Idag på utbildningen pratade vi om barndomen och ungdomstiden och vad som kännetecknar dessa perioder i livet. När det gäller tonåringar och ungdomar kom vi i min grupp fram till att det handlar mycket om identitetssökande och identitetsskapande. Det är något som verkligen är ett centralt tema i När hundarna kommer.

Boken är skriven av Jessica Schiefauer och den har precis blivit nominerad till Augustpriset. Hennes förra bok Pojkarna både nominerades och belönades av Augustpriset. Det här är dock den första boken jag läser av henne, men jag kommer definitivt att läsa mer av henne, för jag älskade verkligen När hundarna kommer.

En annan sak som vi pratade om på utbildningen idag är vad ”en bra bok” egentligen är. Vår lärare sa att en av de vanligaste frågorna på ett folkbibliotek är när låntagare kommer in och söker efter en bra bok. Men vad är egentligen en bra bok? En studie genomfördes för några år sedan och där konstaterades en rad olika kriterier. Ett av dessa kriterier var att en bra bok ska beröra. Då tänkte jag att en riktigt bra bok måste vara en bok som berör många, oavsett kön, ålder, ursprung, bakgrund, intressen, erfarenheter. Och så tycker jag att det är med När hundarna kommer. Den verkar inte kunna lämna någon läsare oberörd.

För er som ännu inte läst När hundarna kommer (lyckliga ni, ni har en läsupplevelse att se fram emot) kan jag berätta att boken handlar om ett kärlekspar, Isak och Ester, som är unga, upplever den första kärleken och har några härliga, kärleksfulla månader tillsammans. Men Isak börjar tröttna, han har inte samma känslor för Ester längre. Han ska precis berätta det för henne när det tragiska händer. Isaks lillebror Anton misshandlar en kille till döds och allt, precis allt brister. Hela tillvaron rämnar. Isak söker tröst hos Ester och därefter blir det som det blir.

Det unika med den här boken är berättarperspektivet. Författaren låter inte gärningsmannen eller offren stå i fokus, utan i centrum står istället de andra karaktärerna, de som står i skuggan av ett brott och en tragedi, och det är också det som är det briljanta med boken. Hade boken istället handlat om Anton hade den inte varit lika bra. Man berörs också av karaktärerna. Vi har Ester som känns helt identitetslös, hjälplös och viljelös. Enda gången hon står upp för sig själv är när hennes relation till Isak ifrågasätts av hennes föräldrar och av hennes bästis. Samtidigt är ju det så typiskt för tonårstiden, det där svartvita tänket, den där frigörelsen, den där vilsenheten, den där besattheten. Vi har också Isak, som bär så mycket inom sig att han till slut bara kokar inombords. Vi har också Esters föräldrar och Isaks föräldrar. Båda föräldrarna lika maktlösa på sitt sätt.

Skildringen av Isaks mamma på kyrkogården, vid Simons grav, kan man inte låta bli att beröras av:

Jag har varit så förtvivlad att jag trott att kroppen skulle brista, och ändå har jag inte upplevt det värsta. Men hans föräldrar har gjort det, och det är min sons fel. Min son har orsakat deras sorg.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om När hundarna kommer, men jag sätter punkt här. Ni måste uppleva den själva. Har ni tonåringar eller jobbar med tonåringar så se till att de läser den också.  Diskutera den. Det är en perfekt bok att jobba med i skolan och en perfekt bokcirkelbok. Just nu diskuteras den förresten på Kulturkollos bokcirkel på Facebook och jag deltar i cirklandet med stor behållning. Det här är nog den bästa bok jag läst hittills i år och med tanke på att det redan är november så har den goda utsikter att bli årets bästa bok.

När hundarna kommer är utgiven av Bonnier Carlsen. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Våga följa en dröm handlar om Linn. Hon går sista terminen på gymnasiet och ägnar all sin vakna tid åt skolan och hästarna. Hennes mål är att komma in på läkarlinjen till hösten, men hon är också en talangfull dressyrryttare. Hon har disciplin och arbetar hårt för att nå sina mål. Men när basketkillen Vincent kommer in i hennes liv blir allting lite mer komplicerat. Hon får äntligen uppleva sitt livs första stora kärlek. Snart kommer Fredrik, som tränar klubbens tävlingsryttare, med ett spännande jobberbjudande och det gör inte heller Linns liv särskilt mycket enklare. Hon blir förvirrad, vad vill hon egentligen?

Våga följa en dröm är en läsvärd utvecklingsroman där man får följa Linns väg mot att bli vuxen. Boken utspelar sig under en kort period i Linns liv, men det hinner hända väldigt mycket, så som det också gör när man är ung och har många val att tänka på. Det är en realistisk och trovärdig bok och den hålls ihop bra. Den är välskriven och välkomponerad. Språket känns ibland lite uppstyltat och tillrättalagt, men det är bara ett fåtal passager. Några stavfel noteras också, vilket drar ner helhetsintrycket.

Ett stort plus däremot för persongalleriet. Linn är en oerhört sympatisk och älskvärd person som många gymnasietjejer säkert skulle vilja ha som bästa vän. Vincent har ett drag som gör att man har svårare att tycka om honom, det känns som att han döljer något och detta får man också svart på vitt i slutet av boken. Just själva slutet tycker jag lämnar lite frågetecken, jag hade gärna velat ha ett bättre avslut på relationen. Slutet är lite för öppet och abrupt. Men jag skulle gärna vilja läsa vidare om Linn, så jag hoppas att det öppna slutet innebär att det kommer fler böcker där man också får se hur det går mellan henne och Vincent. Som gammal hästtjej gillar jag förstås hästinslaget i boken väldigt mycket. Författaren har gedigen erfarenhet av hästar och livet i stallet och det märks väl i boken, det känns väldigt trovärdigt och inspirerande. Boken är lättläst och snabbläst och den passar både för ungdomar och för vuxna. Läs den!

Våga följa en dröm är skriven av Lena Wallin och utgiven av Idus förlag. Snart kommer jag också att lotta ut ett exemplar av boken. Missa inte det!

Boken finns bland annat att läsa på Adlibris och på Bokus.

Jan Hauger anländer till en västsvensk stad för att jobba som förskollärare. Han ska jobba på Gläntans förskola som inte alls är någon vanlig förskola. Den ligger nämligen invid muren till Sankta Patricias regionklinik, som också har namnet Sankta Psyko, och som är en sluten anstalt för svårt störda patienter och tvångsvårdade våldsbrottslingar. På Gläntan går de intagnas barn i syfte att kunna bibehålla kontakten med sina intagna föräldrar. Det finns också en anledning till att Jan har sökt sig till just Sankta Psyko. Och det visar sig att han har fler hemligheter. Vad hände till exempel den där höstdagen för många år sedan, då Jan ”råkade” tappa bort ett dagisbarn i skogen?

Jag fängslades väldigt mycket av Sankta Psyko. Den höll mig i ett kusligt grepp och jag ville bara läsa vidare så att jag kom till slutet och fick veta upplösningen. Jag har inte läst något av författaren Johan Theorin tidigare, men jag vet att hans tidigare spänningsromaner som utspelar sig på Öland har blivit stora succéer. Det är inte alls konstigt, för han har ett bra språk och är riktigt bra på att skildra läskiga händelser och miljöer så att det kryper i en stundvis. Det händer egentligen inga direkta läskigheter, men det är ändå småläskigt och en obehaglig stämning mest hela tiden och jag märker hur jag sitter på spänn när jag läser. Det är skickligt gjort av författaren att samma stämning kan behållas ända till slutet av boken. Den är ändå på cirka 400 sidor (pocketvarianten). Det som jag tycker är ett minus med boken är att jag inte riktigt fäster mig vid någon av karaktärerna. Jan Hauger är en märklig enstöring och de få bifigurerna kommer man inte så nära. Men boken är ändå väldigt läsvärd. Nu har den ju några år på nacken, men har du inte läst den så gör det nu till hösten!

Sankta Psyko är utgiven a Månpocket. Den finns att köpa bland annat på Adlibris och på Bokus.

Sommaren 2011 är Siri på sitt första AUF-läger på ön Utøya i Norge. Det är en varm och engagerad stämning ända fram tills det oväntade och tragiska händer. Det börjar med ett bombattentat i Oslo. Därefter kommer en man i falsk polisuniform som går i land på Utøya och börjar skjuta mot ungdomarna. Siri flyr genom skogen för att gömma sig. På fastlandet finns pappa Erik som kämpar för att få information och som inte ens vet om Siri lever eller inte.

Jag lever, pappa är en personlig och utlämnande bok som handlar dels om de tragiska händelserna på ön Utøya och dels om relationen mellan en dotter och hennes far. Boken är lättläst och snabbläst. Den har ett starkt driv, man vill snabbt läsa vidare för att få veta vad som händer härnäst. Boken är väldigt gripande, inte minst eftersom den både handlar om en personlig upplevelse, och om ett nationellt trauma som omfattade väldigt många norrmän. Bokens stora behållning är nog också just att man får ta del av flera olika perspektiv, dels Siri och hennes pappa och dels också andra människor som berördes av händelserna. Totalt var det 77 dödade, massor av sårade och ett helt land i sorg som blev resultatet av Anders Behring Breiviks massaker på ön. För detta fick han 21 års fängelse.

Boken är skriven av Siri och Erik Sønstelie och den är utgiven på Forum bokförlag. Erik var journalist och jobbade på Verdens Gang. Redan första dygnet rapporterade Erik och hans dotter om tragedin, men i boken får de chans att ge en fördjupad och nyanserad bild av upplevelserna. Boken finns att köpa bland annat på Adlibris och på Bokus.

Bära leggings i januari läste jag för ett par månader sedan, men har glömt att recensera den. Nu passar det ju bra eftersom veckans tema hos bloggkollektivet Kulturkollo är just verkliga/sanna/realistiska böcker.

Sara är bara 13 år gammal och har trassliga hemförhållanden. Hon söker sin tillflykt hos Jesper som är en gammal vän till familjen. Där finner hon trygghet och upplever för första gången att någon bryr sig om henne och lyssnar på henne. Åtminstone tills en natt då hon vaknar utan kläder, med honom över sig.

På denna enda natt förstörs allt. Hon försöker se det som en engångsföreteelse, eller ett misstag. Men det händer igen, och igen, och igen. Sara har kluvna känslor. Hon skäms och mår dåligt. Hon hatar Jesper, men känner samtidigt en lojalitet mot honom för allt stöd han gav henne tidigare. Det går fyra år, varav två år av upprepade övergrepp utan att hon säger något till någon. Till slut rämnar hon inombords på grund av den mörka hemligheten och då blir hon fast besluten att anmäla honom. En ny kamp börjar, denna gång mot rättssystemet.

När den här boken kom ut var författaren Sara Stille 20 år och läste juridik på universitetet i Örebro. Hon valde att berätta sin egen historia eftersom hon vill göra skillnad och stå upp för alla andra tysta offer.

Bära leggings i januari är en oerhört gripande bok. Sara berättar om allt som hände, hur hon upplevde det och hur hon kände. Det är stundtals jobbigt att läsa boken, det går inte att värja för det jobbiga, det är närgånget och naket skildrat. Samtidigt är det så viktigt att boken blir läst. Tystnaden hade varit en seger för förövaren. Att det är jobbigt och känslosamt att läsa boken går dessutom inte ens att jämföra med för hur jobbigt det har varit för Sara att genomleva allt detta.

Man blir inte bara berörd när man läser boken utan också irriterad och förbannad stundvis. Under rättegången till exempel så ställer Jespers försvarare frågor till Sara om vilka kläder hon hade på sig under övergreppen. Vad ska det spela för roll? Samtidigt läser vi ju rätt ofta i media att sådana frågor anses viktiga. Jag blir också arg på Saras familj och de andra i hennes närhet. Hon har visserligen en trasslig familj och få som hon litar på. Men under fyra års tid måste folk ha anat att allt inte står rätt till. Varför reagerar dem inte?

Sara Stille har själv berättat att skrivandet har fungerat som en terapi för henne samtidigt som hon ville få fram sin historia. Och det är också så jag har läst boken. I en skönlitterär bok fokuserar jag mer på berättarteknik och språk, men i sådana här böcker fokuserar jag mest på berättelsen. Det är en oerhört stark och viktig bok. Läs den!

Strax innan jul sträckläste jag de två senaste böckerna om barnmorskan Cecilia Lund skrivna av Katerina Janouch. Böckerna heter Nattsländan och Blodssystrar.

Nattsländan är den sjätte boken i serien om barnmorskan Cecilia som har fem barn och ett minst sagt spännande privatliv. Boken inleds med att Cecilia vaknar upp på sjukhuset efter en mindre hjärtinfarkt och då inser hon att hennes liv måste förändras. Det känns omöjligt att gå vidare i äktenskapet. Samtidigt kämpar hon för att komma tillbaka till arbetet på förlossningsavdelningen. Där inträffar en märklig händelse, chefsbarnmorskan Tatiana försvinner spårlöst. Cecilia kan inte låta bli att engagera sig i fallet, trots att hon vet att hon borde lämna det åt polisen.

Blodssystrar är den sjunde boken i serien. Även i denna bok kommer vi arbetet på förlossningsavdelningen nära. Vid en dramatisk förlossning avlider en ung mamma och likaså hennes bebis. Det är nedskärningarna och platsbristen på förlossningen som nu fått ödesdigra konsekvenser. Cecilia hamnar mitt i skärselden. Samtidigt får hon en nära kontakt med den avlidna mammans fästman. Inte nog med det. En medvetslös, gravid kvinna kommer till sjukhuset och ingen vet hennes identitet. Cecilia kan inte låta bli att lockas av gåtan kring hennes identitet. Samtidigt har hon fullt upp med familjen och inte minst barnen som nu börjar reagera på familjens skilsmässa.

Båda böckerna är, precis som tidigare böcker i serien, välskrivna och spännande. En av de bästa sakerna med den här serien är att de handlar om helt vanliga människor. Det är lätt att känna igen sig och identifiera sig med Cecilia och hennes familj. De problem hon ställs inför i familjelivet kan vem som helst relatera till. Dessutom finns det ett inslag av deckarhistoria i varje bok och det kändes spännande och roligt i de första böckerna, men nu börjar det kännas lite för krystat. Det känns allt för osannolikt att en och samma person ska hamna i så många klurigheter under så kort tid som böckerna utspelar sig på. Det drar tyvärr ner trovärdigheten och helhetsbilden av böckerna. De bästa delarna i böckerna tycker jag är de som handlar om Cecilias privatliv, relationer, känsloliv, familjelivet och arbetet på förlossningsavdelningen. Men trots deckarinslaget är böckerna väldigt bra och de passar utmärkt som avkopplingsläsning nu under julledigheten. Böckerna är snabblästa, lättlästa och har ett driv och ett flyt som gör att man inte kan lägga dem ifrån sig. Den åttonde boken om Cecilia är visst på gång också, så det ser jag fram emot nästa år.

En av mina absoluta favoritförfattare är Johanna Nilsson. Jag avgudade hennes ungdomsböcker. Jag blev jätteglad när jag såg att hon kommit med en ny vuxenbok, Jag är den som skall komma. Men tyvärr har jag svårt att falla för boken. Huvudpersonen heter Bernice. Hon drabbas av ett missfall och så småningom glider hon in i en psykos, övertygad om att hon är frälsaren som måste nå ut med sitt budskap och hjälpa människorna. Hennes förste lärjunge blir mentalvårdaren Sami och hon kommunicerar med omvärlden via Youtube. När Bernice och Sami rymmer från sjukhuset ställs dock allting på sin spets. Hemma väntar Bernices man John och deras två pojkar. Hur ska Bernice kunna hitta tillbaka till sig själv och sin familj?

Temat för boken är oerhört viktigt och ingen kan som Johanna Nilsson skildra en sådan skör människa i en så svår situation. Det är en väldigt svart bok, men slutet av boken blir trots allt ljust och hoppfullt. Språkmässigt är det här en typisk Johanna Nilsson-bok. Få kan skriva som hon. Det är magiskt att läsa. Det är en gripande och hjärtskärande bok. Ändå faller jag inte riktigt för boken. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Kanske är det för att jag stör mig på personalen på avdelningen, framförallt Sami. De borde kunna hantera Bernice bättre utifrån sin utbildning och erfarenhet. Och Samis agerande känns bara oproffsigt.

En ny bok fullmatad med sköna serier om Sveriges mest eftertraktade älg är här. Hälge: Stora boken om troféjakt är precis som övriga böcker med Hälge-serier full av humor. Humorn i Hälge är folklig och trevlig och passar därför för den breda massan. Det är typiskt svenska teman med älgjakten i centrum. Småfnissigt snarare än skrattframkallande. Riktigt bra underhållning. Böckerna om Hälge är omtyckta presentböcker eller varför inte julklappar till människor i alla åldrar. Därför passar denna nya bok om Hälge perfekt in under min kategori Dagens julklappstips. Det är få som inte har fastnat för Hälges charm. Lars Mortimer har skapat serierna med Hälge och bokförlaget Semic ger ut boken.

Rädd och Arg är två ovanliga böcker av serietecknaren och författaren Anna Fiske. Böckerna kan läsas nästan utan att kunna något skriftspråk alls, istället är det bilderna som berättar historien och därför passar de bra för exempelvis personer som håller på att lära sig ett nytt språk eller personer med stora lässvårigheter. De fungerar också mycket bra för att använda i undervisningen i skolan för såväl vuxna som skolbarn. Böckerna är utgivna av Nypon förlag.

Rädsla tar sig uttryck på många olika sätt. Boken Rädd förklarar på ett enkelt sätt rädsla ur många olika perspektiv. I Arg får vi istället läsa om ilska och få handfasta tips på hur man hanterar ilska, hela tiden med en humoristisk underton. Böckerna har klockrena illustrationer och är mycket roliga att bläddra i.