Det lilla biblioteket på Söder av Camilla Dahlson är en mysig feelgood i biblioteksmiljö. Boken handlar om Katrin och Astrid. De jobbar tillsammans på ett litet bibliotek på Söder i Stockholm. Katrin är chef över Astrid, men de är egentligen både kollegor och nära vänner. En dag får Katrin ett brev till biblioteket där det står att bibblan är nedläggningshotad. Hur ska hon våga berätta det för Astrid som lever för sitt jobb som bibliotekarie? Och hur ska det gå för alla deras stammisar, vart ska de ta vägen nu? Men det visar sig att Astrid inte reagerar som Katrin trott, istället för att deppa vill hon ta fajten och slåss för bibblan. Efter ett möte med Kulturnämnden får de sex månader på sig att visa att biblioteket behövs och är uppskattat, så nu gäller det att komma på nya, spännande idéer för hur de ska öka besöks- och utlåningsstatistiken.

Som ni märker så tar boken upp en allvarlig och viktig demokratifråga, nämligen om rätten till bibliotek för alla. Jag som själv jobbar på bibliotek vet att biblioteken behövs av betydligt fler anledningar än att bara tillhandahålla böcker. För många är biblioteket en social plats och samhällets sista utpost. En plats där alla kan komma utan krav på motprestation, där man kan vara sig själv och få hjälp med långt mer än boktips och utlån.

Men boken handlar också förstås om kärlek och romantik, vänskap och relationer, och om bibliotekets betydelse för ensamma människor. Det finns en del som inte skildras så trovärdigt, men på det stora hela tycker jag att det är en fin skildring av biblioteket och av den viktiga funktion som biblioteken fyller i samhället. Boken är lättsamt skriven, lättläst och den mysiga biblioteksmiljön utgör en otroligt härlig fond till berättelsen. Slutet kom lite abrupt dock. Men Det lilla biblioteket på Söder är en varm feelgoodbok jag kommer rekommendera varmt till alla som älskar läsning och feelgood. Hoppas det blir en serie med fler böcker om Söderbibblan.

Dina färger var blå är en underbar kärleksroman som handlar om Lina som är sjuksköterska på neonatalen. Hon längtar efter egna barn, men hennes man Samuel vill inte ha några. Hon har därför vigt sitt liv åt dramatiska förlossningar, kuvöser, långa nattpass och krisande föräldrar. Varje tisdag besöker hon sin gamla vän Astrid på ett äldreboende, något som hon har som hemlighet för Samuel. Det finns också en annan hemlighet. Fast den har Samuel snokat reda på. När Lina är borta kan han nämligen inte låta bli att smygtitta i den skokartong Lina gömt längst in i garderoben. Där förvarar hon minnena av sin första pojkvän, och kanske även sitt livs stora kärlek, Ted. Han som försvann och tog en bit från Lina med sig.

Men en dag är Ted tillbaka. Han dyker upp från ingenstans och säger att han har tre månader kvar att leva och han vill tillbringa dem med Lina. Hon kan inte säga nej, hon måste få veta vad som hände den dagen då han försvann. Och det sätter förstås Samuels och Linas äktenskap under stor press. Men Samuel inser motvilligt att det är den enda möjligheten för både honom och Lina att kunna gå vidare. Det blir en sommar full av svidande sanningar, efterlängtade bekännelser, hopp, återväckt passion, stark kärlek och gränslös sorg.

Dina färger var blå är en oerhört stark och berörande roman som skapar alla möjliga slags känslor hos läsaren, allt från tårar till leenden. Det handlar inte bara om kärlek, utan också föräldraskap, vänskap, identitet och mycket mer. En djupbottnad feelgoodroman med en hel del smärta och svärta. Det är en bok jag kommer bära med mig länge och jag är väldigt nyfiken på författaren Marcus Jarls tidigare och kommande författarskap, för denna bok är både välskriven och tänkvärd, samtidigt som den är vacker och stark. Författarens poetiska språk och känsla för att gestalta alla slags känslor är ytterligare ett stort plus.

Äntligen är den här, Vinnarna, den tredje och avslutande delen i den trilogi som inleddes med Björnstad och fortsattes av Vi mot er.

Boken inleds med sorg i hjärtat och våld i luften. Här slutar sagan om hockeystaden och dess människor.

Det har gått två år sedan det fruktansvärda skedde, det där som ingen vill tänka på, men som har påverkat ett helt samhälle. Det sker en storm och ett dödsfall. Några som varit borta länge återvänder hem. Någon begravs. Några blir kära. Någon vill hämnas. Någon drömmer om NHL. Någon sover rygg mot rygg med sin bästa vän. Någon försöker rädda sitt äktenskap. Någon försöker rädda sina barn. Någon tar ett skjutvapen och beger sig till en ishall.

Det är en berättelse som handlar om svåra frågor: Vad är en familj? Vad är en hockeyklubb? Vad är ett samhälle? Och vad är vi redo att offra för att skydda dem? Svaret är allt. Trots att vi vet att allt vi kämpat för inte kommer att ske och att alla vi älskar inte kommer att bli gamla.

Har man läst de tidigare böckerna är denna ett måste. Här får man svaren på alla frågor man haft och allt knyts ihop mycket skickligt. Samtidigt är det nog också ett måste att man har läst de andra två böckerna för att verkligen förstå denna. Det är svårt att förklara handlingen, egentligen handlar det ju mest om två hockeystäder, två hockeylag och en massa människoöden. Och bokserien rymmer också allt: kärlek, vänskap, sport, hat, sorg, längtan, drömmar, glädje, familj, ja allt som livet handlar om. Men nu är det över. Nu är dessa böcker slut och vi får inte återse Benji, Bobo, Ana, Maya och alla de andra. Men jag är säker på att Fredrik Backman fortsätter skriva böcker som berör, precis som Björnstad-trilogin.

I En storm i juletid står första advent för dörren och Stockholm förbereder sig inför den stundande högtiden. Alice brukar vanligtvis älska allt pynt och ljusdekorationer, men inte i år. Hon har svårt att komma över det svek hon utsattes för julen innan, där hon förlorade både sambo, jobb och lägenhet. Nu hyr hon en lägenhet i andra hand och har mer eller mindre isolerat sig, inte bara på grund av den rådande pandemin. För att hanka sig fram hjälper hon aspirerande författare med deras bokmanus, ett jobb som är fjärran från den karriär hon sett framför sig. En dag kontaktas Alice av deckarförfattaren Samuel Engman som behöver hjälp med sitt nya manus och Alice tackar motvilligt ja eftersom bankkontot snart är tomt. Samtidigt lär hon känna den lilla flickan Poppy, katten Confusius, den excentriska granntanten Maggi Poppins och hennes son Elias som gör Alice knäsvag. I takt med att julen närmar sig mjuknar Alice, men ska hon våga lägga förra vinterns svek åt sidan och lita på människor igen?

En storm i juletid är en klassisk feelgood med jultema. Jag gillar att handlingen kretsar så mycket kring skrivande och författarskap eftersom det är ett av mina egna stora intressen. Det finns förstås också kärlek och romantik och förstås med förvecklingar eftersom det tillhör genren. Allt som behövs för julstämning finns förstås också där, liksom mysiga fjällmiljöer, men också fina skildringar av Söderns höjder. Boken är lättsam, lättläst, underhållande och passar förstås ypperligt att läsa i advents- och juletid.

I femton år bar deckarförfattaren Sofie Sarenbrant på en svår hemlighet. Många gånger var hon nära att ta med sig hemligheten ner i graven, men istället valde hon att berätta. Dels i ett hyllat Sommarprat i programmet Sommar i P1 och dels i boken Munkavle. Hon valde att berätta för sin egen upprättelses skull, men framförallt för att hjälpa andra människor som blivit utsatta för sexuella övergrepp, framförallt för att de skulle förstå att offret inte bär på någon skuld. Så att de en dag kanske kan förlika sig med händelserna och gå vidare i livet. Precis som Sofie själv gjorde till slut, efter många år av lidande.

Sofie Sarenbrant utsattes för sexuella övergrepp mellan åtta och tretton års ålder. Men boken handlar varken om övergreppen i sig, vi får inga detaljer, och inte heller om förövaren, ingenstans berättas det om vem det var. Istället ligger bokens fokus på henne som offer. På hur det är att försöka lägga ett pussel över händelserna, försöka förstå vad man varit med om, men framförallt lägga skulden där den hör hemma: hos förövaren.

Munkavle är en hudlös och utelämnande bok, även om den inte berättar några detaljer om själva övergreppen. Istället handlar det om den utsattes vånda, självtvivel, ångest, självförakt, sorg, ilska, självmordstankar, Om hur det är att överleva, gå vidare, ta sig igenom och förbi, Jag tror att det här är en bok som skänker styrka, tröst och hopp till andra drabbade och förståelse till anhöriga. En väldigt viktig bok.

När Lova föds är hon varmt efterlängtad. Men vid förlossningen drabbas hennes mamma av allvarliga förlossningskomplikationer och Conny står helt ensam med den nyfödda. Så småningom repar sig mamman, men istället smyger sig en oro in i deras liv. Varför är det så svårt att få kontakt med dottern? Utvecklas hon verkligen som alla andra barn? Och hur gör man för att nå fram till ett barn som lever i en helt egen värld?

Conny Palmkvist har skrivit en personlig och berörande bok om hur det kan vara att få ett barn med autism. Det handlar om en fars kärlek till en dotter som inte är som alla andra. Det handlar också om Connys egen far och den relation de hade samt utforskandet av saknaden efter honom. Föräldraskapet är den centrala frågan, identiteten som förälder och hur det är att falla igenom som människa och om att komma tillbaka.

Nästan bra på livet är en skildring som behövs, författaren låter läsaren komma nära och ta del av familjens tankar, funderingar, känslor och oro inför dottern, men också glädjen och kärleken till henne. Boken ger dels en läsupplevelse, men framförallt också ökad förståelse som så väl behövs.

Inför hans blick är tredje delen i Malou von Sivers romantrilogi där de första böckerna heter Mitt hjärtas oro och Olycksbarnet. Böckerna har olika huvudpersoner och spänner över en lång tidsperiod, men det gemensamma temat är att ärva ett sår över flera generationer. Första boken handlar om Axel som blev slagen som barn, något som skapade ett sår i honom och detta för han vidare från generation till generation. Andra boken handlar om Axels son Edwin och denna tredje bok har Edwins dotter Anna i huvudrollen. Böckerna har sin utgångspunkt i Malou von Sivers egen familjehistoria och hennes sommarprat från 2016. Sommarpratet inleds med att hon sitter vid sin fars dödsbädd och försöker förstå hur ett sår kan ärvas från generation till generation, ett arv som har format henne som människa.

I denna bok får vi både ta del av Annas barndom med en oberäknelig, misshandlande pappa och en mamma som blundar, men också om när Anna växer upp och blir vuxen och själv bildar familj trots vetskapen om sitt arv. Den här boken är lite segare än de tidigare böckerna tycker jag, men sammantaget är det en gripande, berörande historia och böckerna är välskrivna. Författaren knyter snyggt ihop trilogin och det känns som ett riktigt bra avslut.

Kärleken är andra delen i förlaget Lovereads nya satsning på serien Ellens val som kommer vara skriven av flera olika författare. De två första böckerna, Det nya livet och så Kärleken då är skriven av Helena Dahlgren. De nästkommande två böckerna i serien är skrivna av Moa Eriksson Sandberg.

Böckerna handlar om Ellen som flyttar till Ljungsala (Lund) och börjar studera litteraturvetenskap. Det är en tid i förändring då det nyligen blivit tillåtet för tjejer att studera på universitet och det hänger i luften en hel del andra förändringar, som kvinnlig rösträtt. Ellen tänker mycket på kvinnans frigörelse, feminism och jämlikhet och hon går även på möten med en kvinnoförening för att diskutera sådana frågor.

Samtidigt har hon ett dilemma, hon kilar stadigt med pojkvännen Jonas, men passar de verkligen ihop. Mjölkbudet Jonas delar inte hennes passion för böcker och hon får inget intellektuellt utbyte med honom, men han är snäll och glad och de har ett passionerat förhållande. På universitetet möter Ellen Carl, en doktorand i historia som delar hennes intresse för läsning och som hon har djupa samtal med och en själslig koppling som hon inte har med Jonas. Dessutom letar Ellen fortfarande efter systern Isa som försvunnit när hon gifte sig med Hjalmar.

Jag slukade denna bok precis som jag slukade den första. Det är så spännande att läsa om hur kvinnor hade det för hundra år sedan och hur Ellen slår sig fram och tar plats i sin nya hemstad och på universitetet. Det är inte självklart för henne och hon ifrågasätter ofta om hon verkligen passar in och borde kämpa som hon gör, men hon ser också studierna som ett kall som hon inte kan välja bort. Boken är snabbläst, lättläst, romantisk, mysig och samtidigt med en historisk kontext och ett belysande av viktiga frågor som också faktiskt till stor del är aktuella och betydelsefulla än idag. Nu längtar jag efter att få läsa de kommande böckerna i serien.