Kurt Wallander. Boken inleds med att Kurt äntligen får möjligheten att förverkliga en gammal dröm, att flytta från Ystad och ut på landet. Men det dröjer inte länge förrän han inser att den drömmen istället är en mardröm. Kurt hittar nämligen ett nedgrävt lik i trädgården och inte långt därpå hittas ytterligare ett lik. När den kriminaltekniska undersökningen är genomförd visar det sig att liken legat ett halvt sekel i jorden. Men varför har ingen anmält dem saknade under alla dessa år och vilka är egentligen de döda personerna? Kurt Wallander och hans kollegor tvingas söka sig bakåt i det förflutna för att få svaret på sina frågor.
Jonas Moström är en deckarförfattare som jag har läst allt av. Han skriver deckare som vanligtvis utspelar sig i Sundsvall och som har överläkaren Erik Jensen och kommissarie Johan Axberg i huvudrollen. Förra året kom han ut med en ny bok som hette