Regn är en novell av danska Josefine Klougart, en författare som var obekant för mig tills jag hittade den här novellen. Trots att detta är en novell är den omfångsrik, inte till antalet sidor förstås, men till innehåll. Man får nämligen följa flera olika berättelser, men bara i korta stycken, liksom i glimtar. Berättelserna är ganska olika varandra, men har en del saker gemensamt. Som regnet, den mörka stämningen, de hemska förebuden, undergångskänslan. Hela tiden det ständiga regnet. Det är svårt att undvika att tänka på syndafloden i Bibeln.

Jag fastnar inte direkt för Regn, jag tycker att det är lite tråkigt att inte få läsa mer av berättelserna än de korta glimtarna. Visst är novellformatet väldigt begränsande i sig, men i andra noveller är det ändå en avslutad berättelse med början och slut. Här är det mer fragment. Nerslag i människors liv. Ofta ganska dystra nedslag dessutom. Man lär inte känna karaktärerna alls, de får ingen historia, man ser dem bara en kort stund i en viss situation, som om man betraktar en främling medan man väntar på bussen. Av den anledningen hade jag svårt för denna novell. Men, en sak gillade jag ändå, nämligen språket. Josefine Klougart skriver väldigt poetiskt. Hon gestaltar stämningar snarare än beskriver dem, och det är en konst i sig, vilket gör det till en fröjd att läsa språket. Då är ändå novellen översatt från danskan. Så jag ska inte säga att den är dålig, eller att den inte är läsvärd. Den slår ändå an en sträng hos mig även om jag inte fastnar för själva berättelsen. Eller berättelserna i det här fallet.

Dessutom kan jag med Regn också kryssa punkt nr 5 i novellutmaningen Läs en novell IV: Läs en novell översatt från danskan.

Regn är utgiven av Novellix och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Johan Theorin debuterade 2007 med Skumtimmen och har sedan dess gett ut många hyllade böcker. Jag har inte läst alla, men några, som Sankta Psyko, en psykologisk rysare som utspelar sig på en förskola som ligger alldeles intill ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Den gillade jag och när jag såg att Johan Theorin kommit ut med en novell hos Novellix var jag förstås tvungen att läsa den.

Knackningar handlar om Molly som precis förlorat sin enda väninna Judith. Hennes liv som ensam pensionär fylls av allt fler tomma likörflaskor och sena nätter framför TV:n. Därför kan hon till en början inte urskilja var de regelbundna knackningarna i huset kommer ifrån. Inte har de väl hörts tidigare? Sakta blir hon övertygad om att någon i huset verkar kämpa för sitt liv, men polisen hävdar bestämt att ingen har anmälts saknad. Molly kan ändå inte släppa tanken på att knackningarna kan vara ett rop på hjälp. Och så gnager den där tidningsnotisen om den döda kvinnan i Råsjön.

Knackningar kan klassificeras som en blandning mellan psykologisk rysare och deckare. Den bygger upp en kuslig stämning. Jag är inte så förtjust i offrets röst som presenteras i kursiv text, som i Kallentofts böcker. Jag tycker också att novellformatet begränsar den här berättelsen. Den får inte riktigt det djup den behöver för att bli riktigt engagerande. Slutet ger dock en tvist som överraskar mig som läsare och det gillar jag. Novellen gav mig god underhållning under en lunchrast, men den kommer inte att stanna kvar länge hos mig tyvärr.

I novellutmaningen Läs en novell IV kryssar jag punkt 13: Läs en novell där någon sjunger.

Knackningar finns bland annat hos Adlibris och Bokus.

Ett testamente från helvetet är en novell från Novellix skriven av den väletablerade deckar- och barnboksförfattaren Kristina Ohlsson. Huvudkaraktär är advokat. Han har ett hemligt uppdrag. Han hjälper en rik författarinna med hennes testamente. Hon har skrivit sina böcker under pseudonym så inte ens hennes närmaste vet att det är hon som ligger bakom succéböckerna. Hon lever också under hot från sin expojkvän som misshandlat henne under deras förhållande. Det är därför hon nu vill skriva sitt testamente, om något skulle hända henne. En måndag ska advokaten träffa författarinnan Margot, men hon uteblir från mötet. När dagarna går blir han orolig att expojkvännen har gjort allvar av sina hot och han börjar därför leta efter författarinnan. Advokaten känner på sig att det är något galet med Margots försvinnande och han tänker ta reda på vad.

Det här är en lättläst deckarnovell skriven med ett annat perspektiv än man vanligtvis är van vid och dessutom avslutas berättelsen med en rejäl tvist. Jag trodde att jag förutsåg slutet, men knorren som kom efteråt kunde jag inte gissa mig till. Trots att texten är kort tar historien många vändningar och det gillar jag. Jag blir överraskad av novellen och den är skickligt skriven. Det märks på berättartekniken att Ohlsson är en kunnig författare. Som med de flesta deckarhistorier är det förstås ingen berättelse man sent kommer att släppa, men den gav en stunds god underhållning och jag är glad att jag läste den.

Jag kryssar punkt 32 i utmaningen Läs en novell IV (Läs en novell som utspelar sig någonstans högt upp) eftersom Margot bor i ett hus ”formidabelt beläget på en höjd med utsikt över Mälaren”.

Ett testamente från helvetet finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Häromdagen på lunchen läste jag en novell: Omsorgen av Susanna Alakoski. Jag är ju med i Ugglan & Bokens novellutmaning för första gången och har därigenom verkligen fastnat för novellformatet. Inte minst på luncherna är det så härligt att läsa en novell och kunna känna att man blir färdig med en berättelse trots den korta lästiden en lunchrast ger. Ofta är novellerna tänkvärda och ger mig saker att fundera på under resten av dagen.

Susanna Alakoski är en mästare på att skildra vardagliga miljöer och då framförallt sådana miljöer som inte brukar skildras vanligtvis. I denna bok är det omsorgen som står i fokus, nämligen den omsorg som sker på ett gruppboende. Novellens huvudperson är Pernilla. Hon har bjudit hem kollegan Gun-Marie på middag och berättelsen äger egentligen bara rum under de få timmar hon förbereder maten och bjudningen. Vi följer henne under badet och dukningen. Men i tankarna finns Pernillas jobb och det är ju skildringen av hennes arbetsplats som är den stora behållningen med novellen. På gruppboendet där Pernilla jobbar som undersköterska bor sex personer som alla har allvarliga psykiska problem. Personalens omsorgsetik kolliderar med stelbenta kommunala direktiv och brutala sparbeting. Pernilla trivs på sitt jobb, men hon funderar ändå på om hon verkligen har valt rätt. Under förberedelserna inför bjudningen passerar interiörerna från arbetsplatsen revy och de anonyma intagna förblir inte längre anonyma utan framträder som personer med liv, kropp och själ. Och trots det otacksamma slitet som så ofta förekommer under arbetspassen kommer Pernilla fram till att hon älskar sitt arbete.

Jag har själv jobbat inom vården, dock mest inom äldreomsorgen. Det är inte riktigt samma sak som att jobba på gruppboende med personer som har SOL och LSS, men jag känner ändå igen mig i mångt och mycket. Och jag är säker på att Alakoski skildrar en realistisk, trovärdig och rättvis bild av arbetet på ett gruppboende. Berättelsen är finstämd och berörande just eftersom den lyfter människor som annars så sällan får synas. Men det finns något mer där också, något bitskt, för skildringen innehåller också en känga åt de politiker som inte förstår att de boende är människor och att omsorg handlar om mänskligt värde, bemötande, respekt och kärleken till människorna.

I Läs en novell IV kryssar jag ”Läs en novell där någon är rädd” eftersom nästan alla som bor på gruppboendet är rädda för någonting.

Omsorgen är utgiven av Novellix och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

I somras lyssnade jag på första delen i serien Lasarettet av Karin Wahlberg, Än finns det hopp, och nu under hösten/vintern har jag lyssnat på de följande två delarna: Livet går vidare och Lätta ditt hjärta. Böckerna handlar om människorna i och omkring ett lasarett i femtiotalets Ekstad, en fiktiv småstad. Vi möter allt ifrån städare och biträden till fina läkarfruar och även patienterna är av alla samhällsklasser. Persongalleriet är stort och myllrande. Jag tyckte nästan det var för stort i första boken, men i de kommande böckerna kom jag att lära känna alla de olika karaktärerna väl och blandade aldrig ihop dem. Jag fängslades av deras öden och hade svårt att släppa ifrån mig karaktärerna när jag läst färdigt böckerna. Jag vill inte skriva så mycket om vad som händer karaktärerna på grund av risk för spoilers. Men det handlar om sånt som händer de flesta. Liv, död och allt där emellan. Kärlek, vänskap, relationer, sorg, glädje, vardag, fest, små som stora saker. Det är så fina böcker där man får ta del av människors liv i en småstad på 1950-talet, men också lära sig om tidsandan som den var då, om olika sjukdomar, medicinhistoria, politik, historiska händelser, hur Sverige såg ut vid den tiden och så vidare. Visst vet jag att det är fiktion, men jag upplever böckerna både trovärdiga och realistiska. Inte minst tror jag den medicinska delen är verklighetstrogen då författaren själv är läkare. Karin Wahlberg är tidigare kanske mest känd för sina deckare som också utspelar sig i sjukhusmiljö. I andra delen av Lasarettet, Livet går vidare, utspelar sig också en kriminalhistoria då en knivhuggen kvinna kommer in på Olycksfall. Eftersom man inte vet vem gärningsmannen är blir stadens invånare rejält skrämda och påverkas starkt av våldsdådet. Den tredje delen, Lätta ditt hjärta, handlar mycket om graviditeter och förlossningar eftersom en av karaktärerna är ofrivilligt barnlös och har svårt att tänka på något annat än barn, medan en annan av karaktärerna nyligen blivit färdig barnmorska och fått jobb på förlossningen i Stockholm. När jag skrev om den första delen i serien jämförde jag den lite grann med trilogin om hemmafrun Maj. Det här är ju helt andra böcker, men själva stämningen är likartad och jag älskar Lasarettsböckerna precis lika mycket som jag älskade böckerna om Maj. Nu kan jag knappt vänta tills del fyra i Lasarettsserien kommer ut – för det bara måste komma en fortsättning efter slutet i tredje boken!

Livet går vidare och Lätta ditt hjärta finns att köpa på Adlibris (här och här) och på Bokus (här och här).

Malou von Sivers första roman, Mitt hjärtas oro, har sin utgångspunkt i hennes familjehistoria och sommarprat från 2016. Sommarpratet inleds med att hon sitter vid sin fars dödsbädd och försöker förstå hur ett sår kan ärvas från generation till generation, ett arv som har format henne som människa. Kärleksromanen, Mitt hjärtas oro, är första delen i en trilogi, en berättelse med personligt avstamp som sträcker sig från förra seklets början fram till idag.

Boken handlar om Axel, en man som utåt sett har lyckats bra. Han är en gift, välbärgad man som har två söner och är direktör i familjeföretaget. Men han har ett mörkt förflutet där han blev slagen och försummad som barn. Det finns ett sår och en saknad i honom som han inte kan glömma, men ständigt döljer. En dag i 1900-talets början möter han Sara på en middag. Hon är en ung litteraturstudent i Uppsala som svärmar för Hjalmar Söderberg och letar efter något som ger livet en djupare mening. Hon attraheras av Axels mörker och sårbarhet. Det blir de två till slut, men vägen dit är fylld av missförstånd, svek och längtan. Deras lycka är total och de ser fram emot ett långt liv tillsammans. Efter att ha fått kärleksbarnet Matilda är Sara återigen gravid när det visar sig att deras gemensamma lycka kommer att bli kortvarig.

Malou von Sievers är en mästerlig berättare. Värt att understryka är att detta är just en roman, ingen biografi eller självbiografi. Hon tar avstamp i sina förfäder, men det är mestadels fiktion. Det är svårt att avgöra exakt vad som är sant och vad som är fiktion, men det är inget som stör berättelsen. Malou kryddar med många tidsmarkörer och miljöskildringar, vilket gör det extra spännande att läsa romanen. Karaktärerna är intressanta, framförallt Sara med sitt starka litteraturintresse och jag gillar förstås alla litterära referenser och diskussioner i boken. Axel har jag svårare att komma nära och det är förstås meningen.

Jag lyssnade på Malous sommarprat innan jag läste boken och greps av hennes berättelse om sin uppväxt och sin familjehistoria. Jag såg fram emot att läsa boken, men hade ändå svårt att komma in i den från början. Men när jag väl gjorde det, efter kanske första fjärdedelen, kunde jag inte sluta läsa. Jag blev väldigt berörd och framförallt sista fjärdedelen av boken sträckläste jag utan att kunna släppa boken ifrån mig. Nu kan jag knappt vänta tills jag kan läsa nästa del i trilogin. Mitt hjärtas oro är en lättläst bok och det dramatiska slutet skapar en cliffhanger som gör att man inte kan motstå att gå vidare med nästa del i serien.

Mitt hjärtas oro finns bland annat hos Adlibris och hos Bokus.