Det enda jag vill är att leva

Det enda jag vill är att levaEn dag hör Nike en gammal röst på radion och då väcks något inom henne till liv. Hon lever ett instängt och inrutat liv med maken Elvis, utan barn, utan vänner och utan att göra något av det hon alltid drömt om. Men hon kan åtminstone gå ut, till skillnad från Linnea, den gamla dam som på radion berättar att hon sitter helt isolerad på grund av coronapandemin och saknar sina promenader som hemtjänsten inte längre har tid med.

Nike fattar ett snabbt beslut att erbjuda Linnea att följa med henne ut på promenader. Det blir upptakten till en vänskap, men också en frigörelseprocess. Nike som alltid levt under sin mans regler vågar nu ta alltmer plats och börjar ta tag i de drömmar hon tidigare trängt undan. Hon anmäler sig till en kurs i akvarellmålning och det öppnar dörrar i livet som hon aldrig tidigare kunnat föreställa sig: till skapande, en ny självkänsla och till en oväntad kärlek.

Det enda jag vill är att leva är skriven av Birgitta Bergin. Det är en feelgood och relationsroman som handlar om att hitta sig själv och att våga ta plats i sitt eget liv. Det handlar också om olika slags relationer, om vänskap över generationsgränserna och att våga följa sina drömmar. Det är välskrivet, engagerande och lättsamt. Snabbläst och underhållande. Det enda jag irriterar mig lite på är de alltför många och övertydliga coronareferenserna, de hade kunnat minskats ner. Det kändes också som att slutet hastades fram, vilket var synd på en annars bra historia

De kom från öar

De kom från öarI bilen har jag på sistone lyssnat på De kom från öar, en roman av Malin Haawind. Den utspelar sig strax efter andra världskriget. I huvudrollen finns Dagmar som jobbar som spritkassörska på Slitebaden. En dag träffar hon sjömannen Holger som kommer från andra sidan landet, men som blivit kvar på Gotland när båten han seglar på behöver repareras.

I boken skildras deras spirande intresse för barandra och trevande steg i vad som verkar bli en livslång gemenskap. Vi får också lära känna Dagmars familj och arbetskamrater, som också blir en viktig del av berättelsen. Men förutom att vara en kärleksroman så är detta också en berättelse om att vara människa och om att komma från en ö och vad det innebär att alltid ha havet helt nära sig.

Det är en lågmäld bok och jag kommer på mig själv ibland att sakna att det händer något omvälvande, något som för historien framåt med större kliv, men det kommer aldrig utan det tuffar på i samma tempo genom boken. Men det är en njutning i sig. Och det är också en inlevelsefull skildring av ö-livet, Sverige efter andra världskriget, kvinnors livsfrågor och en kärleksroman mellan två personer från olika delar av landet som ändå har mer gemensamt än de först trott. Jag tror detta skulle vara en bra bok för bokcirklar eftersom man kan ha många olika åsikter om den och det finns många ämnen att diskutera kring. Detta är den första boken i en trilogi om Dagmar och Holger och det ska bli spännande att läsa de kommande böckerna.