1959: Ingrid och Georg – en kärlekshistoria är den första boken i serien Generationssviten av Helena von Zweigbergk. Den utspelar sig i Stockholm i slutet av 1950-talet. I huvudrollen är Ingrid, ung änka som bor med sonen Tom i en liten lägenhet på Sankt Eriksplan. Hon arbetar som lärarinna på en flickskola och njuter av att vara fri och bestämma över sitt eget liv.
Men så möter hon Georg, en ung ambitiös journalist. Han har just flyttat till Stockholm och drömmer om ett nytt, modernt samhälle och en bättre framtid för alla. Varken Ingrid eller Georg har egentligen bråttom att binda sig, de trivs rätt bra med livet så som det är. Men så är olyckan framme, Ingrid blir gravid. De gör vad som förväntas av dem, gifter sig, flyttar ihop och försöker skapa en gemensam familj.
De är kära och de delar hoppet om en gemenskap och en kärlek, men de drömmer också båda om frihet, modernitet och ett friare sätt att leva. Men hur ska man kunna skapa ett sånt liv när man lever i en tid fyllt av konventioner och traditioner. För att inte tala om andras, varandras och sina egna förväntningar.
Boken handlar om ett kärlekspar, en kärlekshistoria, men lika mycket om en stad och om en tid. Det handlar om klass, om traditioner, förväntningar, drömmar, jämställdhet, normer, samhällsstrukturer och mycket mer. En historisk roman som synliggör dåtidens kvinno- och mammaroll.
Det är en lättläst och snabbläst bok med ett starkt driv trots sin lågmäldhet. En bok som passar de som tycker om Katarina Widholms Räkna hjärtslag, Kristina Sandbergs trilogi om Maj, Karin Wahlbergs Lasarettserie, och tv-serien Vår tid är nu. Helena von Zweigbergk levandegör Ingrid, Georg och de andra karaktärerna likväl som miljön och tidsandan. Det är berörande, intressant och välskrivet. En bokserie som jag definitivt kommer fortsätta följa.
