Sarahs lag är Marie H Lundhs debutroman och tillika den första delen i den nya Nordmyrserien. Den handlar om Sarah. Hon går domarutbildningen i Svea hovrätt och hennes framtid är utstakad. Åtminstone vad hon tror. Men plötsligt får hon veta att hennes högsta chef har lånat ut henne till Nordmyrs tingsrätt, långt upp i norr. Hon tror det är ett dåligt skämt, men det är det inte. Sakta inser hon att det kanske också är en lättnad eftersom hon slipper fortsätta möta sin olycklige kärlek.

Sarahs första tid i Nordmyr blir omtumlande. Det händer massor och hon lär känna kollegorna vid tingsrätten som kommer vara hennes arbetsplats de närmaste två åren. Hon hyr en lägenhet på övervåningen hos ett märkligt par och inleder ett förhållande samtidigt som hon är rädd att bli lämnad. Hon har ett trauma sedan barndomen som hon hela tiden återkommer till, men för första gången i sitt liv bestämmer hon sig för att ta itu med sitt förflutna.

Det här är en rolig roman med svärta om att bryta invanda mönster och ta itu med rädslor. Och om att hitta hem. Det handlar om juridik, men lika mycket om relationer. Sarah förvandlas under tiden i Nordmyr från storstadsbo till glesbygdsbo. De norrländska miljöerna beskrivs på ett förtrollande sätt, men språket och karaktärerna skildras om möjligt ännu bättre. Jag ser verkligen fram mot att läsa mer om Sarah och hennes liv i Nordmyr.

Bea och Niklas lever ett behagligt liv tillsammans med sina två barn på Östermalm i Stockholm. Efter ett bagatellartat gräl försvinner Niklas. Bea tror att han ska komma hem när han lugnat ner sig, men timmarna går och ingen Niklas kommer. Så småningom kryper det fram att han vill skiljas. Bea tycker att allt kommer som en blixt från en klar himmel och tror han är deprimerad eller i en livskris. Men kommer skilsmässan verkligen som en blixt från klar himmel?

Skilsmässan av Moa Herngren undersöker en relation ur bådas perspektiv, först Beas, sedan Niklas. Och vi inser att två människor kan uppfatta saker helt annorlunda. Är det alltid den som lämnar som är skurken? Finns det ens någon ”skurk” i en relation? Man inser också hur små händelser i vardagen kan växa till oöverstigliga hinder och hur viktigt kommunikation är i ett förhållande. Men också hur ens liv har flätats ihop när man levt med någon annan i 30 år. Och hur olika man kan tänka om sin relation trots att man levt tillsammans så länge. Och får man verkligen älska sina svärföräldrar när relationen med partnern tagit slut?

Boken är välskriven. En bladvändare med rappt språk. Det är så intressant att få båda personernas perspektiv. Först bygger man upp en sympati för Bea, något som kastas omkull när man får läsa Niklas version. Tänkvärt för vardagen, i situationer där man enbart hör den enes perspektiv. För det är ju faktiskt så, det finns inte bara en sida av en historia. Och det finns inte alltid en som har rätt och en som har fel. Den här boken vore så rolig att diskutera i en bokcirkel, precis som Moa Herngrens Svärmodern som kom för några år sedan och som också visar att det finns olika perspektiv på relationer.

Hennes rykte handlar om Emma Webster. Hon brinner för politiken. Men hennes brinnande engagemang får hennes äktenskap att gå i krasch. Och ju tydligare hon som parlamentsledamot profilerar sig i sina hjärtefrågor, desto mer hat och hot tvingas hon utstå. På hemmaplan utkämpar Emmas dotter Flora en egen strid, utan Emmas vetskap. Hon blir mobbad, framförallt utsatt för hänsynslös nätmobbing. Och en dag orkar hon inte ta emot mer skit, utan slår tillbaka. Och det slår i sin tur tillbaka mot Emma. Kort därefter händer det ofattbara: en man hittas död i Emmas övernattningslägenhet i London och plötsligt finner sig Emma anklagad för mord.

Jag fick chansen att läsa Hennes rykte tack vare bokcirkeln Kollektivet på Facebook och det har varit givande att diskutera den. Boken handlar om ett psykologiskt rättegångsdrama, fast temat är egentligen det pris kvinnor i offentligheten tvingas betala. Jag tycker att ämnet är otroligt intressant och det drev mig att läsa vidare. Jag har läst fler böcker av Sarah Vaughan tidigare och jag gillar fortfarande hennes första bäst. Jag tycker att hon skriver lite kantigt och redogörande i denna bok snarare än gestaltande och berättande och det tar lite udd från läsupplevelsen. Men det är högt tempo, starkt driv och som sagt brännande, angelägna frågor som hon tar upp.