En sån som du är en mörk novell om ett hemsökt hus och en familj med hemligheter. Den är skriven av Gillian Flynn och publicerades första gången i George R.R. Martins antologi Rogues. År 2015 tilldelades den årets Edgar Award för bästa spänningsnovell. Den handlar om en kvinna som jobbar som spådam och avrunkare på den tvivelaktiga tarotstudion Anden i handen. En dag kommer det in en olycklig förortsfru vid namn Susan. Spådamen har en fallenhet för bedrägeri och identifierar Susan som ett lätt byte. Men när hon besöker den läskiga viktorianska villa som Susan vill ha hjälp med inser hon att saker och ting inte kommer att gå så lätt som hon föreställt sig. Hon har stigit rakt in i en riktig skräckhistoria…

En sån som du är en lite läskig, psykologisk skräcknovell med många bottnar. Allt är inte som man tror, vilket man definitivt blir varse i den här novellen. Precis när man tror man har grepp om handlingen så skruvas allt åt och det blir något helt annat än man kunde gissa. Berättelsen har en ganska osympatisk huvudperson dessutom och det är ju lite speciellt att läsa en bok där man inte riktigt fastnar för huvudpersonen. Miljön är suggestiv. Stämningen obehagligt krypande. Storyn är rätt creepy och man känner ett visst obehag medan man läser. Den är dock lite för orealistisk för att jag ska bli rädd på riktigt. En sån som du är utgiven av Albert Bonniers förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus. I novellutmaningen Läs en novell IV kryssar jag punkt 14: Läs en novell där en katt finns med.

Kan man hitta kärleken på bokbussen? Ja, åtminstone i Eli Åhman Owetz nya feelgoodroman Brevvännerna. Boken handlar om Malin som känner sig ensam i sitt äktenskap. Hennes äktenskap har gått i stå. Hon saknar närhet och någon att prata med. Veckans höjdpunkt är när bokbussen kommer till byn. En dag skriver Malin ett dagboksblad om sitt liv och råkar stoppa det i en av låneböckerna. Hennes innerliga och utelämnade anteckningar hittas av Erik, nyskild och nyinflyttad efter att ha hamnat vid ett vägskäl i livet. Malin och Erik börjar brevväxla genom att lämna brev till varandra på bokbussen och biblioteket. Brevväxlingen är länge anonym, men de avslöjar saker för varandra som de aldrig pratat med någon annan om. Så småningom växer en förälskelse fram mellan dem. Men kan man verkligen falla för någon man bara brevväxlat med? Och hur vet man om det är rätt att riskera allt för att följa sina känslor?

Brevvännerna är en snabbläst roman om kärlek, längtan efter närhet och om när livet inte blir som man tänkt sig. Boken utspelar sig i lantliga Roslagen, precis som de andra böckerna av samma författare. Flera av karaktärerna från hennes andra böcker gästspelar även här, vilket är riktigt kul även fast detta är den första bok jag läser av henne. Nu kommer det dock definitivt att bli fler. Jag gillade verkligen Brevvännerna. Kärlek mitt i livet, frågor kring att våga förändra sitt liv och lantbygdsromantik, dessutom utspelar den sig till stor del på en bokbuss – det kan ju bara inte bli fel. Boken har ett tydligt driv, vilket gör den lättläst. Bitvis var den lite seg, men eftersom den var så snabbläst gör det inte så mycket. En varm, mysig feelgood som jag varmt rekommenderar.

Brevvännerna är utgiven av HarperCollinsNordic och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.

På söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Igår kväll började jag läsa Tatueraren i Auschwitz, en roman som bygger på en sann kärlekshistoria som utspelade sig i koncentrationslägret. En stark och mycket bra bok än så länge. Smakbiten kommer från sidan 71-72 och huvudpersonerna Gita och Lale har just träffats och börjat få känslor för varandra.

Det känns som om Lale går runt mycket länge bland de andra fångarna och småpratar med bekanta från Block 7. Hela tiden granskar han grupperna av kvinnor. Han står och pratar med Leon när han plötsligt får gåshud i nacken, en kittlande känsla av att vara iakttagen. Han vänder sig om och där är hon.

Hon går och pratar med tre andra flickor. När hon märker att han sett henne stannar hon upp. Lale gr fram mot dem och hennes vänner flyttar sig lite åt sidan för att ge dem utrymme: de har hört talas om Lale. Hon står kvar ensam.

Han närmar sig och återigen är det hennes ögon han dras till. Hennes vänner fnittrar lågt i bakgrunden. Hon ler. Ett svagt trevande leende. Lale är nästan förstummad. Men han samlar mod. Han räcker henne brödet och ett brev. I brevet berättar han öppet om att han inte kan sluta tänka på henne.

”Vad heter du” undrar han. ”Jag måste få veta vad du heter”.

Bakom honom säger någon: ”Gita”.

Innan han hinner säga eller göra något mer rusar Gitas vänner fram och drar iväg med henne, och viskar frågor medan de går.

Den kvällen ligger Lale på sängen och säger hennes namn om och om igen. ”Gita. Gita. Vilket vackert namn.”

***

I Block 29 i kvinnolägret rullar Gita ihop sig med Dana och Ivana. En ljusstråle från en strålkastare tränger in genom en liten springa i träväggen, och Gita försöker läsa Lales brev.

”Hur många gånger ska du läsa det” frågar Dana.

”Vet inte, tills jag kan vartenda ord utantill”, svarar Gita.

”Och när blir det?”

”För två timmar sedan ungefär”, skrattar Gita. Dana ger henne en hård kram.

Allt jag fått lära mig är Tara Westovers självbiografi. Hon växte upp som ett av sju syskon i en mormonfamilj helt avskärmad från samhället. Första gången hon satte sin fot i skolan var hon 17 år. Då hade hon aldrig hört talas om Förintelsen. Hon saknade de mest grundläggande färdigheterna i matematik, grammatik och naturvetenskap. Hon hade ingen aning om varför folk tvättar händerna efter toalettbesök. När Tara får ett stålrör genom benet, när familjen är med om en bilolycka, eller när hennes storebrors ben börjar brinna, åker de inte till sjukhuset, istället behandlar hennes mamma såren med örtomslag. Tara jobbade på sin pappas skrot, kokade örter och hjälpte sin mamma som var illegal hembarnmorska. Hon försökte leva efter sin pappas ”sanningar” om Guds vilja, Illuminati och den förebådande domedagen.

En gång när jag var femton, efter att jag börjat använda mascara och läppglans, hade Shawn berättat för pappa att han hade hört hur det pratades om mig i stan, att jag hade ett rykte. Genast fick pappa för sig att jag var gravid. Han skulle aldrig ha låtit mig vara med i de där pjäserna i stan, skrek han åt mor. Mor sa att jag var pålitlig, sedesam. Shawn sa att inga tonårsflickor var pålitliga, och enligt hans erfarenhet var de som verkade frommast bland de värsta av alla.

Jag satt på min säng med benen uppdragna mot hakan och lyssnade på deras skrik. Var jag gravid? Jag var inte säker. Jag tänkte igenom varje interaktion jag haft med en pojke, varje blick, varje beröring. Jag gick bort till spegeln och lyfte upp tröjan, sedan drog jag med fingrarna över magen och undersökte den centimeter för centimeter. Kanske.

Jag hade aldrig kysst en pojke.

Jag hade sett människor födas, men jag hade aldrig fått veta något om hur befruktningen går till. Medan min far och bror gapade på varandra gjorde okunnigheten mig stum: jag kunde inte försvara mig, för jag förstod inte anklagelsen.

Några dagar senare när det kom fram att jag inte var gravid, hade jag utvecklat en ny förståelse för ordet ”hora”, en som handlade mindre om handlingar och mer om essens. Det var inte så mycket det att jag hade gjort något fel, som att jag existerade på fel sätt. Det fanns något orent i mitt själva väsen.

När Tara var 17 år flydde/flyttade hon hemifrån och började på college. Mötet med andra tonåringar och skolans värld förändrade henne på djupet och det var starten på hennes svåra resa mot ett nytt liv. Hon inser att pappans inte alltid hade rätt och att det finns en annan värld bortom föräldrarnas gård. Men det är en mödosam resa. För att kunna ta del av den andra världen måste hon förkasta allt det hon en gång fått lära sig att tro på.

Allt jag fått lära mig är en gripande, hjärtskärande berättelse om en flickas uppväxt, men också en berörande, stark, inspirerande skildring om en ung kvinnas strävan efter kunskap, familj, självförverkligande och frihet. Boken har blivit omåttligt hyllad, både här i Sverige och hemma i USA, och jag sällar mig till hyllningskören. Det är en fascinerande bok, en brutal uppväxtskildring men också en bok med ett oerhört hopp. Boken är en riktig bladvändare, spännande som en deckare, men skrämmande eftersom berättelsen är sann. Tara är en person man inte kan släppa och det går inte att lägga ifrån sig boken, man vill bara veta om hon kommer att lyckas slå sig fri och skapa det liv hon vill ha. Och hon lyckas ju – på omslaget får man veta att hon tio år efter att hon för första gången satte sin fot i en skola så har hon doktorerat i idéhistoria på universitetet i Cambridge. Och kanske är det just den vetskapen som gör att man klarar av att läsa vidare trots alla hemskheter man som läsare får ta del av.

Det man bör ha i åtanke medan man läser är dock att familjen inte är urtypiska mormoner. De är nämligen inte bara religionsfanatiker utan också survivalister och pappan är djupt misstänksam mot samhället, regeringen, den medicinska vetenskapen och mycket annat. Troligen har han en eller ett par psykiska diagnoser i grunden också, vilket troligen också brorsan Shawn har. Det är nämligen stundvis så sjukt att man knappt kan tro att det är sant och därför är det också så oerhört skrämmande med vetskapen att det faktiskt är sant och självupplevt alltihop. Och kolla vilket genialiskt omslag som både visar Tara vid berget vid Bucks Peak i Idaho där hon växte upp och en gigantisk penna som symboliserar kunskapens makt.

Allt jag fått lära mig är utgiven av Natur & Kultur. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

En sekund är jag evig handlar om två kvinnor i två epoker och med en värja som binder dem samman. I nutid reser bibliotekarien Birgitta till Lund för att ordna med sin mors begravning. Hon borde städa ur sina föräldrars lägenhet, men fastnar istället i att läsa sin fars efterlämnade dokument. Han har släktforskat och upptäckt ett märkligt sammanträffande som leder ända tillbaka till Karl XII:s tid. Parallellt med historien om Birgitta får vi läsa om Annika. Hon var piga i början av 1700-talet, men när modern oväntat dött blir hon kvar i föräldrahemmet där den våldsamme styvfadern och brodern som inte kan ta hand om sig själv finns. När styvfadern misshandlar Annika och börjar smeka henne på fel ställen bestämmer hon sig för att fly hemmet. Men vart ska en flicka ta vägen i Karl XII:s Sverige?

Det visar sig att de två kvinnorna har en del gemensamt trots den stora skillnaden i tid. Boken är en historieskildring där krigsåren och dåtidens vardagsliv skildras, men lika mycket handlar boken om kvinnors förhållanden såväl då som nu. Kvinnornas situation på 1700-talet var hemsk, att kvinnan behövde få tillåtelse av antingen pappan eller maken vad de än skulle göra och att de inte hade någon frihet alls. Det är andra tider nu, men Birgitta upplever ändå att hon får stå tillbaka för sin egen make, att hans drömmar och mål i livet är viktigare än hennes, och det är hon nog inte ensam om att känna. Dessutom har hon en bror som är väldigt påstridig och van att få sin vilja fram. Inte nog med det, hennes far ägnade sin tid som pensionär åt släktforskningen istället för att finnas vid sin sjuka hustrus sida. Istället var det Birgitta som mitt i sina egna småbarnsår fick lämna allt och resa ner för att finnas vid moderns sida under den tuffa cancerbehandlingen. Det är intressant att boken varvar de båda kvinnornas liv, erfarenheter och upplevelser. Man ser att vissa saker verkligen är annorlunda nu mot för då, men vissa saker är ändå sig lika trots att så många år har förflutit. Det är också intressant att ta del av en tid som jag inte tidigare läst särskilt mycket om. Porträttet av Annika och tiden hon levde i känns mycket trovärdigt, även om boken är en roman. Det finns så många detaljer som förhöjer stämningen och läsupplevelsen och som gör att man får en fin bild av 1700-talets Sverige. Jag gillar också att boken lyfter fram kvinnornas situation och att det även då fanns gott om starka kvinnor som tog initiativ trots att de levde i en tid då kvinnorna knappt hade någon makt alls. Jag lyssnade på En sekund är jag evig, i en fin inläsning av My Holmsten.

En sekund är jag evig är utgiven av Historiska Media och finns bland annat att låna på biblioteket och att köpa på Adlibris och på Bokus.

När himlen håller andan är första boken som Annika Sjögren ger ut sedan de fyra kriminalromaner hon gav ut mellan 2007 och 2012. Även denna bok utspelar sig i Härnösand, vilket jag tycker är kul eftersom jag är född bara några mil därifrån och är välbekant med miljöerna. Boken handlar om en ung kvinna som heter Vanja. När vi kommer in i handlingen har det gått några år sedan Vanja förlorade sin sexåriga dotter i en olycka och nu har Vanja fått arbete på en skola där hon möter Selina som också är sex år och som verkar vara vanvårdad och ensam. Vanja tar beslutet att ta hem Selina för att kunna få vara förälder igen och för att ge Selina den kärlek som hon borde ha fått från sina föräldrar. Inte långt från Vanja lever Ella, en stilig 83-åring som rör sig hemtamt i Härnösands finare kretsar, men som har ett mörkt förflutet och en hemlighet som hon aldrig tidigare yppat. Frågan är om det är dags nu eller om hon ska ta med sin hemlighet i graven. Hennes förmögne sonson Philip får vi också möta. En man som tror sig vara född på fel århundrade och som tycker om dyra antikviteter och goda viner. Nu har han förälskat sig i en ung kvinna som han är säker på är hans själsfrände. Men det visar sig att hon är någon helt annan än den han drömde om. Dessa tre personers öden knyts allt tätare samman och de tre personerna korsar varandras vägar inte bara en utan flera gånger i takt med att höstmörkret kryper allt närmare.

Nu är det ju många år sedan jag läste kriminalromanerna, men jag vill minnas att jag tyckte om dem. Jag såg fram emot att läsa När himlen håller andan eftersom jag tänkte att den skulle vara i samma stil och jag såg fram emot att läsa om de välkända miljöerna igen. Men jag blev besviken. Jag fastnade inte för historien denna gång. Den kändes segdragen och jag har lite svårt att placera boken i en genre. Den är inte tillräckligt spännande för att hamna bland thrillers. På baksidan står det spänningsroman, men jag hade nog velat ha en mer fördjupad spänningsintrig då. Relationsroman skulle jag snarare kalla det, men det är långt ifrån den typ av bok jag förväntade mig utifrån baksidestexten. Det känns som att författaren ville väldigt mycket med boken, det finns flera parallella spår och bihistorier och det gör att det blir svårt att komma in i boken och fängslas av handlingen. Det blir för spretigt helt enkelt. Jag fastnade inte heller för karaktärerna som jag tyckte kändes alldeles för platta. Jag fick ingen känsla för någon av dem. Synd eftersom det är unika personer som jag egentligen gärna skulle vilja lära känna och veta mer om. Nej, det enda jag egentligen uppskattade med boken var miljöskildringarna och de hade jag faktiskt kunnat få på annat sätt.

När himlen håller andan är utgiven av Ordfront förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jag har varit nyfiken på Den röda adressboken och Ett frågetecken är ett halvt hjärta av Sofia Lundberg ända sedan de kom ut. När jag såg att Ett frågetecken är ett halvt hjärta skulle bli nästa bokcirkelbok i Facebookgruppen Kollektivet bestämde jag mig därför snabbt för att läsa den. Det kom att bli en riktig sträckläsningsbok och nu ser jag fram emot att läsa även Den röda adressboken som står oläst i min bokhylla.

Ett frågetecken är ett halvt hjärta handlar om Elin Boals. Man får följa henne både i nutid och under hennes uppväxt. I nutid bor hon i New York och är en hyllad fotograf, sedan länge gift med affärsmannen Sam och mamma till dottern Alice som är 17 år och nyligen har kommit in på en erkänd dansskola. Utåt sett är Elin alltså väldigt lyckad och framgångsrik. Men lyckad är inte detsamma som lycklig. Hon är mer gift med sitt jobb än med Sam. Hon fjärmar av sig både från maken och dottern. Undviker att känna efter. I och med att vi parallellt får ta del av Elins barndom och uppväxt ser vi att hon haft det jobbigt som liten. Pappan hamnade i fängelse, mamman var inte att lita på och Elin var den som tog huvudansvaret för syskonen Erik och Edvin. Familjen var väldigt fattig och barnen var ständigt hungriga. I byn fanns dock två kvinnor som såg barnen och tog dem till sig. Den ena var Gerd som ägde mataffären och som ofta slängde åt Elin någon limpa eller liknande. Den andra var Aina som försåg Elin med läsning och gav henne därmed nyckeln till en annan värld. När Aina dog var det Gerd och Elins mamma Marianne som ärvde hennes förmögenhet. Det förändrade allt, åtminstone för ett tag. Men så småningom inträffade en tragedi och det var den som gjorde att Elin flydde från barndomens ö Gotland för att aldrig mer återvända. Hon har aldrig berättat för någon, inte ens sin make och dotter, om sin barndom. En dag får Elin ett brev från barndomsvännen Fredrik, han som var hennes livlina under uppväxten. Nu återvänder såväl tankar som minnen och Elin inser att hennes hemligheter riskerar att föras fram i ljuset.

Ett frågetecken är ett halvt hjärta är en gripande skildring över en familjs öde och hur barndomen påverkar en person mer än hen kan tro. Man kan inte fly från allt. Det går kanske till en viss gräns, men så småningom kommer det ikapp. Boken handlar mycket om skam och skuld och hur man övervinner detta. Dock är det kanske ett lite för snabbt och tillåtande slut för att det ska kännas på riktigt. Mest handlar nog boken ändå om att hitta sig själv och våga tillåta sig att vara den man egentligen är. Först då kan man nog älska på riktigt. Jag gillade den här boken, den var fängslande och berörde, även om det troligen inte är en bok som stannar kvar länge. Bra sommarläsning för hängmattan eller stranden helt enkelt.

Boken är utgiven av bokförlaget Forum och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Fröken Julie är en pjäs, en tragedi, av August Strindberg, skriven 1888. Det är en av de mest spelade Strindberg-pjäserna i världen. Redan 1889 hade dramat urpremiär i Köpenhamn och sedan dess har pjäsen spelats otaliga gånger och även filmatiserats. Dramat utspelar sig under en enda natt, en midsommarnatt. Endast tre karaktärer finns på scen: Fröken Julie, Jean och Kristin. Men en fjärde är ytterst närvarande även om han aldrig syns på scen, nämligen Greven.

Under midsommarnatten har grevens dotter, fröken Julie, dansat med betjänten Jean. Nu sitter de i köket och Julie vill skåla och dricka. De pratar och skojar men stämningen är på helspänn. Kokerskan Kristin, som är förlovad med Jean, betraktar dem på avstånd. Hon tycker inte det är passande att fröken Julie och Jean sitter och dricker tillsammans, de borde inte umgås med varandra överhuvudtaget. När Kristin har somnat börjar en natt som slutar med svek, kärlek och död. Både Julie och Jean lockas av att bryta mot såväl moral som den allmänt rådande normen. Dramat belyser klassamhället och lyfter brännande frågor om klass, kön, makt, åtrå och kärlek.

Fröken Julie blev av sin mor uppfostrad till att tänka och bete sig som en man, vilket inte uppskattas av samtiden. Hon vet hur hon ska få det hon vill ha, men hon vet inte vad hon vill ha, vilket gör henne väldigt förvirrad. Jean är grevens betjänt, men han tänker inte stanna kvar på den positionen. Hans mål är att komma upp sig i samhället och han har en plan som börjar med drömmen om att starta ett eget hotell. Fröken Julie är en del av hans långsiktiga plan. Han manipulerar henne skoningslöst dit han vill. Kristin är den som står med båda fötterna stadigt på jorden. Hon är religiöst, stabil, naturlig och förlovad med Jean. Greven syns, som tidigare nämnts, aldrig till på scen, men hans handskar och stövlar skymtar på scen och visar på hans stora inflytande över såväl fröken Julie som Jean.

I pjäsens slutscen ger Jean sin rakkniv till fröken Julie för att hon ska skära halsen av sig. Men pjäsen slutar där, vad hon verkligen gör med rakkniven är upp till läsaren att föreställa sig. Ifjol, 130 år senare, har Fröken Julie fått ett alternativt slut. Eva Ström gav då nämligen ut romanen Rakkniven som kan ses som en alternativ fortsättning på det välkända verket. I Rakkniven får Julie själv berätta fortsättningen av historien. Berättelsen inleds med att fröken Julie endast har ett ytligt sår på halsen efter det misslyckade självmordsförsöket och fullproppad med sömnmedel forslas hon först till ett privat sinnessjukhus i Danmark. Efter en tid inlåst med andra hysteriska, ätstörda och självskärande unga överklasskvinnor förs hon till ett kloster i Rom. Väl där blir hon inhyst hos vänliga nunnor. Där upptäcker hon också att hon är gravid. Att föda en oäkting var en skam i alla samhällsklasser på den tiden, men bland utdöende blåblodiga räknades det närmast som ett förräderi. Greven kommer så småningom själv till klostret tillsammans med nuckan och fastern Hélène. Han är generös och välkomnar henne gärna hem igen – men då får hon betala ett högt pris, kravet för att fröken Julie ska bli förlåten är att hon adopterar bort barnet.

Att läsa en, i detta fall alternativ, fortsättning på en så berömd berättelse innebär något speciellt. Det ger förstås ett helt nytt perspektiv, ett befriande perspektiv. Dessutom fångar Eva Ström tidsandan på ett bra sätt. Intressant nog får vi erfara hur villkorad även privilegierade kvinnors tillvaro var. Ströms roman är en utvecklingsroman, där fröken Julie utvecklas från att vara impulsdriven och naiv till att bli reflekterande och klarsynt. Berättelsens vändningar är inte oförutsägbara, men kvinnoporträttet är fördjupat. Fröken Julie överlever självmordsförsöket och får så småningom ett gott liv. Troligen långt ifrån vad Strindberg hade planerat för henne. Men jag tror ändå att han hade blivit glad att hon fått leva vidare i en såhär välskriven och mångbottnad roman som ger oss ett tydligare porträtt av fröken Julie. Att Eva Ström också är poet märks också väl i det vackra språket som gör läsningen till en fröjd. Eva Ström är också läkare, vilket märks i de intressanta journalutdrag som publiceras och som därmed också ger oss en inblick i samtidens läkekonst. Rakkniven är egentligen inte alls den typ av böcker som jag brukar läsa, men jag är väldigt glad att jag valde att läsa den.

Rakkniven är utgiven av Albert Bonniers förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Julia lever det perfekta livet tillsammans med sin man Henrik och deras tre barn. Henrik är allt hon någonsin drömt om: stilig, omtänksam och en underbar far.

Men en morgon när Julia vaknar upptäcker hon att Henrik är borta. Hon letar desperat, och vägrar ge upp trots att polisens utredning inte ger något resultat.

Under sitt sökande upptäcker Julia saker hos Henrik som hon inte kände till. Vem är det egentligen hon har varit gift med? Långsamt börjar bilden av en annan Henrik växa fram. Samtidigt som hon inser att både hon och barnen svävar i stor fara.

Baksidestexten till En underbar död av Emma Ångman beskriver väl vad boken handlar om. Det är en psykologisk thriller som visade sig vara betydligt mer mångfacetterad och tog många fler skruvade vändningar än jag kunde ana när jag började läsa den. Det står också på baksidan att boken får en att fundera över vad som kan dölja sig utanför fönstret i mörkret, men också om man verkligen känner sina nära och kära så bra som man tror. Jag blev inte direkt rädd av boken, men den har en krypande, växande obehagskänsla som dröjer sig kvar under läsningen. Visserligen är det många osannolika saker som händer i boken, vilket jag inte brukar tycka om, men jag köper det eftersom det är fint förpackat i en nutida svensk miljö där huvudpersonen Julia hade kunnat vara vilken stressad, heltidsarbetande, tränande, vanlig småbarnsmamma som helst.

Boken handlar om ondska och hur den kan ärvas från generation till generation. Den handlar också om hemligheter. Den bild Julia har av sin man stämmer inte alls överens med verkligheten. Hur många hemligheter kan man egentligen ha i en relation och hur mycket är det som man väljer att inte se? Det finns också en bihistoria som utspelade sig längre bak i tiden, som berättas parallellt med nutidshistorien om Julia och hennes familj. Man kan ana att de båda berättelserna kommer att vävas samman, men det tar ett tag innan jag förstår hur, och jag gillar att det inte är så väldigt förutsägbart. Hela historien är intressant och skickligt uppbyggd och man sitter ofta och funderar på vad som egentligen är sant, vilkens bild av verkligheten som är den sanna och vem man egentligen kan lita på. Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken och sista halvan läste jag snabbt för att få veta hur boken skulle sluta. En riktig bladvändare alltså.

Det här är den första boken jag läser av Emma Ångman och jag inser också att thrillers är en genre jag sällan läser. Det är betydligt vanligare att jag läser deckare och mordgåtor när jag vill ha något spännande. Kanske för att det är en genre jag är mer hemtam med. Eller så är det för att det helt enkelt inte finns så många svenska thrillers? Jag uppskattade dock En underbar död mycket och ser fram emot att läsa fler böcker i denna genre. Skulle även gärna läsa mer av Emma Ångman, framförallt är jag nyfiken på Mannen mellan väggarna som hon gav ut för några år sedan.

En underbar död kan lånas på biblioteket eller köpas på Adlibris och Bokus.